Inspiererande arbetsplatser

Hus från Tjernobyl

För ett gäng år sedan jobbade jag på Burger King. Burger King har, eller hade i alla fall då, en lång, mörk och så där läskig källarhall som man var tvungen att ta sig igenom när man skulle till, ja, typ allt. Det var läskigt, natt som dag. Ja, NATT som dag, helt riktigt. För man jobbade till halv fyra på natten ibland och då, precis innan krogarna stängde, precis innan fyllestormen - DÅ hände det att man fick gå ner och pressa sopor helt ensam. Då stod man i mörkret, inne i ett mörkt rum med gråa väggar och golvet fullt med illaluktande sopor. Bakom sig hade man stora fat fulla med fett. Och så pressade man sopor i en gammal mycket högljud sop-press. Då hände det att tankarna vandrade iväg till de där ställena man inte ville att de skulle ta sig till, klockan halv ett på natten, nere i en mörk källare, inne i ett soprum när man var ensam.

Jag skrev en skräckföljetong där som gick ut på att jag tog kol på alla mina arbetskollegor, framförallt cheferna.

Just nu jobbar jag på ett socialkontor. Det låter ju stelt, tråkigt och så där ospöklikt. Tänk en gång till. Det socialkontor jag jobbar i är nämligen placerat i ett ombyggt hyreshus, ni vet, en sådan där miljonprojektskoloss.
-Jaha ... och? Säger ni då. Jo, förutom det att man kan räkna ut att folk har levt, haft hjärtesorger, ångest, ilska och kärlek i de rummen vi sitter och knappar på våra datorer. Förutom det finns det flera våningar som bara står tomma.

Här virvlar min hjärna iväg. Uppe på det händer det väldigt mycket roliga saker som jag kopplar ihop med spännande små historier som gror i huvudet.

Vem vet, kanske blir det ännu en följetong. Hittills har jag kommit så här långt:

"Jaha, dragspelsmusik idag" suckade Jennifer, ställde ifrån sig väskan och tände ljuset i det lilla kontorsrummet.