vad har jag gjort idag

som hållt mig från att uppsatsa?

Jo jag har städat... fel uttryckt, jag har letat upp vardagsrummet. Jag har hittat en liten fläck vardagsrum som är kantat av kartonger, barnvagn, garderober och tusen videoband och dvdfilmer som inte har någon plats för hyllorna är fulla. Det är tillräckligt stort för att vi ska kunna sitta och adventsfika i eftermiddag.

Min plan var att jag skulle städa på förmiddagen, alltså fram till tolv, för att sedan kunna sitta och uppsatsa ända fram tills fikat vid fem men så blev det inte. Jag har som sagt precis hittat en fläck vardagsrum, nu ska jag hitta köket igen innan jag kan laga lunch och sen är nog klockan fem ska ni se.

Jag blev inte sittande i natt heller för sängen var för lockande men jag har sagt att jag ska vara klar med tolkningsramen och tidigare forskning tills i morgon så då ska jag bannemig vara det. Jag har redan planerat med maken, i morgon får jag sova tills jag måste gå upp för att hinna till handledningen klockan elva. Han tar ungarna själv i morgon så jag kan sitta till fem om så behövs.

Nu ska här diskas och lagas mat, sen blir det blåbärsglögg, glöggte, pepparkakor, lussebullar och julmuffins så det rinner ut ur öronen på mig!

Och så har fem timmar gått åt

till partyplaning.

Snacka om flyktbeteende, som downer, den fantastiske mannan så fint uttryckte det.

Nä nu blir det väl att sitta fram till tre inatt och bara jobba på för i morgon blir det ju en massa förstaadventevent här hemma kan jag tänka i form av att proppa i sig en massa kolhydrater och fett.

Vad man är tvungen att göra istället för att skriva uppsats

Den fantastikse mannen med sin fantastiske blogg till lika men klasskompis, har skrivit inlägg om vad man gör istället för att skriva på sin uppsats. Det känns som om detta kommer under i stort sett samma kategori.

Jag har idag, istället för att traggla med uppsatsen, bytt till julgardiner och hängt upp julstjärnor samt att jag har för att kunna göra detta, letat efter prylarna i källaren och på vinden innan jag kunde sätta igång. Jag har satt igång barnen i julbaket och jag har fått ta hand om efterlämningarna efter bakkatastrofen. Här kommer resultaten:

Lussebullar.
Riktigt goda och sonen tappade sugen efter att ha gjort två stycken,
fyra om man räknar med de två jag instruerade honom med.
Dottern tappade lusten att försöka göra formen av lussekatter ganska direkt
så hon gjorde stora bullar med massor av russin på bara,
men vem är jag att hämma hennes konstnärliga anda.

Det blev tre plåtar hjärtan. Jag orkade inte göra mer.
Maken ska ta över när han kommer hem från jobbet.

Jag provade kristyren jag köpte på the English Shop också.
ser ganska fint ut eller?

Nu är jag redo att möta första advent och allt vad det innebär. Men det blir nog att sitta in till småtimmarna och jobba med uppsatsen. Jag får snart besök av Catice också, vi ska planera och doppa pepparkakor tillsammans.

Första adventsbestyr, med massa kristyr

På söndag är det första advent och då vill jag faktiskt ha lite fint här hemma med pepparkakor och annat smått och gott (har redan planerat in ett litet adventsfika). Därför har jag, mitt i min tentastress, börjat pilla med baken, alltså bakat och haft mig.

Först satte jag pepparkaksdeg. Det är något av det absolut godaste som finns, strax före pepparkakorna själva, på stegen över saker man inte kan leva utan. Nu pratar vi inte sån där köpedeg eller köpepepparkakor utan mammas goda pepparkaksrecept som är så mumma så det inte är riktigt klokt (äkta pepparkakor med peppar i). Jag kan säga utan att jag själv upplever att jag överdriver, att detta recept är det absolut godaste i hela världen, ja, nä, jag överdriver inte, det är så helt enkelt! Det är en av de där degarna som man inte bara slickar skålen eller visparna när man är klar, det är den sorten som man tar en hel matsked och suger i sig, när den är precis varm och nyfärskgjord. När mamma bakade när jag var liten, tja liten och liten detta beteende sträckte sig upp till vuxen ålder, så brukade jag alltid smita in och ta mig en rejäl matsked innan den åkte in i kylen. Samma sak i år, när jag själv gjorde smeten. Den är god även när den är kall och jag kommer ihåg att mamma klagade över att degen var slut ibland när hon skulle baka, då hade jag och brorsan varit inne med en matkniv och skurit loss stora bitar och mumsat på.

Och helt plötsligt klarnar mysteriet med min övervikt en aning.

Sen bakade vi julmuffins tillsammans, jag och barnen. Julmuffins är muffins med saffran i, också så satans gott så det finns inte mycket att jämföra med, när vi pratar muffins och sockerkakor alltså. Det går förståss inte att jämföra med pepparkakorna, de spelar i olika ligor helt enkelt. Jag krönte de fina små muffinsarna med en liten julprydnad av socker från The English Shop, som jag talade om för bara något inlägg sedan.

Visst är väl tomten ändå för söt där han ligger med benen spretande i vädret?

Sen blev jag arkitekt och husbyggarinstruktör och allt vad man nu kan titulera sig med när man byggt en så vackert hem som det här. Även här blev det lite sockerprydnader från The English Shop.

En fin krans på dörren

En liten tomte som bor i huset, gissar jag, eller så kanske det bara är en liten fluktare, men bränt socker har han i skägget i alla fall.

Och så har någon byggt en snögubbe på baksidan. Det kommer kännas mycket mer realistiskt *harkel* när bomullen kommit fram på brickan och florsockret har fått dala ner från himlen (silen).

I morgon blir det andra bullar:
Lussebullar

och så ska vi grädda pepparkakor så det står härliga till.

Förhoppningsvis kommer jag ha krafter kvar till min uppsats på kvällen, efter att Catice har varit här och snackat party på kvällen.

Shit, hur ska det här gå?

Jag har fått en utmärkelse...igen

"För att hon alltid skriver så brutalt ärligt. Det är också alltid kul att läsa om hennes universitets-upplevelser eftersom det inte är så himla länge sedan jag var där själv."
Av Valerina

Jag har ju fått ett tidigare där Zizzi där hon hade använt dig av formuleringen "inte verkar censurera dig själv". Jag var därför tvungen att fråga ännu en person Catice, om detta var den vanliga uppfattningen och, oj, jag är visst både brutalt ärlig och censurerar inte mig själv enligt henne heller.

Jag har till att börja med bara att säga: oj oj oj, om ni bara visste!!! Om jag inte skulle censurera mig själv eller om jag verkligen skulle bli brutalt ärlig då, ja då skulle troligtvis min bloggs besökssiffra höjjas brutalt och min vänkrets krympa drastiskt, så jag håller mig nog till den nivå jag har idag, men vill ändå säga att: Brutalt (djuriskt rå, plump, grov, vildsint) ärlig (En ärlig person är en person med en stark benägenhet att berätta sanningen. Ärlighet betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd) kommer jag nog aldrig att egentligen bli, på riktigt, men vi kan låtsas.

Sju bloggar jag vill nominera blir

Bääääbs
För att det är fint att läsa om hennes liv då vi ändå pluggar tillsammans och detta är ett jättefint sätt att även hålla koll (jag har ju lite av ett kontrollbehov) på henne även efter examen.

Catice
Hon skriver så fint om sitt traggel i jobbsökarlivet och plugglivet och det känns bra att kunna få läsa hennes tankar även när vi inte ses.

Zupermom
Vi ligger ungefär lika på vågen och vi ses inte så ofta så det är fint att få höra hur det går där nere på bonnsischan när inte jag är där och stör friden.

Mipi
Jag tycker om att få se hur det går med svärsyrran, brorsan, barnens kusin och inte att förglömma, deras blivande kusse.

Karl
Ännu en klasspolare som är fin att få hålla koll på även när man inte längre slåss i bänkraderna.

Den där fantastiske mannen
Samma som karl.

Submission
Min kära extramake och barnens extrapappa, gillar hans otroligt träffsäkra kommentarer till de mycket målande bilderna. Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, men i den här bloggen säger bilderna tillsammans med den lilla träffsäkra texten precis allt!

Min man reagerade på denna bild med bildtext i gårdagens Metro och visade skrattande upp den för mig, och jag reagerade på samma sätt.

Bildtexten lyder:
"så här glad blev sångeskan Veronica Maggio
när hon fått veta att hon nominerats
femfaltidgt inför Grammisgalan 2009"

Frågan som dök upp i huvudet var, hur såg hon då ut innan hon fick informationen, med tanke på att för en utomstående så är inte lyckan helt slående på bilden?

