Inte bara jag, som tänker som jag

Bild lånad från daily tv and sports buzz

Jag får väldigt ofta "What if" idéer från det mest ordinär här i världen och sedan utvecklas dessa till helt vridna historier rent utsagt. För ett tag sedan när jag satt och surfade på facebook kom idén till mig om en död skulle kontakta folk via internet.

Läckert.

Det var ju något att grunna på. Längre än så kom inte idén utan den har bara legat som ett frö inför en framtida story. I går satt jag och kollade på Ghost whisperer och ser då att dom också gått på den idén. Dom hade kanske en aningens gulligare tema och snuttipluttgullisnofsit på alla sätt och vis jämfört med min "what if". När jag i morse var ute och promenerade började jag tänka på den där idén igen (tack vara ghost whisperer) och det började formas plotter och ont uppsåt och ganska störda scenarier (som det brukar göra när jag funderar ut en story). När jag kom hem så försökte jag (på ett inlindat och konkret sätt) förklara det hela för min man. Egentligen är det helt onödigt för mig att försöka förklara mina plotter för folk för det är ofta så att de bara höjer ögonbrynen och tittar på mig som om jag just sagt att jorden är platt och egentligen är en del av en stor båtmotor (vilket mycket väl skulle kunna vara en vardaglig "what if" för mig). Maken har dock varit gift med mig i snart tio år så han har en tendens att faktiskt kunna tänka sig in i det jag säger och forma något konkret av det. Men, när jag väl är klar med min plott säger han bara "Jaha, du menar som i 'invasion af the body snatcher' "

Jag är alltså inte så unik som jag ville tro, på både gott och ont.

Bild lånad av top 10