Sonens slutledningsförmåga

För några dagar sedan, närmre bestämt för drygt en vecka sedan, satt vi hela familjen + en kompis och åt lite sibylla. Kompisen satt och berättade lite etiketsregler för sonen, bland annat så berättade hon att man bara behövde äta upp om man själv lagt upp maten på tallriken, det var alltså inte ofint att lämna när man blev serverad maten.

Ett ljus tändes i sonens ögon och han fick fram ett betänksamt:
"Jahaaaaaaaaaa"

Jag la då snabbt till att det bara gällde om man var på nobelmiddagen och inte hemma i vårt eget kök. Kompisen harklade sig och stämde in i det jag sa eftersom hon också förstod vad sonens jaha betydde.

Igår beställde sonen tretton varmkorvar men åt bara en, skulle vi varit på nobelmiddagen skulle jag fått tvinga i honom tolv korvar till men eftersom vi var i vårt kök så slapp han. Tror jag ska använda mig av det när han får för sig att bråka om att inte äta maten eftersom han inte själv lagt upp maten nån gång i framtiden.