En annan fråga som dök upp i mitt huvud och även makens var, hur fan kunde hon bli nominerad med tanke på det vi hört från henne "jag tänker stoppa dig" som låter som en tondöv person med talproblem. Men det är klart, vad fan vet jag om modern musik, jag kräks ju nästan när jag är ute på krogen i dagsläget.

En mycket udda känsla

upplevde jag idag när jag tänkte på att det är första advent på söndag.
Jag kom på att jag ska göra pepparkaksdeg och det lyckorus som infinner sig över att få göra pepparkaksdeg (som är så gott) och baka och äta detta med gott glöggte gick genom kroppen tillsammans med en ångestladdad stressilning, på samma gång, exakt samma gång.

Mycket underlig känsla med både njutning och plåga på samma gång.

Är det så en maschokist känner när han eller hon får orgasm samtidigt som någon bränner han eller henne under fotsulorna kanske?

Nu har jag kommit hem från jobbet igen

Efter att ha varit iväg hemmifrån i 30 timmar på jobb så är man rätt mör.
Jag är, förutom mör:
förkyld - tror jag kommer vakna upp med världen dunderförkylning och feber i morgon. Jag känner liksom att det ligger i startgroparna. Huvudet har värkt hela dagen idag, vandrat från pannan till att ligga som ett band mellan öronen och bak i nacken. Jag är varm i hela ansiktet och det trycker bakom ögonen. Jag har ont i halsen och det svider och värker när jag sväljer. Det värker faktiskt lite över allt i kroppen på mig, i alla muskler.

I morgon har jag föreläsning inför seminarierna i januari och på eftermiddagen har jag handledning. Jag har inte förberett något inför handlendingen av flera anledningar:
jag fick inte mailet med enkäterna från min handledare i fredags och min motivation var totaldöd så jag fick knappt någon annat gjort heller.
Jag var på kryssning i helgen
Jag hade inte fått mailet med enkäterna från min handledare i måndags och min motivation var totaldöd så jag fick knappt något gjort då heller.
Jag fick enkäterna ganska strax innan jag åkte på jobb i går och jag varken hann göra något eller kände för att göra något eftersom min motivation är helt död och jag fick en massa grejer som jag ska göra och jag hade inte böckerna som jag behövde för att kunna göra det.

Detta är illa. Inte nog med att jag skriver själv, det är bara en fyra veckor kvar nu (känns det som, jag vågar inte räkna i almenackan för då kanske jag ser svart på vitt att det är så och då kommer jag bara krypa ner under en sten och vägra krypa ut igen) jag har inte fått ut några enkäter.

Min c-uppsatsmotivation är död, nedgrävd, överöst med lera, jord, skräp och snö, den är stampad på, spottad på och den ligger och gråter.

Men min gamla goda vän Jenny från Sobra jobbar i alla fall på samma ställe som jag fått vikariat på upptäckte jag igår, och det är ju trevligt.

Och så iväg igen

Jag har knappt hunnit hem förrän jag ska iväg igen. Nu är det jobb. Sonen är på fritids, dottern är med maken och handlar till verandan och jag äter en snabb lunch innan jag ska iväg på jobb. Jag börjar två men det tar en liten stund att ta sig ut dit också inte minst nu när det ligger snö överallt. Jag kommer inte hem igen förrän arton nollnoll i morgon. Jag hann ha en myskväll med barnen i gårkväll för att försvinna ifrån dom över ett dygn igen.

Jag är inte ett dugg orolig för barnen, dom har sin pappa och utöver det har dom dessutom Åke, vår egen hustomte som bor här och jobbar med verandan. Vi talade om det i morse då han först kallade sig för vår inneboende, men när vi kom på att han faktiskt inte sov i huset utan ute på verandan så bytte vi namn på honom till vår lille uteliggare.

If I were a boy

Jag gillar den låten. Visst, det är en mörk bild av män och i vissa fall relativt stereotyp om att män inte vet vad kärlek är. Min man är verkligen inte en sån man som inte bryr sig om och så men även han faller in i vissa saker som män ändå har fått serverat för sig. De strofer jag tycker bäst om i hela den låten är:

"And throw on what I wanted and go" handlar väl om kläder och det gör jag nog redan, men jag får väl lite skit för det i mellanåt också som jag kanske skulle kommit ifrån om jag vore man. Tror jag.
"Because they’d stick up for me" om männens manskompisar som jag känner stämmer i en stor utsträckning. Att en man inte på samma sätt fördömmer en annan man på grund av hans beteende. Det är mer en känga mot kvinnor som inte hjälper andra kvinnor så att säga.
"I’d put myself first
And make the rules as I go"
Tror vi kvinnor måste kunna börja göra lite åt det hållet också, vi är lite för mycket för att alltid tillfredställa andra i första hand. Varför inte köra på som männen i lite större utsträckning?

Annars är det en rätt så bitter låt om svikande män, känns som om det är självupplevt från författaren, och jag gillar den för den har en vinkling som tilltalar mig.

Jag är så lycklig

Vi har en hustomte, Åke från skogen, som bor på våran veranda. Han ska göra i ordning våran veranda så den kan vara färdig innan jul.

Jag är så lycklig!

I går när jag kom hem från kryssningen så gick jag och berättade grejer för maken när jag var på väg in från bilen till huset. Jag var mitt i en mening när jag öppnade dörren till verandan och jag avbröt mitt i meningen med ett glädjetjut som nästan väckte barnen.

Taket var isolerat och det satt plankor där, det var plockat och fint på verandan och det syntes att det var mitt i att göras något åt allt som måste göras. Åke sa att han ska bo där och göra klart nu så den blir fin och bra. Jag blev så glad.

Åke har även plockat och haft sig här hemma och sagt till maken att han ska göra fint för mig innan jag kom hem från kryssningen. Det var inte fullständigt kaos här hemma när jag kom hem. Det var nästan städat.

Jag är lycklig för jag kanske kommer ha ett fint hem här hemma när vi ska fira jul.

Tänk om jag bara kunde få något gjort på min uppsats också...

Jag överlevde den flytande köttmarknaden

Jag var i väg på kryssning i helgen med viktsnackstjejerna. Det var trevligt. Jag valde denna resa framför årliga overallsresan som jag brukar åka annars. Vad är då skillnaderna och likheterna mellan en resa med fulla stundeter i overall och en uppklätt finfolk på en sofistikerad resa? (detta utan att ha utfört någon vetenskaplig undersökning eller att jag har något som helst statestik som underlag, det var mest iaktagelser och förutfattade meningar)

Fylla: samma
one night stands: kan tänka mig att det är ungefär samma
ragg: mer utstuderade ragg på denna båten
Män som utgör agendan: garanterat mer på denna båten
uppklätt: garanterat mer den här båten
Medleålder: garanterat högre på den här båten
Otrohet: tror att det var mer förekommande på den här båten

Gänget från viktsnack var jättetrevliga men en köttmarknadskryss är något jag nu gjort men jag kommer nog inte att ta mig iväg på det igen. Vi träffades, umgicks i baren, gjorde i ordning oss, åt julbord, köpte tax free, förfestade i en hytt (femton snygga brudar inklämda i ett litet utrymme), skönsång i form av "främling" på kareoken, alla femton, tillsammans, champagnsbjuss av festande maffiosos i baren (när jag kom till bordet var det två flaskor där, fick höra att det inte var de första och de var garanterat inte de sista innan jag lämnade sällskapet), lite styrdans och så för min del: sängen!

Jag hade gått runt och letat efter folk som bara försvunnit från bordet men hittade dem inte så därför hade jag gett upp. Jag fick höra dagen efter att dom hade stått på dansgolvet och röjt, hade jag sett det hade jag nog blivit uppe lite till, men jag tror att mitt undermedvetna gjorde mig selektivt blind i det avseendet för den ville gå och lägga min kropp. Jag hann se slutet av Lida innan jag somnade så jag fick sköna drömmar.

På vilket sätt vill jag påstå att det var mer ragg på den här båten jämfört med overallsresorna, jo så fort man råkade sitta still någonstans så kom nån snubbe fram och försökte ragga in en i hytt hytt på "en drink", så fort man gick ut ur sin hytt så blev man påhoppad av några snubbar som ville få in en i sin hytt, när vi öppnade dörren till förfesthytten som var det killar som utbrast höga tjut av lycka och kom in och började stöta friskt. När man är på overallsresa så upplever jag att könet inte spelar någon roll, man hoppar in i hytten vad det än är för folk och det finns inte några krav på att man ska vara, attraktiv på samma sätt som här. Jag har helt enklet varit gift för länge och legat av mig i det avseendet, för jag hängde inte riktigt med där tror jag. Jag ska nog hålla mig till Kåren eller knypplarföreningen i fortsättningen. För jag känner mig uppenbarligen inte hemma i alla församlingar.

