Jag råkade öppna en bok igår

Bild lånad från en bok om dagen

Jag har läst recensioner och min bästa vän har prata om den men jag har liksom inte tagit mig för, inte hunnit, läsa den. Jag har skrivit och det enda jag hunnit läsa har varit det vi haft till bokcirkeln, och knappt det ens en gång. När redan nämnda vän berättade att hon vunnit ett signerat exemplar av Överenskommelser och att hon då skulle ha dubbletter fortsatte hon det med att berätta att jag skulle få det överblivna exemplaret. Det tackade jag så klart för, eftersom jag bestämt att jag skulle läsa boken, bara jag fick tid.

Nu har jag semester, i många bemärkelser. Jag blev klar med ännu en redigering av Alvhilda och skickade henne till ytterligare lektörsläsning och har inte kunnat skriva en stavelse sedan dess. Än så länge är det en befrielse, vi får se när det blir något att oroa sig över. När jag dessutom tog semester från det betalande jobbet läste jag ut förra cirkelboken - bara en månad försent. Och då var den superbra, jag verkligen älskade den. Under vår vistelse i Stockholm hade de tapetserat tunnelbanorna med reklam för Simonas senare böcker och jag blev sugen på att läsa hennes omtalade romantik. När vi kom hem efter semestern stod boken i hyllan, framför alla andra böcker som om den ropade "ta och läs mig då, du vet att du vill". Jag lyfte ner boken, öppnade den, läste några sporadiska ord här och där, kikade på hennes tackrader och tänkte att - nej, jag måste läsa cirkelboken först - och ställde sedan tillbaka den i hyllan igen. När jag gick förbi igen såg jag det röda svallet och lyfte åter ner boken och tänkte att jag skulle bara läsa första kapitlet och känna in texten för att återgå till den när jag läst cirkelboken.

Den började försiktigt men ändå ganska rakt på. Man förflyttade sig till artonhundratalets Stockholm och jag läste beskrivningarna av en ung kvinna som inte riktigt var rätt för tiden. När kapitlet var slut tänkte jag att ett till kunde jag ju läsa. Och sedan tog jag ett tredje kapitel och ett fjärde tills dess att jag bara satt i soffan och läste medan min man gjorde allt annat vi borde borde göra. Klockan var helt plötsligt över tre på eftermiddagen, fem och jag gjorde i ordning middagen med maken innan jag satte mig igen och klockan blev halv elva. Jag hade varit helt osocial hela dagen och när jag såg att det ändå var försent läste jag till två innan jag gick och la mig. När jag vaknade vid åtta i morse, först av alla läste jag ut boken. Jag brukar egentligen tycka bäst om de där böckerna med underliggande psykologiska meningar och djupa filosofiska betydelser men jag måste nog krypa till korset och säga att jag föll fullständigt för romance. Jag satt och var irriterad över de val Beatrice gjorde, svor över deras idioti och hur kunde vara Seth oförståelse över det han redan borde förstått.

Boken är lättläst, intrigerna haglar och Simona bygger upp en spänning som gör att man bara måste läsa vidare nästa kapitel för att se hur det ska lösa sig. Ibland ville jag bara läsa slutet för att se att det gick så bra som jag visste att skulle göra - eftersom det var en romance - men jag höll mig. Det jag framförallt ville läsa var hennes sexscener eftersom hon blivit hyllad för dem. Det var i rent forskningssyfte som jag läste dem eftersom jag själv vill utveckla mina och jag kan bara instämma i vad andra sagt. Vågat utan att bli vulgärt.

Nu återstår väntan på att få tillbaka mitt eget manus från lektören - sista dagen var idag. Hon kan inte ha plöjt min text lika snabbt som jag gjorde med den här boken och det är väl både positivt och negativt kan jag tänka. Bara det inte var ett sömnpiller.