Den bok som jag just nu sitter och redigerar handlar om tonåringar, artonåringar för att vara exakt. Det betyder inte att det är en tonårsbok, det är inte deras ålder som är i fokus utan något helt annat. Vad jag däremot har förstått är att när det handlar om tonåringar så blir det lätt automatiskt en tonårsbok. Jag vill inte skriva tonårslitteratur. Med det menar jag inte att jag skulle ha något emot om tonåringar läser mina böcker (någon dag) men jag vill inte att min litteratur skall hamna i ett fack som jag själv inte tycker mig kunna identifiera mitt skapande. Jag frågade även Calle efter "skriv för livet" då de hade sagt att de inte gav ut ungdomslitteratur, vad som klassades som ungdomslitteratur. Han tyckte inte jag skulle ägna genre en så stor tanke utan att jag bara skulle skapa, men jag kan inte låta bli att fundera över vilken min målgrupp ändå ska vara. Min målgrupp vill jag ska vara de som gillar min litteratur, mina vridna uppfattningar av världen och de överraskande skrämmande utgångar och tankar som uppstår i mina karaktärers hjärnor inte bara de som råkar vara i samma ålder som mina karaktärer.
Därför har jag efter noga överväganden bestämt mig för att låta mina karaktärer åldras med sju år, från arton till tjugofem. På det sättet är de fortfarande unga, i en ålder av förändring, kärlek och romantiseringar och oskyldiga uppfattningar av världen.
Nu är det bara några mer praktiska bitar som jag behöver överväga vid omskrivningarna.
Därför har jag efter noga överväganden bestämt mig för att låta mina karaktärer åldras med sju år, från arton till tjugofem. På det sättet är de fortfarande unga, i en ålder av förändring, kärlek och romantiseringar och oskyldiga uppfattningar av världen.
Nu är det bara några mer praktiska bitar som jag behöver överväga vid omskrivningarna.
Det låter osm en bra ide att kanske lägga på några år.
SvaraRaderaTänk att det lätt blir så när man skriver om tonåringar, att det blir betraktat som ungdomsböcker. Jag har varit med om samma sak. Tror jag löst det genom att låta en vuxen karaktär minnas tillbaka, då hamnar fokus automatiskt på den vuxne och allt ses genom dennes ögon. Återstår att se om det funkar i längden. Lycka till med åldersplusset:-)
SvaraRaderaTack
SvaraRaderaJa, det spännande det här med att en ålder ska säga vem som ska gilla boken när det inte alls behöver vara så. Jag tror tillbakablickar kan vara bra för då är det tydligt att det är en vuxen som berättar. Lycka till.