Jaha, så var midsommarn över och inte bara på ett sätt

Midsommar har för mig alltid varit en hednisk, trollsk afton med anor långt tillbaka i vår nordisk historia som drar fram våra rötter ur myllan. Något andra länder, inte nordiska då, sett som en konstig afton men som jag alltid kunnat fira med stolthet över våra gamla seder, och känt ett band till våra gamla vikingar och medeltida bönder som en hyllning till alla våra riter vi haft en gång när vi fortfarande trodde på naturgudar och smånissar.

Tills i fredags.

Majstången var rest, folk jublade, fiolerna ljöd över de gröna ängderna och alla var glada. Det ropades upp till dans, barn i folkdräkt, vuxna med färglada blommor i håren började vallfärda från sina picknickfiltar för att bjuda upp till ringdans. Då hörde jag de ödesdigra orden komma från min mamma.

Ja, tänka sig att majstången är ett tyskt påfund ...
Eh, nej mamma, granen är ett tyskt påfund men majstången är ju en gammal svensk tradition.
Nej, den är tysk, importerad någon gång under sextonhundratalet. Det fick jag lära mig när jag löste ett korsord häromsistens.

Men vafan!
Jag var tvungen att googla!
Det var ju rätt!!!

Plötsligt är det en relativt ny företeelse från TYSKLAND! Var är all magi då? Ja inte fann jag den i små grodorna i alla fall.

lasst Tanz um den Maibaum

kleine Frösche kleinen Frösche sind lustig sind sie

Schüssel und välkmna zu dem kleinen verdammten Deutschland

God Juli från ett halvtyskt hem i Penny Brücke