Sista måltiden med gänget på söndagen

En mycket lustig liten incident: när vi gick på båten stod jag och marie och pratade med en mycket gemytlig och trevlig liten gubbe som rökte pipa. Han påminde lite om en god vän till mig, Owe, jag kan tänka mig att han kommer vara sån när han blir ändre. I alla fall så träffade jag på honom vid rätt så många tillfällen och vi pratade lite varje gång. När jag befann mig på T-centralen och väntade på min buss så träffade jag på denna lilla trevliga man igen. Då fick jag veta att han var på väg till flygbussen för att flyga till Åland!!! Han kom ju precis från en Ålandskryssning varför inte bara kliva av när vi var i hamn. Nej, då hade han åkte båt till Åland för några dagar sedan för att lämpa av bilen på ön, flygt tillbaka, Ålandskryssningen fram och tillbaka för att nu åka till flygen för att flyga till åland och sen båt hem om några dagar men bilen igen. Snacka om snurrigt, vi skrattade en del åt detta där vi stod och huttrade i snöyran. Ålandskryssingen för honom var en konferans som höll på även på söndagen och det var därför han inte kunnat kliva av i hamn.

Tråkiga saker som hände var att en tjejs handväska försvann under kvällen som gjorde att hon hade ångest nästan hela söndagen innan den återfanns men då hade pengarna på ett undersligt sätt tagit slut. Men de spärrade korten var i alla fall kvar.

Här låg jag och lekta val
tyckte det kändes så där komist porrigt med speglar i taket

Det var mycket mat, kolsyrad dryck, mustiga öldrycker och sötsliskiga drinkar samt lite snacks till detta. Min mage kollapsade totalt, det kändes verkligen som om jag skulle explodera och jag klarade knappt av att varken röra på mig eller, ja, jag klarade inte av att röra på mig. Jag trodde att jag skulle ha gått upp en bit över åttio kilo, för jackans känns lite trång igen och jag känner mig helt enklet större och grövre igen. Jag var i valet och kvalet kring om jag skulle väga mig men bestämde mig för att jag ändå skulle göra en snabb damagereport för att se hur mycket jag måste bearbeta nu efter den totala katastrofen i mitt försök att hålla mig på 75 kilo.

Vikten stannade på 78,8 så jag jublade och bestämde mig för att jag inte behöver köra soppkurer utan kan bara försöka äta sunt och förnuftigt och röra på mig lite mer än jag gjort det senaste. Allt under åttio gör mig glad idag!

The english shop

Jag har hittat en rolig affär som är ganska dyr. Det brukar vara en alldeles för vanlig kombination. Jag har nu inhandlat en massa roligheter till julbaket och till dotterns födelsedagskalas.3 matfärgspray (grön rosa röd)
1 paket julpynt i socker
muffinsformar med juldekor
2 icing svart vit och röd
sprinklers rosa gulligull
sprinklers jul
ett paket black jack (godis)
ett paket prinsesspynt till tårta
Spam (maken som ville ha)
inpacketerat är konserverad Haggis som maken skulle på få i julklapp men eftersom vi inte ska byta julklappar i år så fick han den direkt när jag kom hem. Hans känslor var blandade. Här ska bakas kakor och grejer inför jul, va kul!

Och så får dottern en jätterosa tårta när hon fyller år.

Det blir ingen rapport, hur mycket ni än bönar och ber

Jag har knappt gått något alls som går att skryta över den här veckan.
Jag har inte hållt något bra matintag utan gått och småätit och okynnesätit.
Jag har mått kasst av stress och höga krav på mig själv, ännu ett krav som att mäta mig med mitt forna duktiga "jag äter så jävla bra"-jag går är allt för jobbigt just nu.

Jag har suttit vid datorn och stressat, krystat och fött fram enkäter som ska skickas iväg på måndag. Jag har inte fått till några webbenkäter eftersom Eddie som skulle hjälpa mig har haft datorproblem och därför inte hunnit kika på det. Det kommer bli gamla hederliga papperssorten som jag måste skriva ut och på något sätt få ut till alla på socialkontoret på måndag. Detta är en huvudvärk för sig men den tar jag tag i på måndag. Vem vet, jag kanske inte ens får dom godkända av min handledare så jag måste göra om dom på måndag. Då får dom komma ut en vecka senare and thats it.

Planerna för helgen är följande:
Fredag - jobba på förmiddagen, äta lunch med familjen och sedan åka buss till stockholm. Tanken är här att jag lämnar stress och press hemma och åkar utan dessa. Jag går ut i stockholm och har en trevlig kväll med Marie och andra som möjligen vill följa med. Sover hos föräldrarna.
Lördag- göra stan med Marie för att sedan gå till båten vid fyratiden där vi ska äta gott, dansa massor, kanske bli lite påverkad av elddrycker och sedan sova gott för att på söndagen äta en helgod frukost, sola, bada slappa och bara ha det så jäkla skönt. Sedan hem och anländer i stressköping vid tiotiden på söndagskvällen för att återgå till verkligheten på måndagmorgon där enkätstrul och annat elände väntar på mig. Men för guds skull, låt mig få glömma detta bara för några dygn då jag kan få vara mig själv och slipper vakna upp kallsvettig, skrikandes med bilder bakom ögonlocken på enkätmonster som jagar mig.

God natt och sov så gott.
Det ska jag i alla fall försöka göra, hela helgen!

I vår familj

Är det snövit som bär fiskstjärt

Ännu en gång är jag glad att jag inte har tevetre

Jag tittade för ett litet tag sedan på fyran när jag inte hade något bättre för mig. Det var något program som hette "the doctors" eller liknande, amerikanskt. Det började med en dokumentär om en tjej som gått in i puberteten vid fem års ålder. Sen satt hon med i programmet och hon såg väl lite så där lagom lidande ut men jag kan tänka att detta problem ändå är relativt synligt. Det fanns fler tjejer i publiken med samma problematik, vissa vuxna, som pratade om hur det varit och så.

Sen fick folk ringa in med problem. Det var redan uppgjort vilka som skulle ringa med vilka problem så det var ingen chock för doktorerna i panelen. Först var det en kvinna som ringde in för att prata om sin (tror det var) tioåriga dotters problem. Hon var sängvätare.

Ok

Medan de pratar med kvinnan så flashar de upp en stor bild på henne varpå jag direkt tänker att "oj oj oj, hennes kompisar kommer ju kunna känna igen mamman och på så sett råkar flickan illa ut" men dom stoppar inte där utan flashar dessutom upp en bild på flickan i fråga.

Jag funderar på om vi vuxna måste vara så kåta på att få våra 15 minuites of fame så vi säljer våra barn till höger och vänster. Bara tänk vad hon kan råka ut för när hon kommer tillbaka till skolan dagen efter och alla i hennes klass vet att hon är sängvätare. Fattar inte vuxna hur grymma barn är? Dom är otroligt grymma om dom bara få chansen, i alla fall mot andra barn.

Nu har jag hört talas om något som toppar det där, något svenskt. Teve tre har börjat med ett nannyprogram som jag läste om här och sedan vidare här.

Att säga att man hatar sin tolvåring i teve får man bara inte göra. Att visa upp en tolvåring som har det otroligt svårt med tanke på familjen och bemötandet enligt skribenten (jag såg som sagt var inte programmet själv) så vågar jag inte tänka på hur hon mår efter att programmet sänds. Inte bara i fråga om utsatthet i skolan jag tänker på att hon kommer höra sin mamma säga det som hon troligtvis redan känner eftersom hon beter sig som hon gör (uppmärksamhetssökande säger i alla fall skribenten).

Väx upp alla föräldrar och skylta inte med era problem i teve. Har ni problem med era barn ska ni söka hjälp hos socialen eller barn och ungdomspsyk, där får barnen vara anonyma och ni kan få bra hjälp, men det ses visst som mer förnedrande än att gå till teve och skylta med sin smutsiga byk för hela sverige!

Jag är så lycklig!

I går grät jag nästan av frustration då jag försökte hitta en artikel som jag desperat behövde till min uppsats. Jag sökte på alla ställen inne på hemsidan som jag kunde tänka mig att den skulle kunna befinna sig på. Det enda ställe där jag fick en positiv match var en länk som gick till en sida som sa "error". Jag försökte upprepade gånger och "error" var allt som kom upp.

Desperat, nästan gråtande, gick jag in till maken, okynnesåt godis, drack bäjlis och tittade på startrek för att försöka glömma mitt jobbiga liv. Så fort jag kom inom en radie av två meter från datorn fick jag hjärtklappning så jag bestämde mig för att inte sitta där något mer resterande tid av kvällen.

När jag gick och la mig så var jag hysteriskt trött och kunde inte slappna av. Så fort jag stängde ögonen så såg jag allt jag behövde göra, uppsatsen, arbetet, föräldrakommitten, festen (fast jag hoppat av festkommitten) och huset. D0ttern låg och hostade och hostade och hostade så tillslut fick karln min gå och kika till henne och lägga på henne täcket ordentligt. Han kom tillbaka men hon fortsatte så till slut gick jag in till henne. Hon ville ha pyjamas och sova hos oss så så fick det bli. Väl inne hos oss ville hon sova mellan mamma och pappa fast inte bredvid pappa. Fråga inte mig hur hon tänkte där men det var ett himla liv i alla fall. Sen skulle hon på toa och så ville hon ha smörgås.

