Med huvudet över ytan igen

Igår blev jag klar med första korrekturen, av två, innan manuset skickas till förläggare. Igår, fem minuter innan det blev idag, gjorde jag den sista rättningen. Rätt in i kaklet. Maken hade kommit fram halv tolv och frågat om jag inte skulle ge upp då jag lyfte blicken och pekade på de två kapitlen som låg kvar och sa: om jag ger upp nu kunde jag lika gärna gjort det vid tio och lämnat femton kapitel. Har jag kommit så här långt gör jag klart idag.

Idag lämnades nämligen hela manuset vidare till ännu en korrekturläsare. Tycker det är bra att ha två, och båda är vana med jobbet. Maken var den första och han har jobbat som redigerar på
tidning i många år. I yrket har det ingått att göra enklare korrektur av texterna som skulle i tryck. Att han dessutom ser grammatiska fel och stavfel väldigt lätt i texter. Nu lämnas texten till en kvinna som arbetat med liknande uppgifter, korrigerat texter på samma tidning.

Priset?
Att adoptera en rejäl hög med spännande böcker i samma genre som Alvhilda.