Go trekking

Idag blev det en trekkiemugg. Jag är ju inte trekkie dårå, som jag påstått tidigare med mothugg. Det är visst så att om man äger en star trek-uniform med kaptensrankning och man kan hänvisa till the prime directive, så är man en trekkie vare sig man sett the original series eller ej. Kan erkänna att jag börjat jobba på det där sista så jag är väl snart en fullfjädrad trekkienerd.

Vad är det som är så bra med Star trek då?
Det är ju de oändliga möjligheterna, de är folk som vågat ger sig ut på nya vatten som ännu inte kartlagts, som träffar nya arter och möter nya planeter. Det är ju det som gör just science fiction och fantasy så roligt. Man kan vrida hjärnan ur led medan man jobbar på en ny story, inga naturlagar behöver stämma, man är ju på ett nytt ställe.

Det och så klart att de genom åren varit banbrytande inom de flesta frågorna. Det var i Star trek som den första kyssen mellan en mörkhyad och en vit ägde rum, vilka rabalder det blev. De hade kvinnor i större roller tidigt, de hade en kvinnlig kapten som var hård men rättvis.

Jag gillar star trek för det ger mig inspiration och nya idéer i mitt eget skrivande. Och att ha en mugg bredvid mig när jag skriver, med ett motiv därifrån, är en påminnelse att ge mig ut och prova nya saker.