Hon fick ligga i sängen och äta sin smörgås för jag orkade inte sitta uppe och vänta på henne. Hon låg i sängen, knappt vaken, tuggandes på sin smörgås och jag låg bredvid, halvslumrandes studerande henne tuggandes på sin smörgås.

Hon höll mig vaken till två men jag tror ändå att jag fick sova mer på grund av henne än vad jag hade fått om hon inte varit där för så fort hon la sig bredvid mig och såg så där oemotståndligt söt ut, så slappnade jag av. Hjärtat slutade skena iväg, jag kände inte andnöd och inga bilder av stressiga saker fanns bakom näthinnan på mig.

Jag var bara lugn.

Tror att dottern får sova hos mig oftare om hon vill, även om hon ligger och mumsar på sin smörgås till två på natten.

Och i dag, efter att maken låtit mig sova till nio (halvslumra, det är svårt att sova med fullt liv i hela huset och ingen dörr till sovrummet) hittade jag artikeln på internet så nu är hela min lycka gjord.

God morgon

En intressant iaktagelse

När jag går i från datorn och sitter i soffan och tittar på teve (house) så är allt relativt bra och jag tänker på annat och, tja jag är avslappnad.

Så fort jag sätter mig vid datorn så ökar pulsen...

... det bådar inte gott

Vågar du anta utmaningen

Inte som alla andra har en liten utmaning på sin sida som skulle vara roligt om så många som möjligt vågade sig på att anta.

Kom igen, upp med kameran och fota loss! Har du någon sexig / avtändande inredning där hemma, låt oss se!

Just nu...

...är jag så trött att min inre treåring ligger på golvet i min själ och skriker "jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte" och slår i backen med knutna nävar.

...ska jag egentligen skriva om mitt syfte och frågeställning, göra om mina enkätfrågor och skriva om min tolkningsram

...vill jag helst av allt bara sätta mig i soffan pimpla te och bäjlis samt frossa i mig en hel balja med godis av alla sorter och sedan somna utan att ställa väckarklocka

...sitter jag och tröstar mig med en liten mörk chokladbit med chilismak och dricker en kopp te.

Vi får se vad som händer sen

Handledning

Ännu en handledning överstökad och min stressnivå ligger relativt högt igen. Jag ska göra om hela tolkningsramen igen men först ska jag göra om mina enkäter. Enkäterna ska skickas till min handledare på torsdagkväll för hon har bokat in att titta på dessa på fredag vid tio och sen skicka tillbaka med feedback. Nu till det knepiga. Jag åker ju till stockholm på fredag vid två och kommer inte hem igen förrän på söndag klockan halv tio. Jag ska på något sätt få iväg mina enkäter till alla socialsekreterare som jobbar med ungdomar innan måndagmorgon. För att få iväg dom så måste jag ha kunnat knopa ihop en webbenkät som jag ska få hjälp utav min gode vän Eddie. jag ska alltså få iväg dessa till Eddie på fredag så han kan göra dom till webbenkäter, sen ska dom ju funka också innan jag får iväg dom. Oj oj oj, jag vet inte hur det här ska gå, men iväg ska dom små djävlarna i alla fall!

Nu ska jag krypa in i mitt arbete och stanna där tills torsdagskväll!

Helt bakvänt

I dag hoppad jag av en sak, jag som alltid brukar hoppa på saker. Känner mig förvirrad och lite konstig, måste nog lägga mig en stund och fundera över livet.

Jag var på två möten idag, ett med föräldrakommittén och ett med festkommittén. Föräldrakommittémötet tog nära på två timmar, jag var tvungen att springa efter en. Men Jennie klarar ju biffen själv så jag var inte nervös någonstans. Sen hann jag göra en uppställning frågor till mina enkäter som jag ska finslipa och sen ska jag ikväll sitta och fixa syftet. Jag kom precis hem från mötet med festkommittén och det var här jag gjorde det där bakvända.

Vi är sex stycken och alla är jätte-engagerade så jag känner mig långt ifrån oumbärlig. Jag satt och tänkte när jag satt och pillade med frågorna innan jag åkte på mötet att, tänk om jag bara skulle gå på festen, som gäst! Inte lyfte ett finger, bara glida!

Känns helt sjukt!

Men så får det bli, jag och min blåsa ska glida oss igenom festen. Jag har ju faktiskt redan gjort lite, och ska göra lite till, som att ringa ett samtal.

Nu börjar nedräkningen

inför lördagen då jag ska iväg på Birka Paradise och bara ha aproligt! Vi är ett helt gäng från en viktsaight på allt för föräldrar som ska åka iväg. Jag har aldrig träffat över hälften av personerna IRL. Här ska ni få se hur jag ska njuta som fan på lördag!

Mygginvasion

Tro det eller ej, vi har myggor hemma hos oss. Fattar inte riktigt hur det kommer sig. Dom surrar runt och vi har dödat ett gäng. Sonen blir attackerad och har nu sex myggbett.

Fattar ingenting... det är ju november!

Fotografering beställt

Eftersom jag ändå kommer vara himla uppklädd och snygg smärt och tjusig på min examen med håruppsättning och sminkning och allt som kommer därtill så har vi nu beställt fotografering till denna dag hos fotograf Dan Lindberg. Han är en gammal arbetskollega till min man, och till mig också under en väldigt kort period av mitt arbetsliv då jag jobbade på Kuriren som tidningsradiopratare. En trevlig tid av mitt liv.

Jag vill förståss att maken också ska vara fint uppklädd så vi kan ta någon tjusig parbild också som vi kan rama in och ha på väggen. Kanske man ska klä upp ungarna och slänga in dom på ett hörn på samma gång. Vem vet inte...

Vuxenpussel

Barn sitter och pusslar med utstansade pusselbitar med färglada bilder på. Jag sitter och pusslar med färglada forskningstexter ochskriver om så det blir en fin, bra, flytande text i min c-uppsats.

Jag måste erkänna att det är lite halvjobbigt, huvudvärksframkallande och tröttsamnt. Jag somnar nog gott i natt och drömmer om stressade socialsekreterare som pusslar ihop barns behov mitt inne i stans centrum.

I natt drömde jag om att jag skulle gå på toaletten och det var en massa folk som kom in så fort jag satt mig ner med byxorna nere vid anklarna. Alla skulle prata med mig om viktiga saker, jag tror till och med vi hade ett styrelsemöte där inne, med mig blottandes rumpan. Jag var irriterad, stressad och hade lite svårt att komma till ro i mina behov och gnällde över att jag inte fick vara ifred. Då fick jag veta att det skulle jag då inte räkna med. Det var väl ingen som fick vara ifred när dom gick på toan heller, man måste ju vara tidseffektiv.

Om jag analyserar denna dröm så kommer jag fram till att mina barn kommer in och stör mig för ofta när jag är på toa och att jag inte har någon tid över för ens det mest basala i mitt liv.

Någon som vågar göra en annan analys på min skitdröm?

Nu ska jag gå och banka huvudet i någon ledig vägg... får nog gå över till grannen i så fall.

Men vad är väl en bal på slottet

Idag skulle vi in till stan och köpa en hushållsassistent för över 5000 kronor. När vi väl var inne i stan skulle jag köpa någon svart klänning till kryssningen jag ska på på fredag, Någon svart snygg i enkel stil. På vägen till HM så råkade vi ramla in i en sån där lite mer fancy affär med festklänningar. Det mesta där inne var mil ifrån min stil, men helt plötsligt hittade min man något som han höll upp. Det var en jättefin mörkröd balkänning, klassisk design som var hur vacker som helst. Jag tittade på en i storlek 44 och tänkte "hjälp, den kommer jag aldrig få på mig" men det fick jag!

Den satt jättefint på mig och vi köpte den för 1200 kronor så nu har jag inhandlat klänningen till min examen.

När jag tittade mig i spegeln och påpekade hur bra den satt och hur förvånad jag var över att den överhuvudtaget gått på mig så sa maken att jag nog har gamla preferensramar i fråga om kläder och storlekar.

Visst är den fin,

lite håruppsättning och sminkning behövs nog för att matcha mig själv i klädseln,
och skor förståss, kanske något i klassisk glasstil

Jag har även köpt klänningar i storlek 42 och 40 idag oj va liten jag är och så fin jag kommer vara både på kryssningen och examen.

Dottern räknar

Vi satt och tittade på Bollibompa. På Bollibompa skulle dom fira namnsdagsbarnen. För att ta reda på vilket namnsdagsbarn de skulle fira var det tvungna till att ta reda på vilken dag det var. Dom har ett papper där dom skriver i dag och namnsdag och programledaren pekar på dagen innan och säger "i går var det fredag, den fjortonde, vad kommer efter fjorton?"
Min dotter "Lördag!"

