Det började i natt då jag låg och analyserade den anställningsintervju jag var på i torsdags. Om jag är nöjd med min prestation, jo, visst finns det saker som jag kan bli bättre men det var inte det jag analyserade. Jag analyserade själva intervjun och det bemötande jag fick och jag kom fram till att... nej jag vill nog inte ta jobbet. Det är många saker som spelar in, jag har nog inte samma syn på saker som dom har och då kan det bli svårt att rätta sig i leden så att säga. När jag var där så hade jag samma inställning som jag hade innan jag började plugga - "jag tar vad som helst, bara jag får ett jobb" men nu efter 3½ års utbildning kan jag faktiskt vara lite mer kräsen och faktiskt hitta ett jobb jag tror jag kommer trivas på.
Jag har hunnit prata med maken om mina tankar, Bäääbs och Kalle har också fått känna av mina funderingar och det känns som om jag får medhåll i mitt resonemang. Jag har istället letat efter andra ställen som jag tror jag skulle trivas bättre på.
Jag har ananlyserat min viktnedgång också. När jag gav mig in i denna viktresa så hade jag som mål 75 kilo, till att börja med. Om det gick skulle jag kunna tänka mig att gå ner till 70 kilo. Under resans gång har jag utökat detta till 65 kilo som viktmål. Det sista budet är att jag vill hålla mig mellan 65 och 70 kilo. Det tror jag fortfarande på som absoluta slutmålet men att gå ner nära på 45 kilo på mindre än ett år är ett ganska extremt mål. Jag har gått ner till 75 kilo nu och jag har stressat upp mig kring detta och tänkt att när jag ändå kommit så långt kan jag lika gärna gå ner allt på en gång och så har jag hoppat på helfarten. Visst är det skönt att bli av med alla kilon så fort som möjligt, psykiskt, men är det lika bra fysiskt?
Min hud är väldigt hängig, min magen är långt ifrån stabil och jag har fått för mig att bara jag kommer ner till 65 så kommer huden dra ihop sig men så enkelt är det nog inte. Jag har dessutom märkt att jag blivit lite väl fixerad. Jag har ingen ätstörning i den bemärkelsen men jag har blivit väldigt rädd för att äta fel. När det är helg och jag äter lite godis och nån kaka så känns det som om jag kommer gå upp tio kilo. Alla plus på vågen, vare sig det kan ha att göra med vätska eller menscykeln så får jag fnatt. Jag tror inte det är så bra för mig. Det känns som om jag kommer ha svårt för att jämnvikta, som det heter.
Jag har därför börjat fundera på om jag ska börja jämnvikta nu och ta de sista tio kilona om ett år eller så. Jag har ändå gått ner 35 kilo på tio månader, det är mer än tre kilo i månaden och det är mer än vad många människor klarar. Jag borde kunna vara nöjd med det istället för att bli hysterisk över de sista kilona, som igentligen bara är kosmetiskt för min del. Jag är ur farozonen när det gäller fettma och jag trivs faktiskt rätt bra med min spegelbild.
Jag har inte bestämt mig helt än, men jag tror och funderar på om jag ska ta en tid för jämnvikt då jag tränar på att hålla vikten och skaffa bra vanor att leva efter samt få ett normalt förhållande till mat igen. Sen skulle jag kunna på ett lungt och bra sätt ta de sista kilona när jag fått ett normalt förhållningssätt till maten.
Det är mina funderingar, är det nån som har lite tips och idéer så var så goda och ge mig dom här och nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Pernys drömkarl
Vad dricker Perny
"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)
"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf
"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)
"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk
"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk
"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit
Etiketter
familj
(281)
vikt
(235)
Författande
(104)
huslig
(103)
studier
(101)
övrigt
(69)
arbetsliv
(59)
bloggar
(45)
Skrivande
(44)
semester
(41)
mat
(35)
ytligt
(31)
norrland
(28)
musik
(24)
tillbakablickar
(22)
utmaning
(22)
fest
(21)
Böcker
(20)
Nagellack
(20)
foto
(20)
teknik
(20)
spekulationer
(19)
debatt
(17)
pryl
(16)
framtid
(15)
Overall
(13)
jul
(13)
jobb
(12)
tandläkare
(9)
te
(7)
frillesås
(6)
nanowrimo
(6)
film
(5)
laster
(5)
renovering
(4)
inredning
(3)
skapat
(3)
skylt
(3)
Analys
(2)
blogg100
(2)
författartankar
(2)
genus
(2)
#Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå
(1)
Alvhilda
(1)
fredagsvåld
(1)
novell
(1)
prestationsångest
(1)
smycken
(1)
vampyrer
(1)
Blog Archive
-
▼
2008
(572)
-
▼
oktober
(58)
- Halloween
- Nu ger jag upp
- Min dator har fått tuppjuck!!!
- Resultat / Planering
- God morgon
- Karaktär!! Hallå, var är du?
- När man ska tentaplugga
- Varför ens en gång försöka planera
- Om någon undrar varför det är så tyst...
- Mörkret låg som en mjuk filt över rummet. Jag stod...
- Fy fasen va tung jag har varit
- Personlighetstest
- Party hardy hos Kesselring
- Bild lånad från cellphone9Jag hade en dröm i morse...
