Like magic

Jag har en mycket känslig hud - an understatement.

 Jag får såriga utslag över hela kroppen om det är för varmt, för kallt, för torrt, för fuktigt, för stressigt, dålig kondition, förkylningar - you name it. Det finns alltid en ursäkt för min hud att bryta ut i en klifest utan dess like, som får mig att klia blodbad i sömnen om nätterna. Kroppen är väl en sak, man kan ändå gömma de blodiga slamsorna under långärmade kläder. Det blir däremot mycket jobbigare när skiten sätter sig i ansiktet, vilket den gör allt för ofta.

Ogod morgon

  För två veckor sedan såg jag ut så här när jag vaknade om morgnarna. En skorpa drygt en millimeter tjock som gjort att jag knappt kunnat öppna ögonen. Torrt fnas i hela ansiktet som kliat och irriterat och gjort att jag haft små hudflingor på kläderna hela dagarna. Det fnasiga som ramlat av har lämnat sår efter sig. Det enda som hjälpt mot detta har varit starka kortisonsalvor som tunnat ut huden och som är riskfyllt att ha runt ögonen eftersom det kan förstöra synen. Inte nog med det, det svider som eld också. När man dessutom arbetar på socialkontor och träffar människor i samtal hela dagarna, kan ett sådant utseende få en att känna sig lite dålig till mods. Utslagen har dessutom påverkat ögonen på ett sådant sätt att de runnit nästan dygnet runt.

Min chef sa helt plötsligt, när jag kände att jag höll på att ge upp psykiskt, att hon också haft liknande problem för flera år sedan. Hon hade hittat något som funkade, nämligen:

Rengöring, ansiktsvatten, fuktbehållare och mjukhetskräm

Nimue.

Nimue köper man inte på apoteket, det är inget man skaffar genom läkares rekommendationer. Man inhandlar det på skönhetsbutiker och det är svindyrt. Lätt skeptisk men desperat var jag beredd att prova vad som helst.

 

Jag började med att köra med bara peelingen och mjukgörande i tre dagar. Peelingen är ingen skrubb utan en som är uppbyggd av enzymer som luckrar upp den döda huden. Svullnaden gick ner på bara en dag och kakan runt ögonen försvann på fyra. Efter en knapp vecka var jag bara lite torr runt ögonen och jag kunde öppna ögonen direkt vid uppvaknande utan att näst intill gråtande massera igång ansiktet med hjälp av fuktgivande krämer.

 Nu har jag använt det i två veckor och det syns knappt några spår av den hemska ansiktsmask av eksem och hudkakor. För mig var detta värt varenda krona för nu kan jag möta människor utan att oroa mig över att de tror att jag har en smittsamt dödligt sjuk. Snart ska jag våga mig på att prova smink igen och jag kommer gå på min chefs rekommendationer där också, för hon har fler tips på lut.

Vem vet, snart kanske jag är redo att ta ett nytt författarporträttfoto vilket dragit mig från att göra - av förklarliga skäl.