Jag och maken fnittrade och maken sa "du har så rätt så..."
varpå dottern svarade ganska självsäkert "Jag har alltid rätt!"

God lördag på er.

Motivationen är som bortblåst

På tisdag ska jag ha en klar tolkningsram, teorier, syfte, frågeställning samt gärna ett första utkast till enkäter. Jag har nu plöjt igenom 11 uppsatser och en bok och jag har bara åtta böcker kvar att läsa samt att jag ska sammanställa alltihopa och göra enkäterna. Jag känner mig mör i hjärnan och ögonen har träningsvärk och jag känner mig hemskt omotiverad. Efter att ha suttit i fem timmar och bara fått ihop en fjärdedels sida och tappat fokus ungefär120 gånger och ägnat mig åt att kommentera olika bloggar och göra inlägg i olika diskussionsforum så ger jag upp. Det att jag käkat ett gäng små kycklingklubbor som smakade mysko till lunch och att jag nu känner mig väldigt kymmig i magen gör inte saken bättre.

Därför har jag nu bestämt att jag ska röjja i barnens rum, dammsuga och sätta mig igen i kväll när maken kommit hem. Bara magen håller och jag inte ligger skakandes i mina egna spyor vid tid för hämtning bara, just nu är en ganska trängade oro för det väldigt aktuell i mitt liv.

Tillbaka till klädsorteringen i dotterns rum nu...

Är det jag som är lite gammalmodig

Eller har jag bara missat något för jag förstår inte the connection.

Jag är en cooling

När jag går och lägger mig så fryser jag och då tar jag på mig, förutom det extra deluxtäcke som jag fått av min make, som skulle kunna hålla en person varm på en snöig bergstopp, även t-shirt, trosor och strumpor. Efter det sätter jag på mig ett par tjocka mysbyxor, en tjock huvtröjja och ett par strumpor. Nej det var inte en omedveten upprepning, jag har två strumpor på mig. När jag somnar så känner jag mig fortfarande lite småhuttrig och när jag vaknar så är jag inte svettig utan bara precis lagom.

Maken och barnen fryser inte så mycket så det måste ju bero på mig, men varför? Är det min inbyggda täcke som kroppen saknar måntro. Jag känner mig i alla fall riktigit ordentligt påklädd när jag vaknar på mornarna så jag behöver inte blyga mig när jag kliver upp om någon sover här menar jag.

Jämnviktsresultat

Känns nästan löjligt att kalla det för jämnvikt. Jag började hela jämnvikten med att skjuta i höjden och nu använder jag tidet till att ta mig ner inom ramarna för jämnvikten igen, och det går långsamt men säkert.
Helgen bestod av alldeles för mycket skräp. Det är som om när jag väl väljer att jag ska äta något så finns det ingen hejd. Kroppens delar som kräver socker skriker "Whooohoooo" medan hela matsmältningssytemet bryter ihop och gråter. Alla som hört Magnus och Brasses "verkmästaren i magen" kan förstå på ett ungefär hur min mage mår då.
Under helgen så bygger jag på mig och sen har jag hela veckan till att ta bort det igen. Med tanke på hur dåligt det gått med promenaderna gör det inte lättare. Här kommer mina steg i alla fall:
Fredag 7 460
lördag 4 978
söndag 0
måndag 0
tisdag 0
onsdag 14 323 snabba 8 129
torsdag 8 578

Nu är det ju inte så att jag legat som en död sill söndag till och med tisdag utan jag har rört mig så lite att jag inte ens sett anledningen till att ta på mig räknaren. Det är ju jag och c-uppsatsen nu menar jag.

Vad har jag fått för resultat då?
87,5!!!! nej nej, vad säger jag, jag menar ju 85,7... va? nej nej, sorry, fel igen. 78,5! Nej! förlåt, vad jag är virrig....


*Trumvirvel*


75,8!

Ett minus på 0,9 (oj så jämnviktigt det känns) Det känns som om jag kommer komma ikapp jämnvikten precis lagom tills nästa fredag och så åker jag på kryssningen och sen får jag börja om från början igen.

Om någon undrar varför jag krånglade med olika vikter fram och tillbaka så var det inte bara för att skrytit visa upp en massa olika siffror som jag gått igenom under min resa. Anledningen till att jag skrev så är för att det är så jag tänker. Jag väger mig direkt efter dagliga morgonbesöken före frukosten. Efter det gör jag mig iordning och tar barn till omsorg och äter frukost och sen gör jag mitt inlägg. Då är det viktigt att jag kommer ihåg vad siffrorna visade där i den suddiga morgontimman då hjärnan inte riktigt satt igång igen. Därför brukar jag gå och upprepa siffrorna några gånger för att jag ska komma ihåg dom och då har det ändrat sig i huvudet på mig hela tiden. Jag börjar med 75,8 som förvandlas till 78, 5 som snabbt går över till 85,7 för att slutligen stanna på 87,5 då jag stannar upp och funderar på vad tusan jag just sa för mig själv och får börja om från början igen.

Undrar om hjärnan har lite svårt att acceptera att jag faktiskt gått ner alla dom här kilona.

Planer inför veckan:
att gå mer!
att ta det lugnare nu i helgen!
att ha gått ner under 75 till nästa fredag!

Visst ska man ta det på ett bra sätt

för det är ju ett bra tecken, men det är ju lite jobbigt ändå.

Vadå?

Jo att det är så mycket tjafs, gråt och tandagnissen både vid hämtning och lämning på dagis. Det är inga problem att gå till dagis för det är roligt på dagis, men mamma får inte gå. När jag lämnar dottern på dagis skulle det passa bra om några teaterbedömmare från dramaten var där för dottern skulle lätt få en plats i teatersammanhanget.

Det är små kroppar som kastar sig i golvet, tårar som sprutar, händer som sträcks efter mig och en högljud bedjan om att inte gå. Hon kramar sig fast i mitt ben och släpas över golvet, och låter tårfyllda ögon skära sönder min själ och sen går jag.

Dagen går och så blir det eftermiddag. Med tanke på det avsked man har haft samma morgon så skulle man kunna tänka sig att hon sitter på golvet, gungandes med ansiktet förvridet i plågor, men nej då. Det första hon gör när hon ser mig är: "Nej, inte nu, jag ska ju..." sen hör jag inte mer för hon vände på klacken medan hon pratade och är redan i ett annat rum. Sen får jag ägna ett bra tag till att övertala henne att vi ska gå hem och hon ska bara och ska bara, precis som Alfons.

Tillslut måste man bli handlingskraftig och faktiskt ta sakerna ur händerna på henne och bära ut henne i hallen för att få på henne kläderna och då börjar teaterspelet igen. Hon vill inte gå hem och detta visare hon tydligt genom att gråta, skrika bråka och kasta bort overallen, om och om igen.

Jag tolkar det som att hon tycker väldigt mycket om sin mamma men hon tycker också väldigt mycket om dagis, men hon kommer inte på det för det är för sent...

Det tog inte lång tid

Dinkel står bland nötter och bakpulver bland socker

var ska det sluta?

Ännu en blogg är född

Efter att ha varit inne och läst på Catice blogg angående inredningsbloggarna ute i cyberrymden så föddes idé. Varför inte starta en inredningsblogg som är helt motsatt mot alla dom där stereotypa bloggarna, och så gjorde jag det.

Denna blogg är inget jag tänker sitta och hålla på utan alla är välkomna att skriva i den, bara dom hör av sig först så kan dom få hamna på listan över bloggskribenter, eller skicka en story eller bilder så vi kan lägga upp det. Det kommer vara tävlingar och grejer så varför inte skynda in och börja skriva med oss (mig och Catice) eller tävla, så fort dom kommer igång vill säga.

Här är bloggen http://intesomalla.blogspot.com/

Som om jag inte redan hade tillräckligt att göra

så hade ödet bestämt att jag skulle få lite till.

Ett glas åkte i golvet och spred sina små glasbiter över hela golvet. Det var bara att sätta igång och fixa glasbitarna med en gång innan en olycka till skulle ske som skulle innefatta blod och gråt.

Det positiva är att det blev bättra plats på glashyllan i skåpet.

Framtidsplanerna måste infrias NU

Min man tog upp det för några dagar sedan och nu har även en del bloggar tagit upp ämnet, till exempel Johanna Graf och Magnus Betnér. Att moderaterna har tagit fram förslaget på att barnen ska ha fem veckors semester och högst 40 timmars arbetsdag.

