Föräldrabarndagen

Idag var det dags med föräldrabarndagen. En kaosartad dag. Dottern var fortfarande sjuk, 39,5 på morgonen, en sen morgon eftersom hon hade hållt oss vakna hela natten med olika demands. Ett tillfälle i natt var lite gulligt. Jag kom in då hon låg och lite ömkligt tjoade om något. Jag tyckte hon sa något om att "den ska lysa på mig". Hon har ett litet grönt lysande spöka som är inköpt på ikea, så jag utgick att det var den hon pratade om. Jag ställde fram den så dess gröna ljus sken ner på henne, men hon var inte helt nöjd med det utan bröt ihop fullständigt. Mellan de hysteriska hulkningarna kunde jag urskilja att den skulle TITTA på henne, så jag fick vrida runt den så hon vart nöjd. Sen blev hon hysterisk över att hon var törstig så jag fick hämta vatten och sen blev hon hysterisk igen och begärde att jag skulle sitta och sjunga för henne. Imse vimse spindel, om och om igen.

Morgonen gick ut på att försöka få tag på sjukvårdsupplysningen, göra frukost, försöka packa ihop alla saker, göra iordning mig själv och få ut alla i bilen. Det var ett större projekt än jag anat. Jag vart sen, hade glömt få med mig nycklarna till skåpet eller mitt passerkort till långhuset samt att jag fick springa runt för att försöka få tag på chokladbollarna som hade blivit borttappade på vägen någonstans.

I slutändan blev det i alla fall en trevlig fikastund med några nya studenter som verkade vara nöjda med fikapausen som blev ordnad åt dom.

Nu ska jag göra inbjudningskort till dotterns treårskalas som förhoppningsvis kommer bli av på lördag, bara hennes fördömda feber ger sig nån gång!