Bild lånad från Stupid blog name
När jag skriver får jag alltid veta vad som gäller om jag alls ska kunna bli publicerad.
- Man ska komma in i handlingen snabbt!
- Det får inte vara för segt tempo
- Det ska vara mycket dialoger för det är dom som för handlingen framåt.
- Akta sig för att göra för mycket inre dialoger - de drar ner på tempot och gör berättelsen förvirrande och svår att hänga med i - tråkig rent av.
- Inte glömma vikten av att göra miljöbeskrivningar
- Inte göra för mycket miljöbeskrivningar
- Den kommer man inte in i förrän efter hundra sidor
- Tempot är ganska segt, eller, det är mycket beskrivningar på detaljer som kan kännas en aning temposänkare.
- I stort sett all dialog är en inre, eller rättare sagt, flera inre.
Han har väl alltid gjort så? Skit i alla "regler" och skriv som passar dig. Tänker jag.
SvaraRaderaJo, självklart skriver jag som jag vill men jag vill ju ändå att andra ska fastna och gilla mina böcker och därför skriver jag ju lite så som andra vill också.
RaderaTänker mycket på det där om vad man säger om många av de stora mästerverk som lever kvar, hade de kommit till förlag i dag hade de fått en refuseringsbrev på posten.
Intressant inlägg. Har många gånger funderat över det. Kan det vara något annat som gör att man läser vidare? Karaktärerna? Språket? Själv är jag inte förtjust i inre dialoger. Försökte läsa en bok som var helt utan dialoger. Tröttnade direkt. Kanske är en smaksak, vad vet jag :)
SvaraRaderaNär det gäller Stephen så kan jag säga att det allt för ofta är just hans detaljer och sätt att lyckas få en att verkligen känna avsky och äckel tillsammans med karaktärerna som i alla fall får mig att rysa och läsa vidare. Just den här boken jag läser nu har jag försökt lyfta tidigare men inte lyckats och om det inte vore för att vi har den i cirkeln hade jag nog inte orkat läsa den, men nu ger jag mig inte. Dock vill jag nog säga att detta inte är en av mina favoriter i Stephens hage direkt.
Radera