Sent inlägg, men hoppas jag hinner innan det slår om för midnatt.
Jag såg en av alla de där filmerna jag velat se när de gick på bio i höstas. Jag hann nämligen inte gå på en enda film på bio i höstas, lite ledsen över det kan jag erkänna. Vad är nu detta för film då?
Hans och Greta, den lite småläskiga men ändå sockersöta historien om de två skogsutlurade barnen som blir tillfångatagna av en häxa som de eldar upp, men här i en lätt mer vuxen version. Hans och Greta möter Matrix och Braindead nära på. Här är trailer för filmen:
Vad tyckte jag?
Det är inte en av de filmer som jag sätter högst upp på listan över klassiker eller filmer jag kommer skaka folk frenetiskt för att få dem att se den. Det är ändå ingen film jag önskar jag aldrig slängt bort min tid på, kanske om jag sett den på bio men i vardagsrummet var den helt klart sevärd. Sonen far imponerad och kom med coola små grymtande och hurranden vid de rätta ställena, men så är han ju en liten tonåring också.
Den får stå kvar i filmhyllan.
Jag såg en av alla de där filmerna jag velat se när de gick på bio i höstas. Jag hann nämligen inte gå på en enda film på bio i höstas, lite ledsen över det kan jag erkänna. Vad är nu detta för film då?
Hans och Greta, den lite småläskiga men ändå sockersöta historien om de två skogsutlurade barnen som blir tillfångatagna av en häxa som de eldar upp, men här i en lätt mer vuxen version. Hans och Greta möter Matrix och Braindead nära på. Här är trailer för filmen:
Hansel & Gretel are bounty hunters who track and kill witches all over the world. As the fabled Blood Moon approaches, the siblings encounter a new form of evil that might hold a secret to their past. - IMDbDen börjar med sagan i en rätt så småmsutsig vesion. Den avancerar sedan till en lätt rå version där kommentarer och attityder är lika bad ass som en Rambofilm. Det är form av steampunk över det men istället för artonhundratal snackar vi sextonhundra, kanske sjuttonhundra men de har kulsprutor, chockpistoler, diabetesinjektionssprutor och defibrillatorer. Det är dödande på avancerad nivå där huvuden stampas sönder som vindruvor, folk far igenom ståltrådsfällor så de möter döden som den första stackaren i öppningsscenen av The cube.
Vad tyckte jag?
Det är inte en av de filmer som jag sätter högst upp på listan över klassiker eller filmer jag kommer skaka folk frenetiskt för att få dem att se den. Det är ändå ingen film jag önskar jag aldrig slängt bort min tid på, kanske om jag sett den på bio men i vardagsrummet var den helt klart sevärd. Sonen far imponerad och kom med coola små grymtande och hurranden vid de rätta ställena, men så är han ju en liten tonåring också.
Den får stå kvar i filmhyllan.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.