Jag har inte riktigt varit mig själv under en period på några veckor. Det har fått mig att bli riktigt orolig. Jag har slutat bry mig. Mina naglar har varit ovårdade och när det varit dags att måla om dem har jag mer eller mindre suckat och känt att jag inte orkat eller velat. Skjutit på det. Glädjeämnat har varit ett ok. Jag har varit fullständigt orkeslös, håglös. Spontanitet har varit ett big no no. Träffa folk, helst inte och är det okända människor så har det inte funnits på kartan. Förutom genom jobbet som helt och hållet går ut på att jag faktiskt regelbundet träffar, för mig, okända människor, men så har jag varit helt mentalt utpumpad varje kväll också.
Vi tar bara det här med bokmässan.
Det jag sett fram emot under en längre tid kändes nu som ett skräckscenario. Åka ner och trängas med en massa okända människor och skapa nya kontakter. Och de gamla kontakterna, de jag träffade förra året, de vill säkert ändå inte träffa mig igen *suck*. Nej, jag stannar hellre hemma och gråter till Aktuellt.
Blogga, whats the point. Det är ändå ingen som läser *suck*
Skriva, *snyft* jag orkar inte, det är ändå helt kasst och värdelöst *suck*
Nej, en tung filt av ångest är det enda jag velat kura in mig i, ensam, gråtandes i mitt rum. Nu har jag inte tillåt mig själv till detta, det är tankar som virvlat runt som jag med mer och mer kraft kämpat ner i sitt mörka hål igen, men de har blivit starkare och starkare.
En skräck har kommit över mig, en skräck över att jag håller på att bli deprimerad, går in i väggen, men så har jag kommit på det.
Det måste ju vara D-vitaminbrist. Tänk vad lite solfri sommar kan göra för själen. Jag tror jag har ett stort behov av att flytta till ett land med mer sol i, fler soltimmar och mindre mörker för så här ska man inte behöva känna bara för att man råkar vara född i de nordiska breddgraderna.
Så får ni höstälskare och som förespråkar det "uuuunderbara med de ombytliga årstidernas charm" och det "myyyyysiga mörka årstiderna med många tända ljus", jag klarar mig bra utan, tack så mycket.
Hälsokostaffär var det ja!
Vi tar bara det här med bokmässan.
Det jag sett fram emot under en längre tid kändes nu som ett skräckscenario. Åka ner och trängas med en massa okända människor och skapa nya kontakter. Och de gamla kontakterna, de jag träffade förra året, de vill säkert ändå inte träffa mig igen *suck*. Nej, jag stannar hellre hemma och gråter till Aktuellt.
Blogga, whats the point. Det är ändå ingen som läser *suck*
Skriva, *snyft* jag orkar inte, det är ändå helt kasst och värdelöst *suck*
Nej, en tung filt av ångest är det enda jag velat kura in mig i, ensam, gråtandes i mitt rum. Nu har jag inte tillåt mig själv till detta, det är tankar som virvlat runt som jag med mer och mer kraft kämpat ner i sitt mörka hål igen, men de har blivit starkare och starkare.
En skräck har kommit över mig, en skräck över att jag håller på att bli deprimerad, går in i väggen, men så har jag kommit på det.
Det måste ju vara D-vitaminbrist. Tänk vad lite solfri sommar kan göra för själen. Jag tror jag har ett stort behov av att flytta till ett land med mer sol i, fler soltimmar och mindre mörker för så här ska man inte behöva känna bara för att man råkar vara född i de nordiska breddgraderna.
Så får ni höstälskare och som förespråkar det "uuuunderbara med de ombytliga årstidernas charm" och det "myyyyysiga mörka årstiderna med många tända ljus", jag klarar mig bra utan, tack så mycket.
Hälsokostaffär var det ja!
jag läser iaf :) Spännande att följa hur du jobbar med boken!
SvaraRaderaHoppas du piggar på dig!
Kul att du läser min blogg. Jag hoppas på att kunna uppdatera mer roligheter med boken inom en snar framtid men nu är det mest pill som gäller :) Lite D-vitamin på det här så blir det nog susen, om inte annat så hoppas jag på placeboeffekten :D
RaderaD-vitamin. Tack för påminnelsen!
SvaraRaderaVar så god, det var så lite så. Är du också lite glåmig? Synd att ingen påminde mig innan bokmässan, då kanske jag skulle varit där i år jag med.
RaderaD-vitamin äger! Se bara till att du får D3 och inte D2 och minst 4000 ie i dagsdos, då gör det susen! Har inte haft vinter depp på 2 år sedan jag började med det. Innan D-vitaminet gick jag i ide i oktober o kom ut i mars mentalt.....
SvaraRadera