Frisering

Nu har jag klippt mig igen. Jag var och klippte mig för några månader sedan och fick den gången betala över tusen kronor. Jag kände mig nöjd direkt efter men det dröjde inte länge förrän färgen gått ur och klippningen inte kändes så bekväm längre. Jag gick dit och sa vad jag tyckte, för det hade salongsinnehavarna tillockmed sagt i teve att man skulle göra. Men dom ringde inte fast dom sa att dom skulle göra detta, så då har jag all rätt att tycka att det var dåligt. Speciellt när man pungat ut över tusen kronor.

Den gången var första gången på femton år som jag vara på frisörsalong och gjorde den där dyra frisyrändringen. Innan dess har det antingen varit den gamla trevliga frisören philips hemma i badrummet, eller hos en kompis som är frisör eller någon gratisklippning på universitetet som dom har när det är jippon eller liknande i långhuskorridoren.

Nu kände jag att jag behövde klippa mig igen och då kom jag och tänka på en av mina gamla gruppare som sagt att hon var frisör. Jag ringde och idag har hon tagit bort hår från min skalp. Jag känner mig nöjd! Hon hade sagt att hon mest jobbade med enkla klippningar så jag tänkte att en kort snagg är väl inte mer än vad jag behöver, men när jag sa det såg hon rent besviken ut och sa att hon hade tänkt sig en snirklig mohak med snagg på sidorna.

Kör i vind sa jag glatt överraskat, ochdet gjorde hon. Så nu har jag en snirklig mohak på huvudet och i helgen ska jag färga håret rött (och lite svart). 150 bagis! Ja du. Jag blir nöjdare när det är billigare kompisklippningar, när det blir en dyr salong så blir det inte till min tillfredställelse.

Tack Elin för ett helyllejobb!