Med fötterna i olika världar

Just nu är jag mycket kluven. Jag lever hela tiden i två olika världar och upplever två liv, samtidigt. Jag är hela vardagarna på mitt jobb där jag coachar människor till arbete och är social, utåtriktad och kör ett ganska intensivt race. Men samtidigt har jag svårt att släppa Ragnvalds värld. Hela dagarna tänker jag på honom och vad han går igenom, jag ser den lilla stugan, sjön, skogen runt om och känner dofterna, smakerna och skönheten. Det är som om jag går i en liten Alvhildabubbla hela dagarna som jag känner att jag måste få utlopp för när jag kommer hem.

Eftersom jag måste vara alert hela dagarna och vara helt fokuserad på andras behov samtidigt som Ragnvalds behov kräver min undermedvetenhet hela tiden är jag helt slut när jag kommer hem på kvällarna, både fysiskt och mentalt, mest mentalt. Då känns det som om jag måste få ur mig allt som Ragnvald förmedlat under dagen.

Men ...

När jag kommer hem måste jag först i mitt trötta töcken få med mig en sjuåring, från skolan, som har fokus på allt annat än att gå hem. Laga mat vilket jag inte planerat i förväg eftersom jag skrivit kvällen före istället för att vara förutseende. Jag får dessutom leta fram köket först också eftersom huset är litet och allt läggs på diskbänken och spisen av någon anledning jag fortfarande inte förstår. Ska ta ett snack med mig själv om det där någon dag. Under tiden skall jag stävja femtio bråk mellan barnen vilket drar ut på matlagningstiden. Sedan ska jag få barnen att äta vilket alltid möts med motstånd. Sedan skall jag stävja ännu fler bråk och sedan skall jag försöka få barnen att inse att de måste gå och lägga sig. Det är här någonstans barnen frågar mig "Måste du alltid vara så irriterad på kvällarna?"

Vid nio ligger förhoppningsvis båda barnen i sina sängar men det brukar inte betyda att jag får skriva i lugn och ro. Det är nu jag hoppas på att kunna skriva. Jag sätter mig och börjar. Efter tio minuter står något av barnen där med en livsviktig fråga som bara måste svaras på där och då annars kommer barnet ett explodera. Efter ytterligare tio minuter står något av barnen där igen och deklarerar att det måste ha vatten annars kommer barnet att dö en plågsam uttorkningsdöd. Efter ytterligare tio minuter måste ett barn gå på toa och detta måste förklaras med en lång harang om hur barnet insåg att detta var ett måste och vad som skulle hända om barnet inte fick gå på toa. Ytterligare tio minuter och något barn vill ha ytterligare saga. Jag skriver i tiominturersintervaller till ungefär tio då det förhoppningsvis lugnat ner sig och jag ramlar in i Alvhilda med hull och hår. Plötsligt är klockan elva, jag borde gått och lagt mig för länge sedan och jag hinner inte förbereda nästkommande dag i fråga om mina kläder, min väska, barnens väskor eller köket där saker står på hela diskbänken och spisen sedan middagen.

Jag går och lägger mig i Ragnvalds värld, drömmer om honom och Rebecka och deras öden och vaknar sedan till denna värld med Ragnvalds värld som ett grönt skimmer omkring mig när jag trött cyklar till jobbet med tröjan ut och in och matlådan kvar i kylen.