lördag 30 maj 2009
Vem sa att kvinnorna var det svagare könet?
Jag jobbade natt vilket var skitjobbigt eftersom jag dessutom jobbade dag till viss del samtidigt. Maken han var ledig under den perioden, men, han var ju lämnad helt ensam i sängen och här kommer den afrikanska stammen in.
Jag fick inte sova eftersom jag jobbade och sen hade jag riktigt svårt för att sova på dagen, för att, tja, det var dag. Maken hade svårt för att sova för att han inte hade mig bredvid sig i sängen (jag är smickrad) och på dagen var han tvungen att hålla igång sina barn på annan adress så jag skulle kunna vila mig.
I dag är nattjobbet ett minne blott för mig, för maken, är det sviterna han ska genomlida. På grund av mitt nattjobb fick han sömnbrist, på grund av sömnbristen har han nu fått, det hans kropp alltid reagerar med när han är stressad eller sover dåligt, feber!
Så nu, likt de afrikanska kvinnorna i de där stammarna jag talade om, så tar maken mina smärtor och min insats ser ut som småsten medan han, utan att göra något, bär det tunga lasset.
Stackars de svagare männen som måste bära på våra smärtor.
Jag förklarade för honom att lite te nog ska få honom att må bättre, vid fyra i eftermiddag.
torsdag 28 maj 2009
Teaswapping
Vi hade kommit överens om att swappa 100 gram te och välja själv hur många olika smaker med mera.
Blåkulla, Glöggte, söders höjder, lady grey,
höstglöd Chai assam
och gute.
onsdag 27 maj 2009
Dags att åka till jobbet.
I går, efter att ha sovit en hel natt och kommit hem efter att ha jobbat 3/4 dag så somnade jag som ett litet barn och sov tills en timme innan jag behövde gå upp och då var jag utsövd. I dag, efter att ha kommit hem efter nattpass, inte sovit på hela natten, tror någon att jag somnar då?
Nej!
Jag har legat och vänt och vridit på mig hela dagen. Istället för att slappna av och sova har min hjärna gått på högvarv. Jag har ropat tips till maken hela dagen, jag har kommit på saker, vilket varit väldigt bra eftersom det var viktiga saker vi annars skulle ha glömt, men ändock, det var inte för min hjärna att komma på!
J a g s k u l l e s o v a ! ! !
Vi får hoppas att jag inte hittas totalt utslagen på köksgolvet i morgon bitti.
God natt och sov gott, ni som får...
God morgon och sov gott
-tyst och lite ensamt.
Jag började halv tio och hann snacka lite skit med kvällsskiftet innan jag blev helt alena. Jag började med att ta det lite lungt, kolla lite teve, mumsade på jordgubbarna maken skickat med mig. Sen körde jag igång första arbetspasset, diskade, rengjorde diskmaskinen och kokade soppa (på en spik nära på). Datorn hade jag med mig så jag kunde njuta av page medan jag pulade runt. Sen tog jag lunch framåt tretiden sådär, helt själv och ensam. Vad gör man när man är ensam och äter, vilket är ett av det tristaste som finns, jo man glor på något. Jag valde att glo på lite skräp som låg i datorn.
Andra arbetspasset började efter soluppgången, skura hela huset (i smygläge så ingen vaknade), tvätta fönster, gå med sopor, hämta tidning och göra frukost. Det här är ju det lustiga, det är först nu nojjan satte igång. Man skulle ju annars kunnat tro att nojjan och spökfantasierna skulle hålla igång vid midnatt men nej, det startade efter soluppgång. Det lät som röster som ropade (fläktsurret) det knakade överallt (gammalt hus med knarriga golv) spöksuckar (vinden som ven i knutarna).
Jag kände mig jättepigg och tänkte att om det är så här kan jag ju lika gärna hoppa på och jobba förmiddag på kontoret istället för eftermiddag i morgon. Piggheten höll i sig ända tills kvart över sju då jag skulle blivit avbytt, men han hade förväxlat tiderna och var inte alls på väg. Då blev jag trött, gäspade, var förvirrad och allmänt såsig. Det var som om den inre klockan helt enkelt såg att det var dags att sova nu, mat och sovklockan hade ringt för sömn. Jag fick vänta över en halvtimme längre än vad jag borde ha behövt. När jag väl kom iväg hade jag bråttom eftersom jag skulle köra sonen till skolan och det kunde bli svårt nu när jag var så sen.
Den stressiga färden hem väckte mig till liv igen och nu sitter jag här.
