Fanfiction

Jag har alltid haft så mycket storys i mitt huvud att jag aldrig varit lockad av att skriva om något som någon annan redan hittat på. Däremot skulle jag aldrig varit främmande för att någon annan skulle skriva egna berättelser av mina egna historier, det skulle bara vara smickrande. Att se Alvhilda få liv genom någon annans fanfiction skulle däremot vara magiskt för mig.

Det är först nu som jag faktiskt har börjat bli sugen på att ge en annans story eget liv, ge den vägar och upplevelser från mig. Och jag är inte ensam om det, för andra har gått lös på samma story. Vems story är det jag snöat in så mycket på då?

Jo, självklart, the one and only:

 The Doctor, Doctor who? Yes, exactly. 

Vad har då den som andra inte har?

Jag har redigerat Alvhilda väldigt länge nu och börjar väl bli klar men mitt inre skriker efter att få gå på nya äventyr. Den är så svältfödd efter spänning, utforskning och att bli överraskad att jag föll som en fura när vi började titta på DrWho.  Han hade allt det där som jag vill uppleva, allt det jag upplevde när jag skapade Alvhilda för första gången. Ovissheten, överraskningarna och tvisterna.

Förhoppningsvis kommer jag kunna släppa mitt inre fritt ikväll igen och få skapa min egen spänning. Det blir ingen doktor på burken i kväll. Jag kommer inte redigera Alvhilda under kvällen eftersom texten ligger utanför mitt andrum just nu (hos korrektur - igen) och jag har inte något nytt skolarbete jag måste ta tag i den här sekunden. 

Om jag inte lovat barnen att vi skulle gå på bio idag, hade jag satt igång redan nu. Det blir ingen fanfic, men jag hoppas och tror att den känsla jag får av att titta på serien, kan följa med mig när jag får ge mig hän i min favoritsysselsättning ikväll.

Tell it to night - when I have time to write it down