Oj, vilken överraskning

Igår, efter att ha bott hos mina föräldrar i drygt en vecka, lämnade vi barnen i deras vård och gjorde stan helt själva, jag och maken. Eller, tja, vi gjorde stan, först med Charlie och hennes man och sedan tillsammans med 1740 andra personer, men jag kommer till det. Det som kvällen framförallt bjöd på var överraskningar, i massor.

Det började med att jag bokade hotell på måndagen. Jag hade bott på ett bra hotell tidigare men kom inte ihåg vad det hette, så jag försökte ta hotels.com till hjälp, det funkade väl sådär. Jag hade först hittat ett hotell i gamla stan jag tänkte kunde vara bra, men helst ville jag ha det billiga vid T-centralen. När jag ringde var hon väldigt tillmötesgående och bokade först in oss på ett hostel med våningssäng. Jag förklarade vänligt med bestämt att jag inte ville sova i en våningssäng med min man när vi var barnlediga. Då bytte hon till ett annat hotell där vi skulle få dubbelsäng och det låg både närmre T-centralen och kostade mindre. Det skulle jag även ha möjlighet att omboka fram till torsdagen, till skillnad från det förra med våningssängen. Bara plus.

När vi var klara med bokningen kom första ledtråden till den överraskning vi skulle få på lördagen. Hon sa nämligen att vi inte kunde boka om hotellet. Jag ifrågasatte det och undrade om det inte var det förra som jag inte kunde boka om men hon sa att det var tvärt om, det var det här jag inte kunde boka om.

Gissa vad överraskningen var när vi åkte in till hotellet på lördagen?

Just det, vi kom till ett rätt sunkigt hostel som bestod av ombyggda, dock inte rustade, lägenheter som var inredda av Myrornas bortsorterade möbler och med kala väggar. Inte nog med det, det var självklart en våningssäng som stod mitt i rummet. Vi tyckte inte att det dög alls utan ringde upp och diskuterade med hotels.com om hur de skulle lösa vår situation. De sa att vi kunde boka det där andra hotellet som jag nu kommit på vad det hette - så där lagom efter felbokningen - och spara alla kvitton. Vi är inte garanterade något men om de, när de lyssnar på inspelningen, hör att de gjort fel - så kommer vi få pengarna tillbaka för det nya hotellet vi tagit.

Kungsbron hotells lilla krypin

Vi bestämde att det rent psykiskt var värt dubbel avgift för hotell bara vi slapp bo där vi befann oss och ringde till Charlie för att förklara att mötesplatsen ändrades. De svängde då förbi och hämtade upp oss i det som blev den andra överraskningen - en röd cabriolet, Audi quattro, som vi susade genom Stockholms underbara sommarväder med. Vi checkade snabbt in på Kungsbron hotell, pustade ut när vi såg det fräscha rummet. Tyvärr har jag inte några bilder att jämföra med eftersom vi bara tänkte på att komma bort från det första hotellet fortare än en oljad fjärt.

Så här hipp ser man ut i en cabriolet

Eller så här snygg

Calle var både hippast och snyggast

Jag och Charlie och den blå himlen

Vi åt en fantastisk lunch på Djurgårdsbrunn. Kalvköttbullar, jo jag tackar ja, och det alldeles för sent på eftermiddagen för att äta middag vid fem. Men det var det klart värt, vilket käk. Efter ytterligare en härlig åktur åt vi glass vilket var ett ännu sämre drag strax innan middagen vid fem, men det är svårt att stå emot när solen skiner över en.

En glad make med djurgården i bakgrunden

Till slut åkte vi till Cirkus och satte oss vid bordet. Där drog vi ut på det, drack fördrink och snackade tills klockan var en bit efter sex, då beställde vi in vår mat. En mör och underbar oxfilé med klyftpotatis. Några tuggor in kom nästa överraskning. Maken började bete sig konstigt, även för att vara han. Han fick uppspärrade ögon, slog sig för bröstet och väste - det sitter fast.
Jag flög upp och flaxade lite rådvilligt runt honom, dunkade honom i ryggen och visste inte vad jag skulle göra. En kypare, inte vår lille spelevink som för övrigt var väldigt rolig och trevlig, utan en annan eskorterade maken till toaletten där han fick jobba på att bli av med det som satt fast. Det blev han inte. Han kämpade på det ända tills spelningen skulle börja men köttbiten satt så fint så, precis över magmunnen, och flyttade sig inte en millimeter. Han kunde inte ens svälja luft, allt tog emot.

Jag förberedde mig på att ägna kvällen på akuten istället för på spelningen men maken sa att han ville se spelningen. Han tog med sig en spottkopp och satt och kämpade sig igenom spelningen, inte för min skull ska ni veta, jag var den som tjatade mest om akuten.

Trodde jag fotade, 

men det korta klippet kan ge en bild av den häftiga ljuschowen.

Spelningen var nästa överraskning. Vilket show! Musiken var självklart fantastisk - det var ju Pet shop boys. De hade två helt otroliga dansare som höll på hela tiden, en ljusshow utan dess like. Bilderna gör det inte rättvisa. Det var lasertrålar som gjorde att man kände som om man satt mitt i ett dataspel, tredimensionellt sådant. Det var platta ljusstrålar som fick röken att se ut som moln som rörde sig över oss och våra platser var perfekta.

När spelningen var klar skyndade vi oss ut och jag började gå mot taxin, maken hade mått dåligt och hade ont, jag ville få honom till akuten. Maken hade andra planer och stannade vid merchandiseståndet. Det var en stackare som servade alla så det tog en evinnerlig tid. Efter det fick jag äntligen gubben till akuten som tog emot snabbt som attan. Där kom nästa överraskning, eller flera på raken faktiskt. Den första var att när maken skulle försöka rensa strupen genom att skölja med vatten, som så många gånger tidigare under kvällen, lossnade köttbiten och hans hals var fri. Nästa var att han blev uppropade på mindre än tio minuter. Den tredje var att han fick stesolid för att hans hals skulle slappna av för att läkarna skulle kunna försäkra sig om att hans hals var helt fri från guck.

Den allt för passande t-shirten är bannad nästa utekväll

 Efter att ha skrattat så vi grät efter att oron lättat, dragit en hel del drogskämt och roat sjukvårdspersonalen åkte vi till det fönsterlösa hotellrummet och sov fantastiskt gott - så där som man gör efter en helkväll med god mat, spänning, bra musik och lite sjyssta droger. Eller tja, det var nog den drogfria som sov bästa har jag förstått.

Nästa gång vi går ut hoppas jag vi lärt oss av den här kvällen och undviker de miner vi trampade på förra dygnet.