Jag har i mitt liv fått fem refuseringar, so far. Jag är rätt säker på att jag kommer få fler genom åren, om jag inte gör som så många andra jag känner till, och ger ut böcker själv. Att få refuseringsbrev kan verkligen svida. Någon som säger att man inte duger, för det är lätt att man förväxlar deras åsikter om ens bok med åsikter om en själv. Man har ändå lagt ner hjärta och själ i texten under, kanske, flera år och då blir det lätt personligt. Det är då det är bra att se att man inte är onormal eller måste vara värdelös på grund av refuseringen. Man kan ställa sig i mängden av många andra refuserade där ute.
Det här är något som det redan pratats om flera gånger, men det är ändå viktigt att man påminns om det. Inte bara inom skrivvärlden utan inom alla aspekter. Det är nämligen så att många av de stora har blivit ifrågasatta, utskrattade och inte trodda på någon gång. Många stora skådespelare av idag har en bakgrund av mobbing och vetenskapsmän som har haft lärare som sagt att de varit värdelösa på de områden de i vuxen ålder forskar i.
Med det vill jag säga till er alla där ute, ge inte upp! Var er själva, satsa på er dröm, för precis som Jim Carrey säger, man måste våga tro på sin dröm och satsa. Inte låta rädslan, förklädd i praktiskt och sunt förnuft, ta över ens liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.