Att faila

Jag har under flera år varit i någon slags vägkorsning och trampat, om jag ska vara ärlig så har jag varit där ända sedan jag blev vuxen och den där himla smarta och duktiga flickan som alltid ser de breda och välpolerade vägarna börjat lägga sig i valen. När jag var liten skulle jag bli skådespelare. Jag stoppades inte av några realistiska eller sunda val. Jag visste vad jag skulle bli och jag var skitbra på det. När jag fick en dator och började få en helt annan möjlighet att skriva skulle jag även bli författare och skriva mina egna monologer som jag skulle spela på den stora scenen.

Sedan när jag stod där vid vägskyltarna där det stod "Drömmar" åt ena hållet och "Sunt förnuft" åt andra så ramlade jag vidare på det sunda förnuftet om och om igen. Från att bli skådespelare skulle jag bli dramapedagog för det var ett yrke man kan leva på men ändå få syssla med det man älskar. Men jag kom inte in på första provet, och även om jag hamnade på reservlistan och dessutom fick veta att om man gör det, så har man en garanterad plats året efter, så hade dramapedagog bytt plats från sunda förnuftet till drömmar. Det sunda förnuftet var nu istället inställt på att jobba, vilket jobb som helst, bara jag jobbade. Sedan skulle jag studera upp mina betyg och plugga på universitetet. När jag väl var där så blev det socionom. För här hade allt som har med konstnärligt ämne hamnat på drömmar och ett ordentligt kontorsyrke var på det sunda förnuftets skylt. Självklart intalade jag mig att jag kan jobba med det jag älskar som socionom, man kan använda sig av drama och skrivande och målning när man jobbar utvecklande inom det sociala arbetet. 

Jag snubblade över det här fantastiska talet:

och insåg att det är ju precis det jag gör. Jag failar på det jag inte vill göra och tappar nästan taget om drömmen, som ändå verkar kunna lyfta. Därför har jag plockat tillbaka den där halva vägen och flyttar den från drömmar till sunt förnuft. En gång valde jag bort dramapedagog men jag tänker inte göra samma sak med skrivpedagogen.

I höst börjar jag lyssna på drömmarna och hoppas de leder till ett bättre ställe än stress.