Vilken ”bad guy/girl” tycker du bäst om och varför?Den här frågan kan jag svara riktigt snabbt på men för mig är frågan större än så för jag tycker det finns så många olika lager. Jag har nämligen lite svårt för att bara se saker som svart och vitt, jag tycker det finns för många gråskalor i världen för det.
Jag älskar att läsa om onda karaktärer eller om ondska, men jag gillar att ta den ondes perspektiv och se den bakomliggande orsaken till ondskan. Kanske är det helt enkelt så att det bara är ur det perspektiv man ser som ger det ondskefulla skenet, kanske är det egentligen en själv som är ond, men man ser inte ondskan man sprider för att avsikterna till handlingen är goda.
Krig är av ondo men de kan vara skapade ur avsikter som från början är goda. Frihet och jämlikhet men när det visas upp i sin blodiga uppenbarelse ser det bara hemskt och brutalt ut. Mobbare ses som onda men kan även de vara offer? Visa upp deras sida och känn sympati, där i ligger spänningen. Det jag själv skriver om brukar försöka sudda ut gränserna och det bästa är när man kan få en person att känna med en "ond" karaktär. Den som alla vänder sig emot, den vars handlingar ses som onda, när man kan vända och ge den karaktärens vinkel rätt ljus, då har man lyckats.
Bild lånad från Behind the dark gift |
Jag satt och funderade en stund, jag har ju flera. När jag ändå går ner till botten måste jag ge er vampyren Lestat ur Anne Rice serie. Nej, han är ju inte speciellt ond säger säkert de som läst serien, och det är ju just det. I första boken utmålas han som ond, den som tvingar Louis att bli vampyr och sedan hånar honom när han inte vill döda och äta människor. Jag har läst "En vampyrs bekännelse" och jag gillade den skarpt men jag blev totalt förälskad i den andra boken "Nattens furste" som är Lestats berättelse. Den skapade sådan fantastisk kontrast till första boken när man fick se en helt annan bild av Lestat. Man fick medkänsla för honom och kunde se hur irriterande Louis var i första boken. Jag älskade den socialpsykologi som utmålades och den känsla som boken förmedlade.
Den ondskan, som inte var ondska när allt om omkring, är det som inspirerar mig i mitt eget skrivande.
Vad är ondska i dina ögon och vilken ond karaktär är din favorit?