Har febersvamlat lite text

Kokosboll

 Jag kunde inte hålla mig från tangentbordet trots att jag är sjuk. Jag skrev ihop ännu ett kapitel i andra boken där jag nu gestaltar, hänger upp musklerna och köttet på benstommen jag byggde förra året. Jag känner att han får mer djup, man får mer förståelse för lilla gubben, som Mrs Data hade väldigt svårt för förra vändan. Jag tror du kommer gilla honom mycket mer den här gången, kan jag lova.

Det roliga är bara att sådant som kändes helt självklart för mig när jag skrev blev jättekonstigt. Jag skulle läsa högt för min man, som för övrigt också är sjuk och uttryckte sig så här: "Jag hoppas det inte är för långt för jag är inte säker på att jag kommer ihåg det första du läst för mig när du kommer till slutet" men jag försökte ändå. Det fina var bara att jag fick stanna upp ibland och läsa om samma mening fler gånger eftersom jag inte ens själv kunde förstå vad jag menade. Det var rena kokosbollen allt ihop.

Nu har jag läst igenom och jag tror jag fått till ord- och meningsföljden så man fattar vad jag vill säga. Jag kan dock inte lova något, för jag var lika kokosboll i huvudet när jag rättade som jag var när jag skrev. Jag har fler tillfället på mig att rätta, som tur är.