Svårt att inte komma på nya upplägg för storys i det här hemmet

Vid matbordet i dag sa min son med helt allvarligt uttryck i rösten och i sitt minspel:

"Mamma, vi kommer inte från jorden."
"Va?"
"Nej, vi kommer från en annan planet som heter (...) och jag är egentligen en robot."
"Eh, jaha, så det säger du."
"Japp."
"Men hur kommer du ihåg det och inte vi?
"Ni blev skadade i fallet när vi störtade så ni minns inte något från tiden före men jag har ju ett dataminne så jag vet hur det ligger till"
"men alla mina minnen från min barndom då?"
"Dom har din hjärna själv diktat upp utifrån de upplevelser du haft sedan du störtat. Era hjärnor fungerar på det sättet"
"Jaha, men mormor och morfar då?"
"Dom kommer också från vår planet"
"Jaha..."

Efter en ganska lång diskussion där sonen svarar klockrent på alla frågor som man ställer angående hans skelett, hans blod och annat spännande så frågar jag

"men varför berättar du detta för oss nu då?"
"Därför att det är ett rymdskepp uppe i atmosfären som är här för att hämta oss nu och då vill jag förvarna er så ni inte blir rädda."
"Eh, jaha..."

Efter en stund säger han med samma allvarsamma uppsyn

"Mamma, jag vill bara att du ska veta att jag skämtade, jag hittade bara på alltihopa."
"Kanske borde du skriva ner alltihopa som en bok någon dag, ditt liv som robot på planeten jorden."
"ja, kanske det..."

Vad tror ni, har jag en liten berättare, författare, skald i mitt hem?