Jag borde ju sova...
tisdag 26 maj 2009
Så här innan sänggång klockan sexton
När jag kommer upp för trapporna ser jag två tågvärdar stå vid dörrarna, jag flåsropar till dom att vänta på mig. Ja ja, säger dom, du har ju en hel minut på dig, ta det lungt. Jag kommer upp, fram till lådan där jag ska flascha mitt kort.
Jag flaschar.
Inget händer.
Jag ser lappen:
felanmäld.
Va fan!
Jag avbryter de båda tågvärdarna som står och pratar och förklarar situationen.
Äsch, kliv på, säger dom.
När jag sätter mig på tåget känner jag svetten porla fram ur porerna, killen mitt emot kommenterar min andhämting och min varma uppenbarelse.
Det tycker jag är en bra början på en lång dag (läs natt).
Nu ska jag bara hitta ett trubbigt tillhygge och slå mig själv till söms så jag kan jobba i natt.
måndag 25 maj 2009
Svindlande sovrum, igen
"Men mamma, fy, vad elaka dom är, så kan dom ju inte göra!"
"Va?"
"Dom kan ju inte bara sluta så, vad hände, vem låg i sängen, fy va dumt"
"Men vet du vad, du kan ju avsluta historien" (Min son är en helt underbar författare förstår ni, han har redan vid sju års ålder, skrivit en 28 sidor lång sammahängande historia som var jättespännande)
"Näää, jag har inte lust... men du kan ju göra det"
"Eeeeh, jaha..."
"Va kul, bra..."
Jaha, så ska man skriva slutet på en reklamsnutt då. Dyker väl upp här om några dagar.
Dagsrapport
Det finns risk att jag kommer ha lite svårt att hålla mig den här veckan då det är en tuff vecka jag har framför mig.
I dag har jag jobbat heldag, i morgon kommer jag jobba till två ungefär. Hem, sova, sen börjar jag jobba igen vid halv elva på kvällen för att jobba fram till sju på morgonen. Sova fram till strax före lunch, jobba eftermiddag på kontoret, hem, sova, börjar jobba igen vid halv elva och fram till sju på morgonen. Hem, sova och sen jobba efter middag på kontoret sen är det halvdag på fredag så då kan jag nog vila upp mig.
Det finns vissa risker att jag kommer småäta socker, snabba kolhydrater, för att fixa dagarna (och nätterna) för att inte kolapsa helt. Hoppas jag kan bli förlåten för detta. Jag hoppas kunna klämma in lite motion också, men helt säker kan jag inte vara på detta då hela veckan präglas av tidsbrist.
Håll tummarna för att jag överlever veckan.
söndag 24 maj 2009
Ute i spåret
På vägen var det fullt med mobila hundbajsar (läs sniglar) Jag råkade halka på en, och hur otrevligt det än var för mig kan jag tänka mig att det var mycket värre för den. Efter halkattacken började jag titta lite mer vart jag satte fötterna och då kunde jag se hur många som faktiskt hade fått för sig att ta sig över den livsfarliga sprinterleden. Dom flesta såg jag utan problem då de med sina glänsande kroppar reflekterade solljuset i på den annars väldigt kamoflerande terängen. En hade däremot fått en ordentlig intelligensbefriad tanke (att ens skriva så om en snigel är väl ifrågasättningsbart) och rullat sig i löv, mylla och barr vilket gjorde den näst intill helt osynlig på stigen. Visst, smart när man tänker på fåglar som är ett stort naturligt hot för dem, men om man håller sig i ett joggingspår måste man nog uppdatera sitt "tanke"-sätt lite. På med lite neonfärg och blinkande dioder för tusan!
Jag kom i alla fall hem med endast ett snigelliv på mitt samveta, vad jag vet, och ställde mig på vågen så jag vet vad jag har att utgå ifrån i min egen lilla utmaning. Maken ställde sig direkt efteråt och vågan visade exakt samma för oss! Exakt! Så när på 10 gram hit eller dit, för mer exakt än så är inte vågen. Det värsta är ju bara att eftersom han är minst 15 cm längre än mig så har han ett mycket bättre BMI än mig ändå, så riktigt så jätteroligt är det nog inte när man tänker efter.
I dag, städning och grillning.
lördag 23 maj 2009
På begäran
torsdag 21 maj 2009
Nya takter
Tack för tipset iToppengrabben
Det är dags för en helomvändning och det nu! Jag tror att om jag skriver om det här så är det en större press på mig att faktiskt göra något åt det. Därför kommer jag att skriva upp hur det går, hur jag följer min plan med mera.
