Igår kom jag hem efter kryssningen som anordnades av tidningen Skriva. Jag bokade upp mig på den i somras och mycket har ändrats sedan dess. Av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, jobbar jag inte längre kvar på min tidigare arbetsplats. De anledningarna förföljer mig fortfarande och jag är inte i tipp topp vid alla sociala sammanhang. Därför, nu när det var dags, hade jag en fruktansvärd reseångest. Jag ville inte åka, jag ville krypa ner i soffan och titta på supernatural med maken och glömma allt vad sociala sammanhang heter. Men jag är inte någon quiter. Mitt måtto är: det som inte dödar härdar, och därför stoppar inte inte sådana känslor mig (alla gånger). Och jag är glad över min envishet för fy tusan vilken fantastisk resa det blev.
Först träffade jag Sabrine, en Göteborgare som också åkt helt själv. Hon kände ingen och vi började prata. Snart kom resten av de glada gäng man brukar träffa på de här träffarna och skratten suddade ut min ångest. Perfekt. Bästa hjälpen mot dåligt mående. Och så inspirerande för en blockerad skrivarsjäl.
Prat, glada skratt och mingel redan i terminalen på väg in på båten. Bästa sättet att köa.
Rummet må ha varit litet men det var mitt eget kryp in, precis lagom stort med egen dusch. Mer begärde jag inte.
Fortsatt mingel på båten. Här är välkomstdrinken innan introduktionsföreläsningen, eller vidare välkommen inne i hörsalen. Från vänster Johanna, Sabrine, Jag, Ebba, Åsa, Anne-Lie och Pebbles mamma som vi skämtsamt kallade för Wilma.
På kvällen blev det dans, framförallt gammeldans är jag rädd. Det var tydligt att söndagskryssningen inte var till för partysugna. De bästa nattklubbarna var stängda, men vi hade kul ändå.
Dagen efter var det föreläsning hela dagen, coachningsmöjlighet och allmänt mingel. Hela resan var kantad av fantastiskt god mat och inspirerande samtal.
Och jag hamnade på framsidan av Times, mest för att jag är en jobbig jävel som inte går med på att hamna på damtidningar som har rubriker om bantningstips. Jag vill hamna på tidningar med nyheter som antyder att jag är den nästa presidenten. Inte för att presidentskapet är riktigt sant men jag kan hinta om att hela resan faktiskt avslutades med ett mycket intressant mail som jag kommer återkomma till senare, när det är mer klart.
Först träffade jag Sabrine, en Göteborgare som också åkt helt själv. Hon kände ingen och vi började prata. Snart kom resten av de glada gäng man brukar träffa på de här träffarna och skratten suddade ut min ångest. Perfekt. Bästa hjälpen mot dåligt mående. Och så inspirerande för en blockerad skrivarsjäl.
Prat, glada skratt och mingel redan i terminalen på väg in på båten. Bästa sättet att köa.
Rummet må ha varit litet men det var mitt eget kryp in, precis lagom stort med egen dusch. Mer begärde jag inte.
 |
| Bild lånad av Pebbles. |
 |
| Jag och Kristina |
På kvällen blev det dans, framförallt gammeldans är jag rädd. Det var tydligt att söndagskryssningen inte var till för partysugna. De bästa nattklubbarna var stängda, men vi hade kul ändå.
Dagen efter var det föreläsning hela dagen, coachningsmöjlighet och allmänt mingel. Hela resan var kantad av fantastiskt god mat och inspirerande samtal.
Och jag hamnade på framsidan av Times, mest för att jag är en jobbig jävel som inte går med på att hamna på damtidningar som har rubriker om bantningstips. Jag vill hamna på tidningar med nyheter som antyder att jag är den nästa presidenten. Inte för att presidentskapet är riktigt sant men jag kan hinta om att hela resan faktiskt avslutades med ett mycket intressant mail som jag kommer återkomma till senare, när det är mer klart.
Låter som hellyckad resa. Vad kul att du kom iväg
SvaraRaderaDen var som sagt helt fantastiskt rolig och lärorik
RaderaDe låter helt underbart! Jag önskar att jag också hade fått vara med.
SvaraRaderaDu får haka på nästa gång :)
Radera