Egenutgivning på gräsrotsnivå

Det här med egenutgivning är ett gissel. Först när man skrivit novellen måste man sortera om alla sidor så de hamnar rätt. Det bästa är att ta och lägga dokumentet ner i word, dela in det i två kolumner och sortera om det så man tar varannan bakifrån och varannan framifrån på varje sida hela vägen. När man skriver ut det får man göra det på båda sidor och be skrivaren vända med kortsidan för att inte texten ska hamna upp och ner.


När man kommit så långt tar man en kartong som är tillräckligt porös att häftapparaten tar sig igenom men tillräckligt hållbar för att lådan inte ska säcka ihop av trycket. Man tar alla de där sidorna man sorterat så snyggt, men en aning förvirrat, och lägger dem på  lådan med första och sista sidan uppåt. Man kröner sedan hela verket med bokomslaget.


Det är bra om man har gjort en tydlig skarv för fram och baksida så man inte behöver vika och leta efter mitten på ryggen. Sedan är det bara att häfta loss. Tre är lagom på ett häfte i halvt A4. Det kan ta en stund innan man hittar det bästa stället på underlaget att häfta på för att stiften ska gå rakt igenom och inte bli en krumelur ovanpå pappret. Det sliter lite.

Eftersom häftklamrarna inte går ihop på baksidan får man gå efter med en platt metallsak och trycka ner dem, jag valde en kniv.  Det är bra att göra ett extra tryck rakt över så de verkligen kommer ner ordentligt och inte sticker upp och förstör pappret.

Sedan viker man helt enkelt bocken på mitten. Efter att man vikt den rätt och snyggt kan man ta något rundat och hårt att trycka till vikningen så den inte går upp igen.

Och sedan har man sin bok. 

Fantastiskt.

Det är ju kul och så men det kräver en del jobb och pill så jag hoppas det inte blir någon bestseller, då blir jag nog lite trött i fingrarna.