I dag var jag på universitetet på ett sånt där seminarium. Det var med blandade känslor som jag gick dit eftersom jag var så dåligt förberedd. Först och främst så var jag inte helt nöjd med mitt eget arbete. Jag hade missuppfattat en del och visste garanterat att jag skulle få göra om den. Jag hade varit dålig den sista dagen jag jobbade med arbetet och hade skickat iväg det innan jag var helt nöjd för jag orkade bara inte mer. Det arbete jag skulle kommentera hade jag inte fått förrän på torsdagen veckan innan seminariet eftersom det var något fel på mailen. Hela torsdagen och fredagen hade varit stressiga på kontoret jag hade inte hunnit göra något då, utan sköt på det till måndagen. Eftersom jag var själv med barnen under hela helgen så fanns det ingen chans att hinna då. På måndagen var jag dålig och orkade inte göra jobbet.
Alltså, jag åkte dit utan att vara förberedd på det jag skulle göra samtidigt som jag inte var nöjd med min egen insats. Det säger ju en del av hur jag kunde känna mig, men samtidigt så var jag förväntansfull eftersom jag skulle träffa klassissarna som jag inte sett på flera månader. Det var kul. Jag hade klätt upp mig så där som jag trivs och som jag brukade göra INNAN jag fick barn, alltså innan jag blev en överviktig köttklump. Nu kan jag klä mig så igen :) Jag fick många komplimanger över hur smal och snygg jag var och, hör och häpna, jättemånga komplimanger om mitt arbete. Jag fick högsta betyget på nästan alla avsnitt och behöver inte göra några rättningar. Jag blev så glad! Bedömingen löd:
Fallbeskrivningen var tydlig och den var bra utifrån att den visade olika personers synvinklar.
Jag hade väl beskrivn teorier som var relevanta för förståelse av problematiken
Analyserna var intressanta och tydliga. Shit, jag verkar ju vara riktigt duktig på det här :)
Alltså, jag åkte dit utan att vara förberedd på det jag skulle göra samtidigt som jag inte var nöjd med min egen insats. Det säger ju en del av hur jag kunde känna mig, men samtidigt så var jag förväntansfull eftersom jag skulle träffa klassissarna som jag inte sett på flera månader. Det var kul. Jag hade klätt upp mig så där som jag trivs och som jag brukade göra INNAN jag fick barn, alltså innan jag blev en överviktig köttklump. Nu kan jag klä mig så igen :) Jag fick många komplimanger över hur smal och snygg jag var och, hör och häpna, jättemånga komplimanger om mitt arbete. Jag fick högsta betyget på nästan alla avsnitt och behöver inte göra några rättningar. Jag blev så glad! Bedömingen löd:
Fallbeskrivningen var tydlig och den var bra utifrån att den visade olika personers synvinklar.
Jag hade väl beskrivn teorier som var relevanta för förståelse av problematiken
Analyserna var intressanta och tydliga. Shit, jag verkar ju vara riktigt duktig på det här :)
Hej!
SvaraRaderaVille bara gratulera till viktnedgången! hamnade av en slump på din sida. och lycka till med studierna!
Pernilla (som intervjuade dig en höstdag för 1½ år sen typ)
Hej
SvaraRaderaVa kul att du ramlade in här :) hoppas livet lever med dig.
Det syns verkligen nu! Speciellt i ansiktet! Du har blivit mer lik din son i ansiktformen, tycker jag. Kul att kunna klä sig som man känner att man vill! Jag hade köpt en ny klänning till dopet! Men när jag böjde mig framåt gick en knapp! Som tur var var det vid bysten, så jag får väl skylla på mina stora bröst, även om allt satt lite tajt.....måste börja röra mig lite...
SvaraRaderaKRam cissi