Jag står nu på +-0 och jag ska ner på -15 till att börja med, så får vi se hur lång tid det kan ta. Ska vi säga 15 veckor, eller 20 veckor för mig att klara utmaningen? Viktrapport varje fredag i allefall, men jag kommer inte skriva ut min vikt, bara + eller -.
Min plan för veckan, till nästa fredag, blir att inte hetsäta godis i helgen, jag får bara äta godis eller kakor på lördag, ingen annan dag. För att klara detta ska jag se till att äta en bra och stadig frukost, jag ska äta nyttiga mellanmål och jag ska byta ut halva måltidernas kolhydrater, alltså potatis, ris pasta mot långsamare kolhydrater så som kokta grönsaker, morötter och annat spännande.
(Men i ärlighetens namn var jag tvungan att ljuga för att få den så här, för jag kommer väga fem kilo mer och jag kommer äta mycket mindre mackor än vad de anser att jag ska, men hur snyggt skulle det se ut med röda mål?)
För att uppnå detta resultat ska jag äte mer grönsaker, byta ut en del av potatis och kött mot kokta grönsaker, vattenrika grönsaker och bönor samt groddar. Alla dagar maken är ledig ska jag ta en kvällspromenad vid hemkomst, minst en timme och minst en dag varje helg ska jag ta en morgonpromenad innan frukost. De dagar jag inte kan komma iväg på promenader ska jag fitta här hemma.
I sidorubrikerna finns en rubrik som heter "Det här pysslar Perny med just nu" och där kommer jag lägga upp det jag äter, när jag äter och när jag tränar och vad jag tränar, genom den typen av rapporteringar vågar jag nog inte äta vad som helst.
tisdag 19 maj 2009
Min andra dag som socialsekreterare
På hemvägen däremot fick jag köpa biljett och då gick det på ett ut för avgiften för att handla på tåget var högre än själva biljetten i sig. Jag var inte blygsam i min förvåning utan utbrast med en relativt hög röst "VA!? DRIVER DU MED MIG?" Jag lovar, det var äkta förvåning och, inte minst, irritation.
I dag har jag fått välkomstblommor på kontoret, det var trevligt och det känns som om min närmsta chef tror mer om mina kunskaper än vad jag kan ge medan chefen över henne förväntar sig mindre av mig än vad jag kan ge. Spännande kombination.
Det enda jag kan göra är att göra mitt bästa och det är det jag strävar efter, att göra mitt bästa.
måndag 18 maj 2009
Min första dag som socialsekreterare är till ända
Förutom det att min dotter bestämde sig för att den bästa natt att vara vaken, komma med omöjliga begär som höll mig vaken stora delar av natten och förutom det att hon dessutom var sjuk idag och vi var tvungna att ringa in Magnuz (tack du är en klippa) så var det dessutom en hel del korvstoppning under dagen.
Vid upprepade tillfällen bad de om ursäkt över att de inte kunde ge mig någon introduktion men jag känner ändå att det känns helt ok. Jag har än så länge en klient som jag delar med en annan tjej, jag ska gå igenom ett gäng lobbar och annars har jag nog mest svansat runt efter närmsta chefen hela dagen. Och läst en ganska tjock utredning.
Jag kommer somna sååå gott i natt, på´t i morr'n igen då!
söndag 17 maj 2009
Ett måste behövs
- Jobbsökningar
- barnhämtningar
- städning
- planering av huset
- umgänge med familjen
I dag skulle vi ut och gå, allihopa. Maken skulle lämna in sin sena deklaration och jag skulle skicka iväg lite kort som helst ska komma fram i morgon. Klockan gick, dottern visade sig ha feber och vi kom inte iväg. Klockan halv åtta var jag klar med korten och åtta tömmer dom brevlådorna. Sagt och gjort jag tar korten och makens deklaration, mina joggingskor och min mp3 och promenerar iväg längs med gatan. På under en halvtimme tog jag mig till affären med postlucka som låg åt ett väderstreck. Där köpte jag frimärken, sen iväg åt ett helt annat vädersträck, mer eller mindre tillbaka igen för att lägga på lådan och sedan vidare till skattehuset för att slänga in makens deklaration och sen hem. Vill säga att jag inte var ensam om att ta mig till brevlådan med sena brev precis vid tömningsdags, folk vallfärdades, bilar kom och åkte, folk gick, det var cyklar. Under det korta ögonblick jag var där hann tio bilar, två cyklister och tre promenadare lägga på brev.
