Varför just skräck?

Bild lånad från bizarre bytes

 Det har varit lite diskussioner om min novell på jobbet på sistone då en tjej berättade att hon läst den och tyckt den var jätteotäck. En annan blev intresserad och började men klarade inte av att läsa ut den för den var för läskig, hon beskrev det som en komplimang då hon ville säga att den var så pass bra skriven att det blev för jobbigt. Det gjorde att en tredje tjej nu ska våga läsa den, men hon vet inte om hon kommer våga. Att jag signerat det papper som den är utskriven på gjorde att hon nu känner sig så illa tvungen.

Jag är den enda på jobbet som verkar gilla genren skräck och fantasy och därför fick jag frågan från de andra om varförjag är så intresserad av just skräck och fantasy och inte böcker som är mer förankrade i verkligenheten.

Jag beskrev då att när jag läser vill jag inte uppleva sådant som jag redan upplever eller sådant som jag kan uppleva. Jag vill någon annanstans. Jag vill uppleva världar vi aldrig varit i eller andra dimensioner som inte är upptäckta. Samtidigt vill jag att det ska kittla nerven lite, man skall inte vara helt säker. Jag vill att det ska spela lite på den där verlighetsnerven så att man sitter och tänker att "det där skulle aldrig hända i verkligenheten ... eller ..." så att man får den där orosnerven. Jag gillar att bli skrämd, och då inte med BU! utan med den där nervkrypande känslan som socialpsykologiska skräckscenarier så fint fixar till.

Vad är det för genre du tycker bäst om och varför?