Just nu står jag och väger lite, fram och tillbaka. Jag har ett heltidsjobb som jag trivs med och jag har verkligen börjat satsa på skrivandet. Jag vet att skrivandet inte är något jag kan räkna med att kunna livnära mig på men drömmen är ändå att kunna gå över till den skapande delen av mitt liv även i arbetslivet. På samma gång som allt flyter på i intresset och arbetslivet har vi ett hus som är i stort behov av renovering. Jag vet att jag tjatat om det tidigare, men helt ärligt, det blir ju inte bättre ju längre man väntar. Alla delar påverkar varandra. Jobbet tar sina åtta timmer fem dagar i veckan, vilket lämnar åtta timmar till familj, hushåll, renovering och skrivande. Det har fungerat ett tag men nu har det blivit övermäktigt och jag har börjat fundera på hur jag ska lösa situationen.
Gå ner i tid?
Det har min man ansett att jag ska göra länge nu men det tar emot. Någonstans inom mig ringer varningsklockor - kvinnofälla - dålig pension - inte heltid inte lyckad.
När jag väl börjat överväga mer och mer, jag kan inte sätta fingret på vad det är, kanske svårigheten att andas, svårigheten att slappna av, svårigheten att tänka en färdig tanke, svårigheten att inte brista ut i gråt när jag funderar över hur jag ska få ihop dagen, huvudvärken, smärtorna i bröstet.
När jag väl nämner planerna för nära personer omkring mig, att jag bör gå ner i tid, haglar frågorna om pensionen, att inte ge upp det jag har, och jag inser var all hets om heltid kommer ifrån. När jag nämnde det för en gammal kollega, som gått ner i tid, säger hon - ja, annars kan du ju fundera över om du kommer ha någon glädje av en bra pension om du inte går ner i tid, man måste ju leva för att kunna ta ut den.
Det ligger mycket i det och jag har nu bestämt mig. Jag måste gå ner i tid och kunna ägna mig åt familjen, skrivandet och huset. Ytterligare åtta timmer i veckan ska nog kunna ordna det åt mig.
Utöver det kommer jag nog i två veckor framöver ta ledigt från mitt andra "jobb" och inte sätta mig vid datorn alls när jag kommer hem från jobbet, som går ut på att sitta vid datorn hela dagarna. Under två veckor ska jag lägga undan min skrivhets, hitta tillbaka till mig själv, min familj och försöka få ordning på huset. En sak i taget.
Klokt.
SvaraRaderaNär jag funderade på att sluta jobba, och berättade det för folk var det inte en enda som inte stöttade mig! Ingen pratade om pensionen, tvärtom, nästan alla ville göra som jag, om de haft möjligheten.
Jag tycker att du gör rätt som går ner i arbetstid. Pengar är inte allt och vem vet, om ett par år vill du kanske börja jobba heltid igen, eller så har du lyckats göra så att du om några år kan tjäna några kronor på skrivandet? Man måste chansa. Och allra helst om man har en dröm och den liksom gnager inom en ...
Lycka till!
Jag tycker du fattar rätt beslut! Man måste tänka på sig själv och familjen först. Annars tror jag att man, när man blir gammal, kommer lida av ångest över sånt man inte gjort, pga ingen ork.
SvaraRaderaOch om du skulle gå in i väggen "på riktigt", är det ett helvete!
Smärtorna i bröstet låter ju inte heller så bra....
Kram