Melodifestivalen

Jag förstår mig inte på detta spektakel. Som tur är har vi två barn hemma som är fullkomligt ointresserade av denna musikmassaker och tittar hellre på gladiatorerna som är en helt annan form av massaker, men med glimten i ögat i alla fall. Även om jag inte ser på melodifestivalen så ser jag alla kommentarer som fälls inne på facebook och jag kan inte annat än förundras hur det kommer sig att folk år ut och år in, vecka efter vecka sitter och kollar och ringer på skiten.

Blandade kommentarer:

"EU ge de här grabbarna lite glesbygdsstöd och skicka tillbaks dem till sin studiecirkel?"
"Är det inte dags att lägga ner alla de här deltävlingarna i melodifestivalen snart?"
"Nu! Nu spyr jag!!" (osäker på denna dock, kan ju vara maginfluensan som går)
"den låten kändes som ett gäng plagiat"
"Inte en jäkla Hellström till!"
"Är verkligen det här det bästa Sverige kan erbjuda?"
"Alla årets 32 bidrag? Typ 30 dåliga då eller?"
"Det finns inga förlorare ikväll. Eller vänta. Det finns bara förlorare ikväll menade jag."

Det säger något om hela programmet. Någon sa att hon led men kunde ändå inte sluta titta - jag jämförde det med en bilolycka, man vill inte se men kan inte låta bli. Efter att ha kollat på axplocket av dessa kommentarer som jag såg på facebook, och då är det bara en liten del av all galla, så kom jag på vad det har blivit - en modern freakshow. Synd bara att de som sjunger tror att de hyllas när det mer verkar som om alla skrattar åt dem.
Det mest tragiska var denna konversation:

"Jag kollar på Morse. (...) Palla inte (...) Förra året såg jag inte en enda deltävling live..Då var det Olsenbanden filmer på DR1:)"
Till detta hade jag bara en känsla: "Ja du ... det måste ju säga en hel del om spektaklet tycker jag"

Den jag talade med var en äkta schlagerbög, en av de som brukade tala i radio om prognosen för den svenska uttagningen förr.