Alltså, det här med morfinpreparatets fantastiskhet missade jag helt och hamnar helt ur skottlinjen för beroenderisk.

Jag var ju hos tandläkaren i tisdags och fick beskedet om det inflammerade tandbenet och det framtida ingreppet som kallas rotfyllning. Hon frågade även om jag ville ha något starkare och skrev ut Citadon till mig. Ett morfinpreparat. Äntligen skulle jag få bukt med smärtan, tänker jag. Jag tog en direkt vid apoteket och smärtan stannade väl lite i växten, men försvann gjorde den inte. Trött blev jag däremot och gick och lade mig när jag kom hem. Jag sov fram till tvåtiden då jag tog ytterligare en Citadon eftersom jag fortfarande hade ont. Det slog mig i huvudet och ja somnade om. Maken kom hem och gjorde mat som jag släpade mig upp för att äta. Värken var fortfarande kvar och jag kan erkänna att jag grät. Det är mycket luddigt för mig själv men jag har svaga minnen av att jag grät framför mina barn på grund av smärtan. Som tur är var min hjärna så mosig att jag inte har några konkreta minnen, bara svaga minnesglimtar. Men här bestämde jag mig i alla fall för att ta två Citadeon, för det kunde jag faktiskt göra, enligt läkarens ordination. Det var här det riktigt roliga började.

1. Smärtan försvann
2. Smärtan ersattes av ett överväldigande illamående
3. Tröttheten klubbade mig helt.

Jag vaknade på tisdagskvällen, vid elva, för att ta nästa par Citadon som maken hämtade åt mig. Jag kände efter i kroppen, jag hade fortfarande inte ont och illamående fick mig att fundera på om jag skulle krypa till toan innan eller efter jag tog tabletterna. Jag insåg att det här inte var bra för mig och valde att inte ta tabletterna, vilket var en jäkla tur. Det tog mig ett och ett halvt dygn att bli av med sviterna. Onsdagen försvann helt på de där två tabletterna. Jag vaknade i omgångar, bland annat när dotterns lärare ringde och pratade om något som jag lite omtöcknat svarade på, sonen väckte mig nog några gånger också men annars var jag mest i en annan svart värld helt utan drömmar. På kvällen kom huvudvärken från helvetet och tanden började göra sig en aning påmind om sin existens också, så jag tog Voltaren. I morse var huvudvärken fortfarande kvar men jag var vaken på ett sätt som jag inte varit sedan i tisdags.

Det känns på sätt och vis skönt att vara tillbaka i verkligheten igen, utan illamående, men tyvärr vaknade smärtan också.