Felval?

Jag hade en roman i huvudet sedan tidigare.
Fel.
Omformulering.
Jag har många romaner i huvudet sedan tidigare, dock är det en som hängt kvar längst och som varit den absolut mest enträgne till att tjata sig till uppmärksamhet. Jag skrev en novell utifrån den idén för femton år sedan och den vill ändå födas om. Därför, när jag började mina studier, tänkte jag att det kunde vara ett passande tillfälle att skriva den romanen. Få ner den på papper, få stöttning och motivation till den under studiernas gång.

Idag undrar jag om jag gjorde ett felval. Det känns inte som om jag kommer klara av att krysta ut den under det här året. Kreativiteten och inspirationen till den är svajig och min hjärna spånar aktivt på andra, framförallt en annan, roman. Jag vet att man inte kan gå på inspiration, då dör allt, men när hjärnan aktivt dödar all skrivvilja så fort jag sätter mig med romanen, men liksom vaknar till liv och dansar runt och ropar händelser från den andra romanen, så fort jag släpper datorn. Då börjar jag undra om inte inspiration ändå kan vara ganska viktig för att kunna jobba.

Jag får väl försöka sätta på mig skygglapparna, trä på mig en tunnelsynskåpa, och jobba med scenerna, en i taget, för att bli klar med ett råmanus så jag kan släppa sedan.

Den är ett tungt manus.