Uttalandet kom till slut

Kvart i elva. Tro inte att jag hade vett nog att gå och lägga mig innan det dök upp i inboxen. När det väl dök upp kunde jag inte heller gå och lägga mig förrän jag läst igenom allt och sedan kikat på alla kommenterar i hela manuset. Det blev en sen kväll.

Vad sa han då?

Du är en storyteller som behöver utveckla dina tekniker och hitta ditt eget berättarspråk.

Och vet du vad? det visste jag faktiskt redan. Jag har många gånger sagt att jag har många helt fantastiska historier i mitt huvud som jag bara måste få ut, och jag har många gånger även tillagt att jag behöver jobba med hantverket. Men han säger även:

Du har talang för det här.

Vilket gör det mycket lättare att faktiskt orka jobba med hantverket, och fortsätta knega med texten. Mycket kritik blev det, eller, förslag. Han har mycket att säga, förändringar han tycker jag ska göra, saker han tycker jag ska arbeta mer på och även om det är tungt som tusan och att vissa saker känns helt omöjliga, så skar det inte i hjärtat som vid opponeringen av min C-uppsats. Trots att den bara hade arbetats med under några månader och den här från och till under två år. Det är mer själ i den här, den är min bäbis mer än c-uppsatsen någonsin var, ändå tar jag kritiken med ro. 

Kanske visste jag redan mycket av det han sade men behövde ha det svart på vitt, kanske jag ville få det slängt i ansitket så jag faktiskt gör något åt det. Jag vet inte. 

Kanske är det helt enkelt bara så att jag älskar Alvhilda så mycket att jag ser vad som är bäst för henne och ryggar inte en millimeter när det kommer till hennes bästa. Klart hon måste få den absolut bästa framtiden jag kan ge och därför ska jag nu:

• mjölka dialoger och ögonblick
• fokusera på gestaltning
• jobba med karaktärerna
• bygga upp spänningen och det mystiska mer konkret
• mjuka upp språket

Så, jag har väl att göra nu och har då rakt inte tid att hänge här längre.
 Ha de bra!