Fasen va skönt det var!!
Varför har jag inte unnat mig det här?
Shit vilken dålig kondis jag fått utav att inte promenera.
Nä, mer sånt i fortsättningen.
Nu ska jag försöka sova, men det är en stor dag i morgon, som första dagen i skolan, för i morgon börjar jag mitt nya jobb, håll tummarna så får ni veta hur det gick i morgon. Jag har redan lagt fram kläderna, gråa kostymbyxor med tillhörande väst och en svart långärmad enkel tröjja. Tror ni att det blir bra eller är jag för överklädd? Jag vill ju se professionell ut.
Natti natti.
fredag 15 maj 2009
För de som bryr sig
Vi har röjt på gården!
När maken är ledig några dagar tillsammans samtidigt som mig så brukar vi ofta planera en massa och sen när vi väl kommer till kritan så får vi inget gjort. Den här gången hade vi inte planerat något utan helt spontant så blev det massor gjort.
När vi röjde på vinden hittade vi alla våra spotlights med tillhörande skenor. Jag har inte varit helt nöjd med vår takbelysning i vardagsrummet som inte bara varit mörk utan också väldigt spretig. Först en takfläkt med fyra spots som inte kunde lysa upp men som störde teven så man inte kunde titta på teve och ha den på samtidigt. Sen hade vi haft en stor takkrona vid jul som blivit kvar. Ni vet en sån där lysande krans. Den lös ju upp men eftersom den gjorde att man inte kunde se något i teven heller så brukade vi hänga handdukar i den så ljuset inte skulle slå i teven, dessa handdukar blev alltid kvar så när man kom hem till oss möttes man alltid av synen av en lysande julkrans med hanndukar i. Nej, det gav inte en direkt städad uppsyn. Sist men inte minst hade vi en discokula i samma tak, och detta är ett litet tak så alla dessa tre saker satt nära varnandra i en sne linje över taket.
Detta är borta nu och utbytt till skenor som har sammanlagt 12 spotlights, det är ljust här inne nu, sååå skönt.
Det har däremot blivit lite eftersatt här hemma så jag har lite städning att göra nu efteråt, men det ska jag nog klara av denna förmiddag.
Samma kväll som vi pysslat med det så satt jag vid datorn och samtalade med Paulina och då kom det fram att dom hade ju drag på bilen och vi kunde låna den om vi skulle låna villaföreningens gratisbilkärra. Sagt och gjort, jag ringde och beställde kärran och i går tömde vi gården på skräp. Vi hade en fin gömma under verandan, en under sovrummet, en hög bakom sovrummet och en vid sidan av huvudet. Allt det är borta. Vi har dock dragit fram en massa som skulle slängas som har skräpat av sig samt att det var andra saker som inte fick plats i de två överfyllda släpen som måste undan. Men det ska jag nog hinna fixa till i eftermiddag.
Det känns som om stora klumpiga stenar har ramlat ner från bröstkorgen...
Borde ju blivit flera kilon lättare...
Vågen måste ljuga....
torsdag 14 maj 2009
I got taged
by Zizzi
1. answer the questions on your blog
2. take away one question you don't like and add a new one.
3. tag 8 other people
1. which perfume do you use?
ingen (Dom har ju slutat med både NoaNoa och LouLou)
2. song of the day?
a cup of brown joy - elimental
3. what's for dinner today?
pizza
4. today's highlight?
att ha blivit av med två släpkärror skit från trädgården
5. what whould you really like to learn?
Att läsa tankar, flyga och se genom saker.
6. what was the last thing you bought?
kläder till sonen, på rea, för 700 kr
7. what's your favourite animal?
Struts, riktigt gott!
8. what's your most important goal at the moment?
att få ekonomin att gå ihop
9. what do you think of the person who tagged you?
En av de närmsta och viktigaste vännerna
10. what's the colour of your eyes?
blå
11. if you could change something with yourself, what would that be?
Tha titties
12. Vad är det första du skulle göra om du vann en miljon?
Bygga ut huset
13. what do you find important with your friends?
Att vi finns för varandra
14. Who have you been talking to on the phone today?
maken, magnuz, paulina, eddie
15. what's your dreamjob?
författare, konstnär, skådis (skapare av stora ting)
16. what's your favourite piece in your wardrobe?
En kort grön kjol i enkel militärstil
17. do you have any favourite models?
