Jag sitter och redigerar mitt manus och tankarna flyger omkring som dom brukar när jag jobbar med mina romaner. Jag har tidigare beskrivit min idé för min make som då varit förvånansvärt förstående och okej med det jag diktade upp men inte den här gången. Han började ställa en massa logiska följdfrågor på allt jag sa och visade tydligt att han varken fattade eller ville fatta. Jag hade uppenbarligen besparat honom alla svåra tvistar som finns i boken förra gången som jag nu la upp som en självklarhet vilket fick honom att uppenbarligen slå en inre knut på sig själv.
Det värsta är ju bara det att jag nu slagit en liten knut på min tro på min egen förmåga och jag har börjat ifrågasätta min bok.
Tror jag ska hålla honom utanför ett tag till, han får gärna läsa mina kapitel för han är ett bra åsiktsplank, men jag ska inte mer försöka involvera honom i mina tankar, det funkar uppenbarligen inte.
Det värsta är ju bara det att jag nu slagit en liten knut på min tro på min egen förmåga och jag har börjat ifrågasätta min bok.
Tror jag ska hålla honom utanför ett tag till, han får gärna läsa mina kapitel för han är ett bra åsiktsplank, men jag ska inte mer försöka involvera honom i mina tankar, det funkar uppenbarligen inte.
Undrar om jag någonsin kommer komma så långt att jag har ett manus att redigera?
SvaraRaderaOm du ger dig fasen på det så kommer du ha det ;)
SvaraRaderaIbland måste man få vara ifred med tankebyggnader - tror du är inne på rätt linje:-)
SvaraRaderaAtt dela med sig av sina tankar är inte helt lätt. Jag upplever samma sak när jag diskuterar mina berättelser med maken. Tankar är oftast så mycket större och vidare än man kan få fram och därför inte helt lätt att diskutera. Håll dig till din plan, det brukar löna sig :)
SvaraRaderaJag tycker du gör rätt som bloggar om det, för då kan vi tycka till på hur du tänker kring det. -men att ge manuset till maken har jag också slutat med :) Istället byter jag med ett par andra som jag där ute bland bloggarna. Så som jag gjorde med ditt kapitel fat hela boken. Byta manus med nån annan av alla som skriver kanske vore nåt? Annonsera om det på 1 av 3 kanske`?
SvaraRaderaTack, känns skönt att folk inte tänker att jag är knasig :D jag kan förstå att maken blev lite snurrig. Jag hade ju skonat honom från alla tvister från början. Jag tror dock på att han ska vara en av de första att läsa, innan den går vidare. Jag tror att han kan vara objektiv och ärlig, när han väl läser, för vi har ganska samma smak i litteratur.
SvaraRadera