Man vet att det är vår när

luftfuktigheten gör håret lockigt och omedgörligt

det är mer lera än textil i barnen overaller vid hemgång från skolan

Trotsar smärtan

Efter att ha varit bunden vid fotöljen utan ork att släpa mig utanför dörren då värkliknande smärtor i ryggslutet gjort mig gnällig och trött.

Idag när jag ändå tvingat mig till skolan med dottern stapplar jag mig kvidande till Mrs Data som en del i min egen rehabilitering. Det är lättare att lida om man har ett specifikt mål som är trevligt.

Vår egen lilla gladiator

Som jag tidigare berättat så tittar inte vi på melodifestivalen i vår familj. Trots att vår dotter är en liten glittertjej med rosa kläder och högar med barbiedockor så är hon samtidigt en liten tuffing. En tuff tjej i glitterförpackning helt enkelt. Hon ska bli gladiator när hon blir stor och hejar vilt på gladiatorerna och inte utmanarna på lördagarna. Hennes favorit är Lynx. I slutet av veckan fick vi ett telefonsamtal. Hon är en av fem vinnare till att få en signerad bild av sin favoritgladiator. Detta var som att hälla bensin på en redan tänd eld. Nu är hon fullkomligt eld och lågor och idag skulle hon promt klä sig som en gladiator. I denna mundering har hon burit runt stolar, gjort armhävningar och klättrat i dörrposter.

Många barn ser upp till popidoler, klär sig som popstjärnor och står och mimar till låtar med leksaksmickar. Någonstans tycker jag skillnaden är hårfin. Speciellt när man ser de här bilderna där hon ser mer ut som en rockstjärna när hon hoppar runt och gör olika fightingposer.

Som tack för den signerade bilden kommer dottern själv att skicka en signerad bilder till Lynx där hon visar att hon följer sin idols fotspår. Någon av dessa två kommer det bli, vilken är inte riktigt klart än.

Här är bilden som kommer skickas

Melodifestivalen

Jag förstår mig inte på detta spektakel. Som tur är har vi två barn hemma som är fullkomligt ointresserade av denna musikmassaker och tittar hellre på gladiatorerna som är en helt annan form av massaker, men med glimten i ögat i alla fall. Även om jag inte ser på melodifestivalen så ser jag alla kommentarer som fälls inne på facebook och jag kan inte annat än förundras hur det kommer sig att folk år ut och år in, vecka efter vecka sitter och kollar och ringer på skiten.

Blandade kommentarer:

"EU ge de här grabbarna lite glesbygdsstöd och skicka tillbaks dem till sin studiecirkel?"
"Är det inte dags att lägga ner alla de här deltävlingarna i melodifestivalen snart?"
"Nu! Nu spyr jag!!" (osäker på denna dock, kan ju vara maginfluensan som går)
"den låten kändes som ett gäng plagiat"
"Inte en jäkla Hellström till!"
"Är verkligen det här det bästa Sverige kan erbjuda?"
"Alla årets 32 bidrag? Typ 30 dåliga då eller?"
"Det finns inga förlorare ikväll. Eller vänta. Det finns bara förlorare ikväll menade jag."

Det säger något om hela programmet. Någon sa att hon led men kunde ändå inte sluta titta - jag jämförde det med en bilolycka, man vill inte se men kan inte låta bli. Efter att ha kollat på axplocket av dessa kommentarer som jag såg på facebook, och då är det bara en liten del av all galla, så kom jag på vad det har blivit - en modern freakshow. Synd bara att de som sjunger tror att de hyllas när det mer verkar som om alla skrattar åt dem.
Det mest tragiska var denna konversation:

"Jag kollar på Morse. (...) Palla inte (...) Förra året såg jag inte en enda deltävling live..Då var det Olsenbanden filmer på DR1:)"
Till detta hade jag bara en känsla: "Ja du ... det måste ju säga en hel del om spektaklet tycker jag"

Den jag talade med var en äkta schlagerbög, en av de som brukade tala i radio om prognosen för den svenska uttagningen förr.

Helt fel film

Mina naglar krävde make over. Därför slängde vi på en film medan färgerna torkade. Vi valde 1408 directors cut. Nu är klockan snart ett, färgen har torkat men extramaterialet rullar fortfarande.

Skitbra film - intressant val av slut - najs lackering -inte ett ord redigerat på min roman - skitdåligt planerat av mig.

Återfunnen

Hurra! I städyran hittade jag den lilla bilderbokssaga som jag skrev när SOBRA-styrelsen upplöstes efter mitt år för att ge plats åt nya ideella glada studenter.

Jag fnittrar fortfarande åt den tokiga boken.

Korrekturläsning

Jag sitter med en sista omskrivning där jag tar död på ännu en karaktär och låter texten korrekturläsas av min man. Min man känner inte riktigt samma press som jag gör och korrekturläser väl ett kapitel på kanske tre till fyra dagar. Det gör att min deadline på två veckor känns lite svår att hålla. Jag har dock fått en oberoende läsare som är gymnasielärare i svenska som inte verkar främmande från att hjälpa mig med det min man inte verkar vara intresserad av.

Och här har jag lovat honom del i äran om boken slog igenom, vi får väl se om det blir något av med någotdera av det.

Nu är det i alla fall källaren som drar mig från det litterära arbetet. Nu gäller det bara att ryggen håller.

Nagellacksnörden lever fortfarande

Även om hon är illa tilltufsad.

Jag har varit arbetslös under en kortare period, sedan årsskiftet för att vara exakt. Från att ha jobbat heltid med en restid på över två timmar varje dag kan man ju få för sig att jag äntligen skulle ta tid till mig själv igen, men så är inte fallet. Från att tvingat mig själv att måla naglarna några kvällar varje vecka, framför teven, strax innan jag deckade och skrivit mina böcker på tåget, till och från jobbet, har jag gått till total passivitet.

Jag har sökt jobb, städat, rensat och haft ont i ryggen. Nu när jag hade ont i ryggen igen och varit totalt oförmögen att springa runt och stressrensa huset och jag fått ett jobb så jag inte behöver stressöka jobb, ja då har jag faktiskt passat på att ta hand om mig själv. Jag har suttit och redigerat text i mitt manus. Det har varit lite hackigt för det är faktiskt ganska svårt att göra ett riktigt bra jobb när man har ont hela tiden, men jag har i alla fall jobbat på det. Och när vi tittade på teve, målade jag naglarna. Det kan ses som trivialt och ytligt för vissa, för mig är det en litet steg tillbaka, tillbaka till mig själv igen. Snart kanske ni kan få se lite kreationer här igen.

Trots att jag varit stolt över mina tjusiga vampyrnaglar från november, så ryker dom från sidomenyn som ännu ett steg. Nu ska här bytas nagellack, minst en gång i veckan, igen. Vampyrnaglarna, och alla de andra naglarna också för den delen, kan ni ändå se på min nagellackssida uppe i menyn.