Nej
18. 3 things that make you smile
Ironi, maken, engelsk humor
19. what's your favourite song at the moment?
Se fråga 2
20. what's your favourite tv-series?
House, csi, star trek
21. what are you wearing at the moment?
t-shirt, jeans
22. what's your favourite sweets?
Choklad och lakrids
23. who's your role model for style?
Neo i matrix
24. what was the last film you saw?
Ripleys game
I tag the ones who read this.
Gissa namnet
Och vad heter katten?
Pelle Janssons Garderob!
Så klart...
Nu äter den fisksmörgåsar med ost.
Mums.
måndag 11 maj 2009
Spänningen har legat tät i den sista kurvan.
referens tjofräs vid agustinasberitlssons Stadsdelsförvaltning. Vi måste dock med detta brev meddela Dig att anställningen tillsats med annan sökande."
Plötsligt bröts den slentriana tystnaden av ett telefonsamtal från Västerås där de ville att jag skulle komma på intervju. Jag var en av hundra sökanden och en av sex som dom tog in på intervju, hurra! Det avslutades med ett telefonsamtal som sa i stort sett samma sak som mailen brukar göra. Jag hade i alla fall fått komma på intervju och det höjde ju hoppet.
Plötsligt ringer dom från Norrtälje och ett mycket förvirrat samtal tog sin början. Jag hade ju sökt ett jobb på ekonomiavdelningen på deras kontor??? Inget jag kunde lägga till minnes, men nej, då var det ju så att jag hade sökt jobb i mottagningsgruppen, men den låg under ekonomiavdelningen, och det förklarade ju lite. De som ringde var varken från mottagningsgruppen eller ekonomiavdelningen, det var familjehemssekreterargruppen som hade kris och ville ha någon på ett halvårsvikariat. Jahapp, jo men tack så mycket och så åkte jag på intervju, i Norrtälje.
Jag hade funderat över det och kände att det var ju omständigt men det skulle ju gå och ordna eftersom föräldrarna har sommarställe där och jag skulle kunna veckopendla. Direkt efter att Norrtälje ringt så ringer dom och erbjuder ett sommarjobb där jag har mitt timvikariat, det var bara några nätter och det skulle inbringa ungefär 10 000 sammanlagt. Ett jobb är ju ändå ett jobb så jag ville absolut inte bränna bron utan frågade om de kunde vänta tills jag fått besked från Norrtälje och det kunde hon.
Dom skulle ringa från Norrtälje i fredags men telefonen var tyst. Däremot så ringde dom från ett utredningshem där jag hade sökt tjänsten som utredningssekreterare samt från ett socialkontor bara runt knuten (dock inte Örebro) där de hade kris. Socialkontoret bokade in en intervju idag, klockan åtta på morgonen. Norrtälje ringde inte i fredags och jag var på det andra socialkontoret i morse och intervjun där kändes mer som en trevlig pratstund. Jag förklarade min lite knepiga och jobbiga situation och de hade full förståelse för att jag behövde ha snabba besked.
Hur skulle det gå. Skulle Norrtälje hinna före och säga att jag fått jobbet och skulle jag då vara tvungen att välja mellan jobben utan att veta utgången på det som ligger nära? Eller skulle jag vara tvungen att säga nej till sommarvikariatet för att få nej från båda socialkontoren? Hur skulle det gå, det var spännande. Det var som om jag stod och blickade in i kurvan, den sista kurvan i loppen som skymdes av damm från de tävlande, vem skulle komma fram ur dammet först?
Det närliggande socialkontoret!!!
Dom ringde direkt efter lunch och sa att dom ville ha mig.
Jag är så glad, jag är inte arbetslös längre och jag har ett jobb precis runt knuten, veckopendlingen är ett minne blott, hurra!!!
söndag 10 maj 2009
Alltså, jag är ingen Trekkie men...
Dom har ännu inte skrivit den stora tjocka regelbok som de använder sig av genom hela serien, den så kallade "prime directive" som säger att man inte får lägga sig i andra världars krig, man får inte lägga sig i deras seder och bruk och man får inte visa sig för världar som ännu ej utvecklat "warp technology" Dom är ett gäng korkade amerikanare som är på väg genom rymden och sprider sitt budskap av "rightfullness" så som amerikanare brukar göra. Genom avsnitten sitter min make och hoppar irriterad och svär över de idiotiska val de hela tiden gör och han anser att dom lider allt för lite av konsekvenser från sitt handlande och jag sitter och försvarar serien och säger att man måste ju se detta men andra ögon än Star Trek-ögon och förstå att dom inte har kommit upp i samma insikt som de har i senare avsnitt.
