Ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt för lilla mig

Ja, jag har gjort det, jag gjorde det till slut och vi får väl se om det blir något jag får ångra eller som jag kan glädjas åt.

Vad har jag gjort då?

Jo, jag skickade in till förlag idag. Jag gjorde det jag pratat om och ältat så löjligt länge nu att alla mina vänner nästan skrikit "Men skicka då för i häll vete (på golvet)"

Jag bestämde att i helgen skulle det bli av, idag rättare bestämt. Jag skulle bara skriva det där fantastiska följebrevet. Jag startade datorn vid elva och vid tre hade jag inte ens börjat. Jag hade så mycket annat jag var tvungen att göra, ordna med mina bloggar, läsa lite bloggar, kommentera bloggar, prata med folk på facebook.

Till slut började jag och skrev, skrev om, ändrade, frågade om råd, skrev igen, frågade om mer råd och gick in och kikade lite i romanen och började redigera den igen.

Maken och några vänner började gnälla på mig om att det var en never ending story med mitt redigerande och nästan skrek åt mig att SKICKA NU DÅ!

Nu har jag gjort det. Jag bifogade, skrev några rader i mailet och tryckte sedan med darrande finger på "send"

Nu återstår bara några veckors/månaders vånda medan jag väntar på domen.

Måtte Alvhilda överleva.