Jag är tjock

I veckan när jag kom och hämtade min dotter från fritids var hon upprörd. En tjej hade visst uttryckt att jag var tjock vilket hade gjort dottern upprörd. Jag blev lite ställd av detta och visste inte riktigt hur jag skulle bemöta det, för, jag är ju tjock. Enligt BMI "lider" jag av fettma och kan därför inte bemöta uttalande med "Nä, sicken lögnare hon är". Därför valde jag att bemöta det med:
"Men gumman, jag är ju tjock."
"Nä, det är du inte alls det!"
"Jo jag är tjock. Men det betyder inte att jag är en sämre människa för det, jag har bara lite svårt för att hålla mig från godsakerna."
Det är tydligt att ordet tjock har förlorat sin grundmening och blivit ett skällsord.

Jag har planer på att sluta vara tjock, så klart, men frågan är väl vilken skillnad det blir. Bilden ovan illustrerar hur jag ser ut nu i ljuslila och så som jag vill se ut i mörklila som samtidigt illustrerar hur jag såg ut när jag "Gav upp".  Det var när jag såg ut på det sättet jag oftast fick höra hur fet jag var, hur tjock jag var och att jag var tvungen att göra något åt min vikt. Det var på grund av de orden jag idag ser ut som jag gör, eftersom jag slutade bry mig om min kropp då den ändå aldrig dög.

När jag tänker tillbaka undrar jag när jag mådde som bäst psykiskt, när jag verkligen var/är tjock, eller när jag var kurvig och hade ett perfekt BMI.

Och då kommer åter igen frågan, vad är egentligen tjock? Är det en kroppsbeskrivning eller bara ett nedsättande ord som används till alla man vill vara elak mot, vare sig de är tjocka eller inte.