I går däremot så var det jag som satt och svor, skällde på teven och förbannade manusskribenterna som inte verkade ha någon koll alls. Dom hade lagt in BORGER i avsnittet.
1)När Picard i "the next generation" träffar på Borgerna så är han helt ovetande inför vad som komma skall. Hade det hänt, som de påstår i "enterprise" så borde borgerna kunna slås upp i databasen, de hade fattat exakt hur de fungarade och skjutit ner det på samma sätt som de gjorde redan flera hundra år tidigare.
2) Doctor Phlox har redan kommit på ett botemedel mot the nanoprobes så det är inget problem för dem när de träffar på dem flera hundra år senare.
3) Borgerna har alltid varit dödliga, har man skjutit en borg i någon av de andra serierna, the next generation eller voyger så har de dött, men här har borgerna legat döda i isen i flera hundra år och bara de tinar lite så börjar de leva på grund av nanoprobsen. Men senare i programmet så dör dom av att bli skjutna, det borde dom väl inte då, om nanoprobsen klarar kalaset.
4) när en borg vaknar upp utanför sinalerna från the collective så är dom förvirrade. De får då inte några instruktioner och de har då inte något mål utan irrar bara omkring och göra konstiga saker eller startar upp ett litet kollektiv utanför kollektivet med de få som kan höra varandra. Men här vet de precis vad de ska göra och tar sig tillbaka till kollektivet.
5) En art som inte tillför kollektivet något är inte intressant för kollektivet och då assimilerar de inte arten. Det måste vara högt stående varelser som har något att tillföra kollektivet i fråga om kunskap, historia och framsteg som i samma stund det assimileras till kollektivet även tillför kollektivet denna kunskap. Här assimileras det åt höger och vänster helt utan att värdera kunskapen och intellektet hos den de assimileras, till exempel så borde de vara fullständigt ointresserade av människan i detta skedet för de har ju absolut ingenting att tillföra kollektivet.
Jag är ingen Trekkie, men någon jävla ordning får det för fan vara!!!
fredag 8 maj 2009
Livet känns mjäkigare för de små
Det talas en del om det där med curling av våra barn och ibland undrar jag om det curlas även när det gäller lekar. Jag minns en av de roligaste lekarna vi körde i scouterna som kallades för brittisk bulldog. En slags tafatt där alla skulle ta sig över till andra sidan och förbi den brittiska bulldoggen. Bulldoggen skulle inte bara få tag på alla de springande barnen utan även lyfta upp denne så ingen kroppsdel fanns kvar i marken. Det var brottningsmatcher då man blev infångad och gjorde allt för att inte bli tagen, men höll i buskar och grässtrån, ålade sig puttades knuffades kravlade, you name it. Alla som blev tagna blev också BB och tillslut var man ensam mot en hel armé av BB som jagade en över planen och låg på en i en hel hög. Efter varje match hade man skrapsår, gräsfläckar, blåmärken och såg ut som en litet troll men gud var roligt det var och spännande.
Detta är en lek som scoutledare av idag aldrig skulle tillåta mellanstadiebarn att leka, inte vad jag har sett i beskyddande.
När jag gick i mellanstadiet så var jag med och tog fram den roliga leken king. King gick ut på att man hade en stor ruta, indelat i fyra smårutor, en kung, en dam, en knekt och en bonde. Man skulle bli kung och man fick börja som bonde. Man hade en tennisboll som man studsade fram och tillbaka och det var lite som pingis. Serven slog man en gång i sin egen ruta och sedan över till en annan ruta och den som stod i den ruta som bollen studsade i skulle slå över den till någon annans ruta. Om man inte lyckades ta den eller om man råkade slå ut bollen från plan så åkte man ut och en ny fick komma in som bonde (bonden flyttade upp till knekt, knekt till dam och dam till kung beroende på vem som åkte ut). Detta spel spelas fortfarande på skolgårdarna men skillnaderna är att dom har en fotboll istället för pingisboll och att bollen studsar på sin egen ruta innan de kommer till nästas ruta, varje gång. Alltså ett långsammare och enklare spel i dag. Det gick undan på min tid och det var svårt att hålla sig kvar, endast de riktigt duktiga klarade av att hålla sig kvar till kungaplatsen.