Det känns härligt när politiker tar fram realistiska och verklighetsförankrade förslag. Jag citerar Marie Antoinette "Dom kan väl äta bakelser". Det är omöjligt för barnen att ha mer semester än föräldrarna och om barnen ska kunna ha högst 40 timmar i veckan så måste föräldrar, ensamma, kunna överleva och betala för hem och barn på 30-35 timmars arbete i veckan. Småbarnsföräldrar är redan en skräck för många arbetsgivare att anställa för att det är så mycket problem när det gäller sjuka barn och dagistider vilket gör att vi ibland blir bortvalda vid rekryteringar. Moderaterna är inte ute efter att höja vårt rykte på arbetsmarknaden direkt.

Det är nog bäst att jag sätter planerna i verket nu så vi slipper problem i framtiden. Därför måste jag nu, förutom att bli klar med studierna, få ut min debutroman och den måste slå stort över hela världen och så måste jag får ett filmkontrakt på den, det är där dom stora kulorna rullar in. Efter debutromanen så måste jag fortsätta att låta böckerna skördas så vår inkomst blir säkrad och min make kan bli hemmamake på heltid och sköta mig och barnen samt huset medan jag sitter i mitt nyrenoverade arbetsrum med en go kopp te och bara låter mina fingrar försörja hela familjen.

Tja, så det är väl bara att sätta igång då...

Min man är trött

ledtråden som fick mig att komma fram till den slutsatsen var när jag frågade honom (när han kom hem alldeles nyss från jobbet) vilken tid han skulle jobba i morgon och han svarade: "samma tid som idag, fast kväll..."

Jaha...

Lulu Carter skrämmer mig

Äntligen hemma har tagit in en överpyntad "brud" som säger sig vara bra på inredning. Nu kan jag kanske erkänna att jag inte är den mest hippa inom inredning men jag vet också att jag ALDRIG skulle släppa in Lulu i mitt hem ens om jag fick betalt för det.

Jag slog på teven i väntan på att House ska börja och då ser jag henne i färd med att såga av benen på ett par japanska bord, som uppenbarligen ägs av personen som varit dum nog att släppa in henne i lägenheten och dessutom lämna henne (relativt) ensam.

Hon skrämmer mig verkligen. Skulle jag äga möbler som är unika och svåra att få tag på skulle jag inte vara nådig om en person sågar av benen för att dom inte passar ihop med en modern tråkigt tevemöbel som ändå kommer vara omodern om fem år. Vare sig det görs i teve eller av nån full granne under en vild fest.

Live traffic feed tycker jag är intressant

Många gånger så verkar det som om den omlokaliserar mig inom länet, lite hipp som happ. Idag, till exempel tror jag att jag har blivit placerad i Nora. Ilband är det Karlskoga och nån annan gång kan det vara någon annanstans, inom länet oftast. Hur vet jag det, jo, jag kan följa mina steg genom in blogg, klick per klick, men det står, Nora istället för Örebro. Eller så är det nån annan som varit inna på min sida, som surfar från Nora som har efter mig, klickat på exakt samma ställen i samma ordning. Är osäker på om det är troligt. Här kan ni i alla fall få se min morgonrunda genom bloggen. Live traffic feed

Nora, Orebro Lan left "Perny leker vuxen" via by135w.bay135.mai l.live.com

Nora, Orebro Lan arrived from blogger.com on "Perny leker vuxen"

Karlskoga, Orebro Lan arrived on "Perny leker vuxen"

Nora, Orebro Lan left "Perny leker vuxen" via failblog.org

Nora, Orebro Lan left "Perny leker vuxen" via akarltogo.blogspot.com

Nora, Orebro Lan left "Perny leker vuxen" via bloggcatice.blogspot.com

Nora, Orebro Lan left "Perny leker vuxen" via infanterield.blogspot.com

Nora, Orebro Lan left "Perny leker vuxen" via zizzi-zizzi.blogspot.com

Nora, Orebro Lan left "Perny leker vuxen" via zizzi-zizzi.blogspot.com

Jag är en dålig fru

I natt har maken varit uppe och tagit hand om dottern. De har salvat, letat plåster, letat pyjamas och jag har lovat att eftersom maken tog hand om dottern så skulle han självklart få sova nu på morgonen.

Detta finns inte i mitt minne, inte alls.

Därför tvingade jag upp maken i morse och han är nu ute med det andra barnet på väg till dagis. Mellan de första och det andra barnet så påpekade han nattens bravader och mitt löfte. Jag stod som ett fån och glodde på honom. Inga minnesilder. Det där var ett desperat löfte från en desperat kvinna som var mer sovande en än vaken och som i samma sekund orden passerat läpparna, har förträngt dem.

"Ja jag var ju lite förvånad över att du tvingade upp mig i morse" sa han buttert med en krydda av glimt i ögat. Jag stod och kände mig skyldig, hemskt och egoistisk.

Det var nog det som var meningen.

Apropå saker som försvinner

I dag när vi skulle iväg med bilen så hittade inte maken bilnycklarna. Jag var iväg och hämtade sonen och han ringde i desperation till mig för att höra om jag visste var dom kunde vara. Jag sa att jag hade starkt minne av att han tagit tillbaka sina egna bilnyckar från mig och mina borde ligga i några av mina byxor. Mina bilnyckar fanns i någon av byxfickorna, maken hittade dom och kom och hämtade upp oss.

Han hade inte hittat sin egen nyckel och hävdade med bestämdhet att jag hade hans nycklar.

Vi har åkt runt med bilen och nu har vi suttit och haft en trevlig kväll med Magnuz och lite kladdkaka. När maken skulle köra hem Magnuz kommer han ut i bilen, tar upp bilnycklarna och upptäcker att bilnycklarna sitter i tändningslåset. Förbryllat tittar han på nycklarna han hade i handen och hör och häpna, det var hans egna.

Inte nog med att han beskyllt en oskyldig person (det vill säga mig) att ha slarvat bort hans bilnycklar när han hållt på dom under hela tiden. Han lämnar dessutom kvar mina bilnycklar i bilen så jag inte skulle hitta dom när jag behövde dom, eller, ännu värre, nån annan hittar dom och tar bilen ifrån oss.

Ja jag säger då det.

Saker vi äger är bara ute efter att djävlas med oss, så är det helt enkelt!

Utmanad

Bättre sent än aldrig. Den fjärde november blev jag utmanad av Zizzi och nu antar jag väl den antar jag.
Så här går det till:

*Länka till den som utmanat dig och sätt dessa regler på din blogg.

*Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa.

*Utmana 7 stycken i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till de.

*Låt de få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

7 SAKER OM MIG

1. Jag är getingfobisk, eller som jag kallar det, jag är rädd för AIK:are. Flygande AIK:are. Det är ett inlärt beteende som kommer från mamma som fick det från sin pappa och han fick det säkert av någon av sina föräldrar osv osv. Jag har varit tvungen att lämna större och finare inrättningar så som bröllop och folkhögskolelektioner på grund av dessa små flygande djävlar. Dessutom verkar dom ha en förkärlek för just de som är rädda, vi luktar nog gott för de förföljer oss rädda. Jag vet att jag inte är ensam om fenomenet. Så hör du ett skrik och någon som kommer springandes, viftandes som om personen försökte föreställa en stor karatemästare så kan det vara jag, eller någon med samma problem som undertecknad.

2. Jag har inget som helst ordningssinne och detta kombinerar jag med en väldigt låg tröskel för stök. Jag tror jag har ärvt min fars ordningssinne (mammas ord) och min mammas toleransnivå. Detta innebär ett stort lidande för undertecknad, och för undertecknads familj. Maken är, om än otroligt, ännu värre än vad jag är i fråga om att sprida saker omkring sig och inte plocka undan det, men han verkar inte lida, så jag lider för hela familjen. Jag svär (tyst så barnen inte hör *harkel*) och talar ofta om för maken att det ser rent fördjäääävligt ut här hemma. Men det där med att plocka undan, nä, kortslutning!

3. Jag tror på spöken, eller ja, jag både tror och inte tror. Jag vill inte tro, livet är så mycket enklare då, men så fort det blir mörkt och jag är ensam så kommer tron som ett brev på posten. Jag är livrädd för källare, speciellt mörka källare, ändå var det jag som promt skulle ha en källare i huset. Snacka om face your fear. Jag kan inte gå ner i källaren själv på kvällarna så då får min trogne make följa med mig ner, men det är först efter något klockslag på kvällen som är lite diffust. Tror att det är olika beroende på årstid också samt mörkrets inbrott. Maken retade mig vid ett tillfälle när vi ändrade från sommartid till vintertid då han undrade om spökena också ändrade klockan.

4. Jag äger en skyltdocka. Jag ville ha en kvinnlig docka men jag hittade bara en barnskyltdocka. Jag har kompisar som är livrädda för den för den är så läskig. Den står i källaren, allt för att förstärka mina känslor för källaren tror jag, så där undermedvetet.

