Idag slet vi oss från våra datorer och klassrum och gav oss ut i naturen för en rejäl promenad. Det var stenigt och jag gick med en av mina kollegor som har lite svårare med synen och det blev lite problematiskt när rötterna stack upp och fällde henne. Men vi höll humöret uppe med lite sång och mycket prat. Ibland var det svårt att veta om man var rätt, när stigen inte längre syntes och färgerna man skulle följa var lite för diffusa. Jag frågade högt Alvhilda om hon inte kunde stå oss bi, jag menar, jag skriver ju ändå hennes historia, och jag tror hon hörde. Vi kom nästan först i mål för de andra gick vilse.
 | |
| En svamp som hälsade från vägkanten |
 | |
| Här hittade vi nästan vilse. hon satt gömd uppe på ett träd en bit upp i backen |
 |
| fornlämningar och vatten |
 |
| Mot slutet "kryllade" det av huggormar i vattnet häftigt tyckte en del äckligt tyckte andra |
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.