- Jag var och surfade runt lite så där onödigt som j...
- Hur trött var jag igår?
- Jämnviktsresultat och planering
- Mitt huvud är fullt med havregrynsgröt
- Vår gäst har flyttat ut
- Resultat / Planering
- mat
- I går var det lördag
- Analytisk dag i dag
- Tuff kväll, nen jag överlevde
- I dag har jag varit huslig
- I baktagen
- Allergin har redan gjort livet problematiskt
- Blev lite orolig i går
- Första dagen på upptrappningen
- Dag 10
- I söndags var vi hos makens syster. Dom har en hun...
- Dag 9/35 eller dag 9/14
- Dag 8/35
- Resultat / Planering
- Det blev en promenad
- Dag 7/35
- Och så har jag varit scout också...
- Jag är ett tekniskt miffo
- Snubblade över en liten fånig tjofräs, som jag var...
- Dag 6/35
- Köpa vinterjacka - check!
- Vilket stånd tillhör jag
- Dag 5/35
- Min bussresa väckte minnen
- Fjärde dagen utan baksmälla
- dag 4/35
- Och där gick den planeringen i stöpet
- Dag 3/35
- dag 2/35
- Nu är det lite på G känns det som
- Funderingar kring min övervikt
- Helfart 1/35
- Resultat / Planering
- Fundering och planering
- Grattis!!
- En trött avslutning på en tuff dag
- Stolt moder
- Jag mår bra...uppenbarligen
-
▼
oktober
(58)
Hej Min kära vän! Jag tycker du har varit grymt duktig och jag blir alltid lika glatt överraskad när jag ser dig! Jag tror du tänker rätt som du tänker nu, det är bättre att försöka hitta en sund livstil som faktiskt funkar inte bara för stunden utan för resten av livet också! Jag tror du gör din familj och dig själv en stor tjänst om de också börjar äta som du. Tänk o slippa laga två olika måltider till middagen! :)
SvaraRaderaNu har jag också börjat blogga föressten, inte om något så spännande som viktminskning... men gå gärna in o kika!
*kramar* /katten
Kattis: Tack för komplimangerna. Ja, det finns en del att lära sig om min "nya" kropp också. Den reagerar ju inte riktigt som tidigare på olika saker och ja, vi äter väl mer eller mindre GI här hemma :) fullkorn fullkorn fullkorn :D
SvaraRaderaHallöchen! Jag tycker att dina tankar om att blrja jämvikta nu och ta de sista kilona senare låter väldigt bra. Du har verkligen gjort en megaprestation nu det senaste året och, som du själv skriver, du är utom farozonen för fetma och allt vad det innebär. De här sista kosmetiska kilona sitter förmodligen bara in your head... å din kropp behöver få vila och ta det lugnt ett tag. En (sjuklig)fixering vid mat och vikt är det du, och din familj, behöver. Ta det lugnt och låt allt sjunka in. Om jag inte är helt ute och cyklar så är det inte bara din hud som inte riktigt har hängt med, jag är pretty sure på att DU inte har hängt med riktigt heller. Mentalt alltså; din rädsla för att gå upp alltihopa igen med bara nån tugga kan bero på att du innerst inne inte riktigt har förstått att du är smal nu. Å att du redan har nått målet (och mer än så)
SvaraRaderaEller är du rädd att allt ska försvinna om du slutar kämpa för det (med tanke på hur du har flyttat på målet när du har börjat närma dig?)
Vad det gäller jobb-biten som du skrev om så är det svårt att komma med nån kommentar...du skrev ju bara att du inte riktigt ville men inte varför... (fast det om vikten kanske var det viktigaste...om du ursäktar en ordvits...)
Var stolt över dig själv och det du har gjort och sluta jaga- det är dags för dig att njuta å vila lite nu!
kram!
Malöria
Malöria: Tack för dina ord. Jo det är nog så att jag inte själv förstått att jag faktiskt gått ner. När jag var stor så ville jag inte inse hur stor jag var så det blev en chock för mig varje gång jag tittade i spegeln och nu för tiden när jag tittar mig i spegeln så blir blir jag så där glatt överraskad och är tvungen att titta en extra gång. Det är som om jag inte kan leva i nuet varken då eller nu.
SvaraRaderaDet var mest vikten som var viktig, jag har inte lämnat ut så mycket om jobbet för jag vill inte att det ska bli snack eller så så jag låter det vara lite anonymt helt enkelt.
"En (sjuklig)fixering vid mat och vikt är det du, och din familj, behöver." - jag gissar att ett inte ska vara inklämt någonstans i den här meningen ;)
Du är en mycket klok människa, Pernilla. Tankegångarna i det här inlägget låter väldigt sunda, både när det gäller jobbet och vikten. Jag tror att du kan vinna mycket på att slappna av och så att säga lära känna din kropp på nytt nu, och att du sen när du har "vant" dig och verkligen ser dig själv i spegeln tar ett beslut om du ska gå ner ytterligare eller ej.
SvaraRaderaHa det bra, så ses vi i veckan!
Johanna: tack hörrö, jag försöker vara så klok som möjligt. Vi får ses och höras i veckan så vi blir klara med arbetet nån gång.
SvaraRadera