5. Jag pratar med saker. Jag håller ibland längre konversationer med döda ting, eller, i min mening, inte helt döda ting. Ibland är dom nämligen bara ute efter att djävlas med mig. Många gånger försvinner dom bara. Jag har lagt dom på ett ställe och sen är dom inte där, men jag vet att dom var där alldeles nyss. Då kan jag gå runt och prata med saken och tala om för den att "nu är du dum, jag måste ha dig nu, jag har bråttom och det är inte roligt längre, kom fram" och ofta så hittar jag saken ganska strax efter att jag skällt lite på den. Det gör ju inte att jag direkt slutar prata med sakerna, jag menar, varför rucka på ett vinnande koncept.

Jag pratar även med saker när dom inte funkar, men det funkar inte lika bra, dom funkar ändå inte, men jag får ut lite av mina aggretioner.

6. Något jag redan tagit upp tidigare i bloggen är ju att jag är tekniskt utsatt. Tekniska saker fungerar bara inte när jag vill och de mest underliga saker går fel när det gäller tekniska saker och det har inte att göra med att jag är kvinna, det har att göra med mig som person, på något mystiskt sätt. Jag har blivit "utslängd" från internet, låskort funkar inte när jag har dom och mina inlogg från olika sidor bara raderas utan anledning. Kanske har det att göra med spöken, vad vet jag, eller energier som Smé-Bertil i Lerbäck så fint skulle ha uttryckt det.

7. Nu för att verkligen få fram den hjälplösa bruden i allt, jag och bilar. Jag är alltid så orolig när jag kör bil så jag har stannat och kollat för minsta lilla konstiga ljud. Min oro hade gäckat mig så mycket att jag vid ett tillfälle när jag åkte ifrån Eskilstuna hörde konstiga ljud och tyckte bilen uppträdde konstigt och tänkte att "äsch, det är bara jag som håller på att fånar mig som vanligt" så jag fortsatte köra som om inget hade hänt. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade kört med punka hela vägen.

Får jag en diagnos ställd efter det här?

Jag utmanar följande personer och bloggar:Alla som känner sig manade att lätta sitt hjärta är mer än välkomna att skriva loss om sina inre mystiska drag. Var så goda!

Mamma börjar sno kläder

Ibland har vi köpt lite coola kläder i storlek small till den sjuåriga sonen. Alltså vuxenkläder i storlek small, de passar honom ganska bra. Nu har jag gått ner i vikt och dom där coola kläderna hägrar. I går gick vi igenom en bunt kläder han aldrig använder och då hittade jag den här.

Storlek small/medium.

Jag frågade sonen om han ville ha den, han sa nej, jag trugade även några gånger genom att påpeka va cool den var och att han gillade ju Tårtan, men nej. Då kändes det legitimt för mig att sno den. "Då är den min!" sa jag och ryckte den åt mig. Nehej då var den visst sonens ändå, fast han inte använde den. Jag påpekade att han ändå inte vill ha den och han påpekade att jag ändå inte kunde ha den. Oj så fel han hade. Det roliga med small är att dom ofta sitter helt perfekt på mig runt om fast är väldigt korta. Det är lätt fixat med ett längre linne under.

Vill ha

Problemet är att jag vill även ha den här som dottern ändå aldrig vill ha. Den skulle ju vara hur snorcool som helst med en längre kjorta under och ett par jeans. Jag kan ta mig i sonens storlekar, dotterns är lite svårare då hon har storlek 98.

Därför vill jag nu säga till alla mina stick-kunniga vänner *blink blink* va kul det skulle vara att få en sån här pull-over i julklapp *harkel*

*vissel*

Cool...

Förträngda bilder

Maken har inhandlat några skivor nostalgi i form av nöjesmasakern. Vi har fnittrat en hel del till de ganska lama skämten men inte minst åt kläderna. I jämförelse bleknar nästan dagens ungdomars nedhasade byxor med väl synliga kalsonger. Jag vill understryka ordet "nästan" i förra meningen.

Men vad säger man. En kavaj i allahanda färger och med en discokuleeffekt tillsammans med en blå rätt så rejäl bomullskjorta och en slips som ser ut som om den är urklippt ur Tarzans brallor. Inte nog med det, den är inte ens rejält knuten och kjortan är halvt uppknäppt.

Såg vi ut så där på åttiotalet?

Jag röjde igår

Och tog bort alla böcker som jag använt till förra delkursen. Dom rymde en hel resväska and then some. Inte konstigt att det blir rörigt här hemma när jag inte har någon fast arbetsplats utan sprider mina studier över hela vårt lilla hem. "Kontoret" är ju inte bara fullsmockat med allt vi inte använder, det börjar ju bli kallt nu också så då blir det ju att sitta i köket, vardagsrummet eller ligga inne i sovrummet som gäller och spåren går att följa från dag till dag.

Nu har jag ett hörn i köket att sitta på men jag använder än så länge inte så mycket litteratur ändå så det blir inte lika jobbigt... än...

Dagens planer:

• Dammsuga av
• baka
• skapa
• laga mat
• plugga c-uppsats

Tror inte jag hinner vara så rastlös

Det kom Pernyporr i brevlådan i går

*Dräggel*

Snacka om att måla in sig i ett hörn

Jag har ju redan nämnt ketchupmamman som jag har funnit och roat läser så ofta jag bara kan. Ett av inläggen som jag läste i går handlade om att man är olika och därför också tänker olika kring hur man förvarar saker och ting. Hennes dilemma låg i kylen, vårt (läs mitt) dilemma ligger i skafferiet. Min man är en mycket ekonomisk man, kan man tycka, som gärna handlar stora partier billiga varor. Sen ska det få plats någonstans också och det är där problem uppstår. Jag blev, efter att ha läst inlägget, inspirerad och kände att jag ville göra något åt vårt skafferi så jag tömde det och började sortera in sakerna. Det var rasrisk i början då saker låg på varandra på ett sätt att när man ruckade på något längst åt höger så rasade saker ut ur skafferiet till
vänster, men jag överlevde med blotta skräcken.

Visst slängde jag saker, saker som var uppenbart för gamla. Öppnades saker som luktade konstigt och så. Jag får inte slänga saker hur som helst, det finns vissa väldigt strikta regler kring vad man får slänga och inte slänga. Att köpa är lätt, minsta lilla anledning fungerar bra till exempel "Jag vet att vi har tusen stycken redan, men den var billig och dom andra kan gå sönder" Alternativt "vi kan ju ge bort till någon som fyller år". När sakerna väl kommit in huset så kommer det inte ut i första taget. Mat slänger man inte bara för att det är gammalt, nej, nej, använd smak- och luktsinnet först. Visst det tycker jag med men att smaka på en sockerkaka från åttiotalet när man hittar den på slutet av nittiotalet är att ta i min bok. Jag hittade i alla fall oöppnade kex vars bäst föredatum var 11 2007. Jag slängde inte, men dom fick inte heller bo i skafferiet igen utan får bo på bänken tills någon ( inte jag) har provat dom och gett dom stämpeln bra eller anus innan dom får flytta in igen, om ens då.

Detta var vad jag sedan stuvade in längst upp, i skafferiet, alltså oöpnade saker som väntar på att få flytta in på de hyllor dom hör hemma, eller till kylskåpet:
4 burkar rödbetor
3 flaskor ättikssprit
2 paket pringles
5 burkar turkisk peppar
2 burkar lingonsylt
3 flaskor saft
2 paket knäckebröd
3 flaskor ketchup
10 paket te
5 paket digestive
7 paket strösocker
1 paket efter åtta
1 flaska chokladsås (kan tillägga att vi har fyra sånna öppnade i kylen redan)
3 paket havrekakor
1 stor burk godis (efter att jag hällde över allt i en burk istället för att det skulle vara utspritt i småpåsar överallt)
6 chokladkakor
1 burk blåbärssylt
9 paket micropopcorn

Hur jag lyckades få plats med allt detta är mig en gåta!

Jag hittade även tre öppnade påsar rårörsocker som fick flytta in i en burk. Tre paket öppnat vanligt socker, ok, men rårörsocker som man i stort sett aldrig använder. Jag tror inte ens vi har använt rårörsocker tre gånger så jag är lite faschinerad.

Så här ser i alla fall skafferiet ut nu,
efter tre timmars pusslande

Och med hjälp av små skrivna lappar
hoppas jag kunna hålla det så också

Efter att jag var klar och stuvat in allt så var jag så nöjd. Jag hade dessutom med en speciell tanke placerat godiset ganska långt bak i skåpet så jag inte ska kunna gå och nalla hur som helst, men... Vad är det för dag idag?
Jo, lördag...
Dottern kom precis när jag var klar och frågade så änglasnällt om hon möjligtvis kunde få lite godis...

Här bakom var godiset

Det var bara att göra om, göra rätt, tänka om, tänka rätt...

Så nu är godiset längst fram

Varför?

