Hundar, cirklar och mallfunderingar

Bild lånad från CDON

Det här är absolut inte någon regelrätt utvärdering av en bok eller recension eller liknande utan några fragmentariska funderingar från vår bokcirkel.

Vi hade Lucy Dillons bok Hundar, hus och hjärtats längtan som cirkelbok gången som var och vi diskuterade den förra söndagen. Med tanke på min renoveringssituation och hur det sett ut för mig på sistone, hade jag inte hunnit läsa boken. Jag hade satt av tid för det förra veckan, men tandvärk ansåg sig ha prioritering på den tiden så läsningen fick stryka på foten.

I alla fall. Jag satt innan jag plockade upp boken, och samtalade med en av mina cirkelvänner, grundaren själv faktiskt Mrs Data. Man skulle kunna säga att vi tjuvstartade. Men, ingen av oss hade läst boken än så det var mer som en preecirkel kan man säga. Hon hade börjat och jag hade inte öppnat boken. Hon berättade kortfattat själva handlingen, att det är en kvinna, hennes make har dött, hon är ledsen och det är jobbigt. Hon beskriver att hennes man tyckte om körsbärsträd så att det kommer att planteras ett körsbärsträd innan boken är slut, säger hon. Hon beskrev också att det var en fnurra på tråden mellan två personer i ett äktenskap vilket byggde på dålig kommunikation. Hon förklarade att eftersom mannen i förhållandet beskrivs så varmt och kärleksfullt, som en god man, så skulle det inte bli någon skilsmässa, det var uppenbart att de skulle lappa ihop förhållandet. Hon fortsatte att spå boken utifrån små detaljer som funnits med i början av boken som grannarnas inneboendes roll i berättelsen, om renoveringen som skulle ske och sedan började vi prata om det där som jag tagit upp tidigare - faran med skrivutbildningar. Jag håller på att utbilda mig till skrivpedagog så tro inte att jag inte är rätt säker på att det finns många bra saker med en skrivutbildning, jag ska ju för tusan hålla i sådana. Men faran, som är relativt utbredd i USA och som det finns tendenser till även i Sverige, är mallen. Man säljer in en mall till författarwannabees där de får veta hur en bok skall vara skriven för att förlagen skall ta in dem. Förlagen är vinstdrivande företag och vill helst bara ta in sådant som säljer. De vet att böcker enligt mallen säljer och så köper dom in dessa och sedan står böcker, sida vid sida, med samma handling där bara sceneriet ser annorlunda ut och namnen är olika.

Jag slet upp boken och läste de sista kapitlen innan cirkeln, bara för att ha något hum om det som Mrs Data förutspått möjligen hade stämt. När cirkeln sedan avlöpte kunde jag, som inte läst boken, sammanfatta den kortfattat, vad som hänt och även vad som hände efter det jag läst, för jag hann inte ens läsa till sista ordet. Hela min sammanfattning stämde och en i cirkeln uttryckte att hon läst en annan av samma författare och handlingen hade varit otäckt lik den tidigare. Det hade i stort sett bara varit namnen som skiljt.

Jag vet att det finns folk som tycker om den typen av böcker, som gärna vill att det skall vara förutsägbart, tryggt och att det inte skall hända oförutsedda saker eller plötsliga vändningar. Jag fick kritik på Alvhilda utifrån det, personen hade inte vetat hur den skulle sluta förrän sista kapitlet, och det hade varit allt för jobbigt. Jag däremot, och många med mig, vill inte ha det förutsägbart. Jag vill bli överraskad och om en bok slutar helt annorlunda mot vad jag trodde när jag började läsa, då ger jag oftast boken ett högt betyg.

Hur tänker du när du läser en bok. Vill du att den ska följa en mall, att du, efter att ha läst första kapitlet, ska kunna förutspå slutet? Eller vill du bli överraskad?