Tankar på internationella kvinnodagen

Jag har inlett dagen med att kika på några filmer från Feminist Frequency på Youtube. Jag kan förstå om de som inte orkar att gå lika djupt i frågorna om jämlikhet kan känna att hon är lite to much men jag tycker det hon säger är väldigt intressant och inte minst oroande -  fördjävligt. Det senaste jag såg var om kvinnors roll i tevespel som var mycket oroväckande då kvinnor bara är priset, sällan en riktig valbar spelfigur som är hjälte. Hon är alltid hjälplös. Detta speglar mycket av vår tids framställda bild av flickor och kvinnor i leksaker, tevespel, böcker och filmer. För några år sedan hittade jag ett intressant test som man kan använda för att analysera kvinnors medverkan i filmer och böcker som heter The Bechdel Test. Beskrivs här:



Det går alltså ut på att kontrollera kvinnors medverkan och det är genom den lätta principen:
Finns det mer än två kvinnor i storyn, som har namn?
Som talar med varandra? Om annat än män?

Diskussionen fördes för inte så länge sedan inne i ett författarforum på Facebook där jag gissar att en del missförstånd skedde för många utbrast att storyn faktiskt är viktigast och om man håller på att följa ett sådant här test hela tiden så kommer det bli konstlat. Jag och några andra försökte påpeka att det självklart inte kunde gälla alla böcker eller filmer  men att det är en bra fingervisning på hur läget faktiskt ser ut. Det är även något som inte skadar att kolla av när man skriver, om man inte skriver en berättelse där det är omöjligt på grund av placering eller plot.

Man behöver inte ändra storyn men man kan kanske fundera igenom sina karaktärer, finns det en specifik anledning till att vissa karaktärer faktiskt är män? Är personens kön en väsentlig del av handlingen och något som för berättelsen framåt eller skulle personen kunna ha exakt samma roll men vara kvinna? Många gånger bygger våra uppdiktade karaktärer på förutfattade meningar eller den inbyggda stereotypa bilden av hur en man eller kvinna skall vara och därför blir det automatiskt förutbestämt vilka som är kvinnor eller män. Varför inte fundera och kanske byta ut vissa stereotypa manskaraktärer till kvinnor, det kan ge hela berättelsen en spännande vinkel som faktiskt slår bättre i handeln än att följa de mönster man förväntar sig. Jag skrev en novell för några år sedan där jag lämnade det öppet för tolkning om det var kvinnor eller män. De fick könslösa namn, Kim och Robin, och de första som kommenterade var snabba med att tolka efter förutfattade meningar och stereotypa mönster. Senare kom kommentarerna från de som tänkt till när de läste och sa att de uppskattat att det aldrig framgick, de hade väntat på ett snedsteg som aldrig kom.

Jag har analsyerat Alvhildatrilogin med de här glasögonen och kommit på att första boken klarar sig galant. Andra boken är jag lite osäker på eftersom den är skriven ur en mans perspektiv i första person och att man då sällan får se eller höra en konversation mellan två kvinnor, enbart. Samtidigt tror jag faktiskt man får det eftersom huvudrollen i storyn fortfarande är kvinna och han berättar om henne och med i bilden är ofta hennes väninna. Så, den kan klara sig. Tredje boken är körd. Men det är framförallt för att den berättas ur en enstörings syn och han umgås bara med en person i taget. Även om det är kvinnor så umgås han sällan med fler än en kvinna och då faller det. Jag upplever däremot att själva trilogin klarar sig över lag, för det är många starka kvinnliga karaktärer i trilogin och de talar absolut inte ofta om bara män.

Jag avslutade med att analysera min novell. Den klarar sig i viss mån, jag måste däremot presentera den ena kvinnan med namn för hon är lite för mystisk, även om hon har en stor roll. Som det är nu blir en kvinna räddad av en man och budskapet blir nästan att den enda räddningen är ett förhållande med en man, att hon inte är hel eller klarar sig själv. Det måste bort och därför måste jag byta ut hjälten, men vet ni vad - det är inga problem.

Jag kommer fortsätta att analysera mina berättelser efter det här testet av flera olika anledningar.
1. Jag vill inte medverka till en fortsatt stereotyp kvinnobild av den hälplösa kvinnan som biroll i berättelserna
2. jag vill inte bli sågad av Feminist Frequency för hon sågar hårt
3. Jag vill att kvinnor ska ta mer plats i både litteratur och film så att min dotter inte ska behöva sitta med samma irritation över det stereotypa fack hon blivit inknuffad i när hon är 30+.

Kommer ni använda er av testet?
Varför eller varför inte?