Det var tjafs och bråk hela vägen in till stan (vi gick, hurra) och till slut sa jag ifrån på skarpen, att om de inte skärpte sig kunde vi lika gärna gå hem igen. De var tysta, snälla och glada. När vi kom till biografen tog vi den absolut kortaste kön och den absolut långsammaste. Jag borde ha bytt, oh vad jag borde ha bytt men jag gjorde inte det - av någon sjuk princip. Det tog över en halvtimme och vi blev tio minuter sena till bion (så vi slapp all reklam, så synd om oss).
När filmen var slut, eftertexterna rullade och ljuset kom tillbaka till salongen tog mina barn var sitt andetag och tjafset började igen. Jag har bara en sak att säga om allt detta:
När filmen var slut, eftertexterna rullade och ljuset kom tillbaka till salongen tog mina barn var sitt andetag och tjafset började igen. Jag har bara en sak att säga om allt detta:
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.