Nu har jag suttit dag ut och dag in och skrivit, redigerat, pillat och fixat på datorn. I går gick jag ut. Jag packade in familjen i bilen och så åkte vill Trystorps ekängar. Ett fantastiskt ställe att möta våren på. Helt otroligt. Ute är en helt fantastisk plats att vara på. och visst blir man inspirerad. Till exempel:
Vart tar den här stigen vägen?
Vad har stocken för historia att berätta?
Vilka romanser har spirat här, har det stulits kyssar bakom föräldrars ryggar här
eller har blodiga slag utspelats precis här?
Vad händer om man inte följer stigen? Vem tar hand om de som går vilse?
Gömmer det sig inte någon bakom trädet?
Sist men inte minst.
Hälsa på Quercus, den ståtligaste i Trystorps, ägarna är till och med döpta efter honom.
Alvhilda fick lite liv när jag vandrade runt mellan stammarna och beundrade utsikten.
Kanske träden hör våra visningar.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.