Mina barn har en favoritmugg. Båda har samma favoritmugg. En mugg med smurferna på. Maken har köpt den på en loppis så det är inte bara att åka tillbaka och köpa en till, för det är ju just charmen med loppisar, allt är udda och saker kommer sällan i grupp.

Det blir alltid ett himla liv när den muggen är inblandad. En morgon råkade jag ta muggen till mitt morgonte och jag hade två barn skrikande åt mig att det var deras mugg. Jag var inte vatten värd. Jag funderar på att smuggla bort den där muggen och slänga den men då kommer säkert något annat att bli centrum av deras uppmärksamhet och bråken kommer kretsa kring den saken i stället.

I morse tänkte jag försöka vara lite pedagogisk och sa att vi skulle dra lott om muggen. Den av barnen som drog lotten skulle få ha muggen den här morgonen och då skulle det andra barnet automatiska ha muggen i morgonbitti. Båda var överrens och glada och spänningen låg laddad över köket. Lilltjejen valde den ena handen först och sonen valde då den andra handen. Sonen vann muggen denna morgonen och dottern bröt ihop, fullständigt. Hon grät så hon dregglade och som om hela världen raserade runt omkring henne. Jag försökte göra allt för att få henne på bättre tankar. Jag presenterade mugg efter mugg för henne samtidigt som jag sa att hon skulle ju få ha smurfmuggen i morgonbitti. Det hjälpte inte, hon fortsatte att hysteriskt deklarera sitt missnöje.

Efter att ha presenterat en gullig mugg med nalle på, en blommig röd mugg, en mugg med tigger på och nån mer udda mugg vi har i skafferiet så suckade jag och sa att "Ok, då blir det ingen mugg för dig och utan mugg blir det inte heller någon o'boy" Då tystnade hon och sa "Visa mig en mugg till, jag tar en mugg, vad som helst, visa mig nån" synd att jag inte kom på den strategien innan jag blivit trött i öronmusklerna.

Jag visade muggen med nalle på igen och hon sa att nä, inte den men nån annan, hon lovade. Jag tog fram en mugg med snövit, dvärgarna och alla djuren i hela skogen på. Hon valde den och lugnet lade sig över köket. Jag hann pusta ut i mer än tio sekunder. Sonen som satt med smurfmuggen tittade på sin systers mugg och sa lite överlägset "Och min mugg är större". Nu är min son sju år och man kan inte begära att han ska vara lika klok och erfaren i fråga om orsakan och verkan som en själv. men! vad fick honom att få för sig att deklarera detta övertag för sin egen sida när det redan framgått i flera outhärdliga minuter att han redan hade vunnit!

Har hittat en ny favoritblogg

Ketchupmamman.

Hon skriver så som jag själv skulle vilja skriva och hon skriver om sådant som jag känner igen, hela tiden. Jag skrattar så jag gråter ibland. Jag började gräva i hennes arkiv och läsa gamla inlägg och snubblade då över ett inlägg med små värdefulla tips inför barnens dagisvistelse, eller rättare sagt, första föräldramötet på dagis.

Bland annat tipsar hon om att man inte ska säga "Pax för att vara med den snygga pappan!" vid indelning av grupper eller "Kan inte ungarna vara ute och vi inne? Vi kan ju se dem genom fönstret!" när man pratar om luciatågets inne- eller utevarande.

Vad hon glömde tipsa om, eller varna för, var att till exempel, när fröknarna påpekar att barnet har lite koncentrationssvårigheter, föreslå att skicka iväg barnet på koncentrationsläger, eller att fråga var whiskeyn är när det bjuds på drop-in frukost för föräldrarna vid lämning på morgonen.

Och så undrar vi varför vi inte kommit in i den fina gemenskapen som verkar finnas mellan alla andra föräldrar.

Min dotter slutar sin dag på samma sätt som hon startar den

När dottern ska till dagis så måste hon gå upp tidigare än hon själv vill. Då brukar vi gå in till henne och försöka klappa henne lite snällt så hon vaknar på en bra sida. Det fungerar ibland.

Vanligtvis brukar hon gömma sig under täcket och liksom krypa runt där under och säga upprepade gånger: "jag vill inte jag vill inte jag vill inte" medan man trugar och säger att "jooo vi måste gå upp nu förstår du".

När vi nattar henne så kryper hon runt under täcken och säger upprepade gånger: "jag vill inte jag vill inte jag vill inte" medan man trugar och säger att "Jooo, du måste sova nu förstår du"

Jag påpekade det komiska i det för henne precis, hon uppskattade inte detta lika mycket som jag.

Det blir någon annan resa istället

efter att ha suttit dryga 20 minuter i kö och ägnat över en timme av min värdefulla pluggtid till att försöka fixa resa med sj så får jag veta att jag ska betala mer i pris för min biljett eftersom jag använder telefonen för att boka min biljett. När jag påpekar att jag använt all min tid för att försöka fixa det via internet och sedan fått ägna så lång tid som jag ändå gjort via telefonen för att kunna boka så anser jag att jag inte ska behöva betala den extra summan. Det kunde hon tyvär inte göra något åt så då sa jag tack och hej... jag reser på annat sätt.

Fan va irriterad jag blir.

Boka platsbiljett och res, medan möjligheten ges,
med vår järnväg vart du vill, snart finns den inte till.
Tag en tripp med andra klass, gratis vatten bruna dass.
Om du kommer fram i tid, så fröjda dig därvid.

SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än.
Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tjut.

Vad skall du med flyg och bil, tåget för dig många mil.
Dyrare för varje år, men tänk på vad du får.
Unna dig en kafferast, det finns smörgåsar i plast.
Dom har rest i många dar, men ligger ändå kvar.

SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än.
men du ser rätt krasslig ut snart hörs ditt sista tjut.

-Stefan Demert

fortfarande placerad i kö

och så har hela bloggen kajkat också, inlägget såg inte ut som det gör när jag skrev det, jag är inte en så skrikig person

sj sj gamle vän

Jag har nu försökt ett flertal gånger att boka tågbiljett inne på sj:s hemsida. Första gången jag försökte så bröts kontakten bara och jag hamnade på den där sidan där man får meddelandet att hej och hå, nu är det någe fel på sidan du vill åt så du hamnade här igen, prova en gång till vet jag.

Andra gången jag försökte så ville jag dubbelkolla tiden på resan lite extra så jag tog lite för lång tid på mig och då kom detta meddelande upp, för första gången.

Felmeddelande

Din webbläsare har förlorat kontakten med bokningssystemet.
Det kan bero på att du varit inaktiv i 12 minuter.
Gå tillbaka till startsidan och försök igen,
eller kontakta SJ Telefonförsäljning på 0771-75 75 75
vid frågor eller köp av resa.
Är du inloggad företagskund kan du kontakta
SJ Affärsbokning på 0771 -75 75 55 om du behöver hjälp med din bokning.

Jag fick alltså börja om igen i mitt försök att försöka boka biljett. Den här gången hängde sig sidan så jag väntade på att den skulle uppdatera i mer än tio minuter, sen började jag om. Den här gången gick det nästan hela vägen, precis vid mållinjen, upplevde jag, så fastnade skiten igen då jag ville fylla i var i tåget jag ville sitta. Då, mitt i ett klick så fick jag meddelandet att "ups, nu har det skitit sig här ser du, men du, tryck på länken nedanför så ordnar allt till sig igen" länken hade den följande texten "till startsidan" vilket betyder, "börja om din fucking looser"

Vid det här laget så var jag en aning irriterad redan och morrade en aning när jag tryckte på länken och b ö r j a d e o m ! ! !

Den här gången i ordningen gick det riktigt bra och nu hade jag kommit ända till betalningen, wohooo! Men så står det ju uttryckligen att man ska läsa igenom användarvilkoren innan man gör köpet. Jag skummade, jag läste bara tre av kolumnerna men ändå kom meddelandet upp igen när jag tryckte vidare för att få betala för mödan:

Felmeddelande

Din webbläsare har förlorat kontakten med bokningssystemet.
Det kan bero på att du varit inaktiv i 12 minuter.
Gå tillbaka till startsidan och försök igen,
eller kontakta SJ Telefonförsäljning på 0771-75 75 75
vid frågor eller köp av resa.
Är du inloggad företagskund kan du kontakta
SJ Affärsbokning på 0771 -75 75 55 om du behöver hjälp med din bokning.

Gaaaaaaaaah!!!

Jag bestämde mig för att gå vidare via telefonen istället och ringer. Då får jag meddelandet:
"det är mer än 20 minuters väntetid..."

där sitter jag nu, när jag skulle göra ett kort avbrott i mina studier för att boka en jävla biljettjävel... ursäkta språket men lite småtrött blir man ändå.

Angående anställningsintervjun

I går när jag var på anställningsintervju så råkade jag berätta att jag höll på att skriva på en bok. Dom frågade vad den handlade om och jag berättade.

Nu kanske dom inte anställer mig för dom tycker jag verkar helt vriden...

det var ju dumt