Samtidigt skriver jag på den där stora romanen, som just nu är väldigt tung och stinker av ångest och död. Eftersom det är min stora dröm, det jag vill uppnå här i livet borde det vara den jag lägger mest krut på, kan man tänka. Så har det också varit, tills alldeles nyss. I söndags rättare sagt.
Eftersom jag vill boosta mina siffror här inne i bloggen tänkte jag att The ultimate blog challenge skulle vara tokbra för mig. Det har dock slagit bak ut och tråkat ihjäl mig själv. För att försöka göra mig själv mer intressant har jag blivit tråkig och gått ifrån att skriva om det jag personligen tycker är roligt. Mitt problem är ju inte att jag skriver för få inlägg för inlägg kan jag spruta ur mig, problemet är väl att ingen verkar intresserad nog att kommentera. Jag får dock ofta kommentarer av mina vänner irl som läst, begrunnat och pratar så där normalt med mig, istället för här. Det är ju trevligt.
Det är inte bara det att jag blir tråkig, det tar tid också. Först ska jag skriva ett välarbetat inlägg om något som jag är intresserad av, tråka till det och sedan dessutom översätta det till engelska. Det innebär att tre timmar av min skrivtid, där jag kunde följt Ragnvald i hans spår av död och ångest genom Ryssland, använde jag till att skriva om teets historia, vilket i sig är väldigt intressant, men inte tillräckligt.
Därför har jag bestämt mig för att släppa det här med bloggutmaningen - tror jag - vet att jag har svårt att släppa saker så det finns viss risk att det här dyker upp på engelska också. Bara för att jag är sådan.
To shorten the text I'm thinking about quitting the challenge as it doesn’t give me anting but taking all my precious writing time from Alvhilda.
Sunt beslut. :)
SvaraRaderaEn sund tanke i en inte lika sund kropp.
RaderaDet fixar vi. Peppen! :)
Radera