Det sista jag dessutom råkade si idag, som också var det som fick mig att tänka på detta, är hage, att hoppa hage. När jag var liten var det tre rutor på rad, en dubbel en enkel en dubbel och en enkel. Man kastade sin sten och den var tvungen att ligga kvar i rutan, annars fick man göra om och man fick inte hoppa i den rutan stenen låg i. Man var alltså tvungen att på ett ben hoppa över den rutan helt och sen skulle man stå på ett ben (om det var en enkel ruta) på rutan innan och ta bort stenen innan man hoppade i mål igen. När jag studerar barnen i dag så är banan kortare, de hoppar i rutan som stenen ligger i och dom står på två ben när dom plockar upp stenen.
Det finns många många fler fall än dessa men jag kommer inte ihåg dem på rak arm, dessa är de jag kommer på nu vid skrivande stund. Har jag bara råkat snubbla på dessa fall av förenklande som kanske bara förekommer på få ställen eller är det verkligen så att dessa spel har ändrat så mycket? Har jag fel i att jag tycker att det har blivit lite förenklat? Har jag fel i att tycka att det var bättre förr när det var en större utmaning att spela spelen eller att leka lekarna och att vi vuxna kanske ibland gör det för lätt för våra barn när vi sätter spelreglerna åt barnen?
Jag undrar verkligen.
onsdag 6 maj 2009
en fyraårings tankar
"Tja, annars skulle det nog bli lite kladdig på tröjjan när man äter."
"Men, man kanske skulle kunna han en påse, en hakpåse."
"jaaa, det är klart, som pelikanerna menar du?"
"ja"
Först till kvarn...
Jag har ju varit scout
Här är min gamla scoutkjorta med tillhörande RS-väst. Min gamla militärjacka fanns också bland sakerna och de får bo på en galge uppe på vinden framöver för jag har inte hjärta nog att göra mig av med dem, det är en alldeles för stor del av mitt liv.
Denna underbara vän åkte jag runt på som en liten galning när jag var liten och det finns även ett citat som kommer från denna. Min farfar och farmor var nere i Afrika och när de kom hem så visade de bilder för oss och då bland annat flodhästar. När de visade bilderna på flodhästarna och sa "Titta här, flodhästar"så hade jag sett mycket misstänksam ut och svarat "Nääääää, det där är ju ingen flodhäst, den har ju inga hjul" och detta har jag fått leva med i snart trettio år.
Vi har fem sånna här lampor var av tre har hela fästen och två saknar. Dessa vill vi bli av med och om du tycker dom är snygga (tycker jag att dom är i alla fall men vi har inte plats) så ropa till. Det är IKEA-lampor tror jag.
Det är inte slut än, vi kommer nog att hitta minst lika mycket till innan vi är klara då vi bara har sorterat en fjärdedel av vinden än så länge. Jag vet med säkerhet att det kommer dyka upp åtmindstone en soffa innan vi är klara där uppe.
Den stora rensingen fortsätter
Mycket av sakerna som vi hittar ska slängas, skänkas eller säljas. När vi är klara kommer jag att lägga upp bilder här inne så ni får en första tjing på att buda på det innan det läggs upp på sajter där de riktiga kulorna rullar in.
tisdag 5 maj 2009
Dubbla känslor
Om jag får jobbet eller inte får jobbet, där är det tankar som väcker känslor.
Får jag jobbet så kommer det bli bättre ekonomiskt och min självkänsla kommer få sig en positiv puff men jag kommer knappt få träffa barnen något, jag kommer att få leva ensam, det kommer bli svårt att få ihop det för maken här hemma och jag kommer slitas mellan två hötappar.
Får jag inte jobbet så kommer ekonomin att bli rejält påverkad i negativ riktning, min självkänsla kommer att få sig en riktig törn men jag kommer få vara hemma med min familj, jag har ett sommarjobb på några dagar som kommer bringa in en liten summa och jag kan fortsätta söka jobb och försöka få ihop det.
Samtidigt måste jag ju säga att om jag skulle bli tvungen att flytta någonstans så skulle Norrtälje inte vara ett ställa jag skulle tacka nej till. Vattnet, kullerstensgatorna, närheten till Stockholm men ändå avståndet, det idylliska, det vackra. Men priserna är uppåt väggarna!
Väntan fortsätter...
måndag 4 maj 2009
Tävlingssugen
Först ut var: Centuria Handelsbolag.
De ville dock att novellen skulle vara högst 18 000 ord, min var på drygt 3000 ord vilket gjorde att den var lite väl kort. Dessutom kunde man vinna pengar utifrån längd på novell så min novell skulle väl inte kamma in så många mynt, men det var ju äran som var det viktigaste, och att bli publicerad.
