södertugg, söndertugg, försiktigt tugg

Jag var hos tandläkaren i morse. Jag har ångest över att gå till tandläkaren. Stor ångest. Det bästa är om jag inte har koll på när jag har tandläkartiden utan blir förberedd tidigast dagen innan via sms (som i går) för då hinner jag inte backa ur. Annars är det allt för lätt för mig att få någon konstig sjukdom eller få förhinder på annat sätt.

I morse när jag kom dit var min tandläkare försenad så jag fick sitta och vänta i en kvart. Medan jag satt där och väntade så hoppades jag på att hon var sjuk, att någon skulle komma ut och ursäkta sig så mycket, men min tid var inställd. Det hände tyvärr inte, utan jag fick gå in och sätta mig i stolen.

Varför är jag sådan?
När jag var liten älskade jag att gå till tandläkaren. Det killade så roligt med borren, det gula gegget dom kletade på smakade så gott, man fick en ursäkt till att inte borsta tänderna på kvällen vilket kändes så förbjudet och busigt på något sätt och så fick man alltid så roliga saker i present när man suttit duktigt i stolen och gapat så fint.

Den känslan försvann väl ju längre upp i tonåren man kom men dödsstöten kom när jag var 20. Jag hade en massa hål? enligt min tandläkare och han kunde vara sjysst och laga dom gratis, trots att jag fyllt 20 så jag skulle slippa en så stor tandläkarräkning. Klart det skulle vara bra, eller?

Under dessa månader plågade han mig i stolen genom att bland annat gröpa ur ett hål, utan bedövning, endast med den där petgrejen som dom använder för att känna om tanden är mjuk. Jag skrek och våndades men han tryckte bara ner mig i stolen sa åt mig att vara tyst, ju mer jag rörde mig ju längre tid skulle det ta.
Han skulle ge mig en skena med gegg på tänderna som visst skulle vara så bra. När han tryckte in den i munnen på mig rann det ner i halsen på mig och när jag kastade mig upp i sittande för att kräkas tryckte han ner mig i liggande igen. När jag låg på rygg och hulkade sa åt mig att man ska ligga ner under den här behandlingen.

Det är de två saker jag minns starkast men det hände mer saker. Jag har ömma tandhalsar och kväljningsproblem och jag kan inte gå till tandläkare utan att få ångest, stark ångest och jag har skräck för den där petgrejen. Nu har jag hittat en tandläkare som är jättefin och snäll och jag hoppas att jag ska kunna fortsätta ha henne. Sist gång jag hade en riktigt bra, det var i Uppsala, men det är lite långt att pendla.

Förutom allt det så har jag tänder inköpta på Buttricks så jag får gå ganska ofta till tandläkaren då de bara faller sönder hela tiden. Det är genom det jag blivit så proffsig på Cavit.

Förra gången jag var hos tandläkaren satte dom igen ett stort hål där jag tappat en plomb. Där isar det som tusan. Gången innan det så lagade dom ett stort hål som var precis rakt ovanför den tanden som plomben åkt på. Jag har inte kunnat tugga på den sidan sedan dess. Nu lagade hon en tand på andra sidan munnen. Frågan är bara, var tusen ska jag tugga nu, känner mig som en kanin när jag äter.