Jag har ibland diskussioner angående användandet av smartphones. Folk kommenterar användandet av smartphones på buss, på tåg eller sittande vid lekplatser med att det är fördummande, att folk inte längre kan vara sociala med mera. När det gäller just sociala sammanhang kan jag hålla med. När man sitter på en restaurang, café eller är på en fest kan det vara tråkigt när folk sitter och drar fingrarna över displayen men om man ändå sitter ensam på en buss?
Lina Neidestam som är serietecknare tycker jag har fångat just detta på ett så bra sätt:
Förr satt ofta småbarnsföräldrar på parkbänken och lästa en pocketbok eller en tidning eller satt och pratade med en vän. Nu är pocketboken och tidningen och det sociala samtalet samlat i en enda liten platta. När man ser personen vet man inte vad hen gör men man drar slutsatsen om att det är något negativt med smarttelefonen.
Och när det gäller på bussar eller vid andra typer av transportsträckor så har svensken aldrig varit mycket för att tala med varandra ändå. Så vad är skillnaden, mer än att det ger den enskilde något roligare att göra än att glo framför sig.
Nästa gång du irriterar dig på någon som sitter med sin smartphone på bussen eller på tåget, fundera över detta för personen kan kanske sitta och läsa en vetenskaplig avhandling i något ämne du inte ens kan föreställa dig.
Intressant perspektiv... Ha Ha, jag blir lite full i skratt, du har rätt i att vi aldrig varit speciellt bra på att prata med varandra men smartphonen ger oss ännu en anledning att låta bli. Kram
SvaraRadera