Jag gick igenom min novell om och om igen för att verkligen finslipa den och sen var det dags att skicka in. Jag tryckte på länken som skulle föra mig till anmälningsblanketten. Innan jag skickade in så tryckte jag på vilkorslänken och läste följande:
"3.Iom att beslut om publicering har fattats så övergår de fullständiga rättigheterna till materialet till Centuria, vilket inkluderar bla men inte uteslutande:
-All upphovsrätt samt publiceringsrättigheter
-Rätt att redigera materialet samt att ta bort eller lägga till delar
-Alla rättigheter till persongallerierna
Dessa rättigheter upphör efter 10 år om materialet inte dessförinnan har publicerats. Om materialet publiceras tillfaller alla rättigheter Centuria utan övre tidsbegränsning.
3.1 Ovanstående punkt gäller även fram till dess att insändaren skriftligen har blivit informerad om att Centuria har valt att inte publicera materialet. Dock som längst 2 år efter att materialet har mottagits av Centuria"
Nu vet jag inte hur det brukar vara, jag har ju aldrig skickat in något bidrag till tävling, men att fullständigt ge bort rättigheterna till mitt verk och dessutom inte kunna använda karaktärerna efteråt, jag är inte riktigt redo för det. Jag vill stå för mitt verk, jag vill äga mitt verk, dessutom tänkte jag ju skriva en roman utifrån novellen och det går ju inte om jag säljer bort mina karaktärer. Det är som att sälja sin själ.
Om det nu är så att jag har helt fel och att det är så det går till, hojta gärna till, men jag vet inte om jag klarar det då får den hellre bo kvar i min lilla byrådåda (läs hårddisk)
Jag gick då vidare till nästa tävling som Nafs hade, för att skicka dit istället men då hade dom som gräns för att få medverka att det inte fick vara mer än 10 000 tecken och min är på över 16 000 tecken.
Hur jäkla svårt ska det vara att komma ut ur författargarderoben, ge mig tips, jag behöver det!
lördag 2 maj 2009
Översättning av dikter
fredag 1 maj 2009
En underbar familjedag med lite demonstrationer
Sonen hoppade mest omkring och skrek hysteriskt över alla pissemyror som attackerade honom, det var ingen annan som märkte av dom så de hade uppenbarligen siktat in sig.
Vi fick jaga dottern några gånger då hon skulle iväg och bråka i skogen, gå för nära vattnet och inte höra när man ropade på henne. Jag tog en promenad med henne ut på udden och tittade. Hon gick i de perfektaste hajkingkläderna, fjällräven, vad är det för skräp, man ska ha bara ben, volangkjol och kortärmad tröjja. Skorna kan man ha efter att mamma tjatat och tvingat på dom, annars är även de överflödiga.
Allt var ändå frid och fröjd tills dottern fick för sig att vada i vattnet med strumpbyxor och skor på sig, sen var det bara att packa in alla i bilen och åka hem, men vi hann ha flera härliga timmar i skogen innan olyckan var framme.
God morgon
En morgon med vår i luften, en morgon med en viktminskning på 0,6 sedan förra fredagen, en morgon då vi fick sova till nio, en morgon efter en mycket trevlig kväll, en morgon där alla är lediga och kan leka och umgås med varandra.
Pernys drömkarl
Vad dricker Perny
"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)
"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf
"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)
"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk
"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk
"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit
Etiketter
Blog Archive
-
▼
2009
(472)
-
▼
maj
(29)
- Vem sa att kvinnorna var det svagare könet?
- Teaswapping
- Dags att åka till jobbet.
- God morgon och sov gott
- Så här innan sänggång klockan sexton
- Svindlande sovrum, igen
- Dagsrapport
- Ute i spåret
- På begäran
- Nu sitter jag och peppar mig inför en utmaning till
- Nya takter
- Min andra dag som socialsekreterare
- Min första dag som socialsekreterare är till ända
- Ett måste behövs
- För de som bryr sig
- I got taged
- Gissa namnet
- Spänningen har legat tät i den sista kurvan.
- Alltså, jag är ingen Trekkie men...
- Livet känns mjäkigare för de små
- en fyraårings tankar
- Först till kvarn...
- Den stora rensingen fortsätter
- I say herbal you say no thanks
- Dubbla känslor
- Tävlingssugen
- Översättning av dikter
- En underbar familjedag med lite demonstrationer
- God morgon
-
▼
maj
(29)