Barns tankar

I julklapp från mina föräldrar fick vi pengar. Dessa pengar var fint instoppade i var sin liten bok som skulle vara som en liten rolig grej. Maken fick boken "Barns tankar om pappa" och jag fick boken "Barns tankar om mamma"


Böckernas design invaggar en i en trygg förväntan om gulliga små uttalanden, så som de som står på utsidan av böckerna:
"Hemma hos oss är det mamma som bestämmer vad klockan är"
"Jag tycker det är skönt att vara sjuk, för då kan man vara hemma och prata med sin mamma"
eller
"Min pappa är klokast. Det har han själv sagt till mig"
"Pappor sticks när man ger dem en kram"

Jag förstår att mina föräldrar tyckte att det var gulliga presenter men de blev så lurade för när man väl öppnar böckerna märker man snart att underlaget till böckerna måste vara hämtade ur någon socialtjänsts barnavårdsutredning och en klump sätter sig i magtrakten och jag vill bara gråta. Följ med mig i dessa och säg mig att det är barn med bra hemsituationer som säger saker som de här, barn som mår bra och känner sig älskade:

"Min mamma älskar min storebror och storasyster mest. Hon älskar bara halva mig" (8 år)
"Man kan gott slå barn ifall gräsmattan är blöt och barnen ändå spelar fotboll på den" (7år)
"Snälla föräldrar ger barnen julöl när de ska sova" (7 år)
"Ska man ha det bra hemma så ska pappan inte säga 'håll truten, din tjocka dumbom', till mamman" (9 år)
"När mamma dricker säger jag det till min pappa, ifall han inte också är full och dricker" (8 år)
"För tillfället säger min pappa ingenting när min mamma är full. Han har flyttat" (8 år)
"När de vuxna bråkar så kan man gå in på sitt rum och stänga dörren efter sig och leka eller gråta." (6 år)
"Fick jag bestämma så skulle jag ha rummet längst bort i hallen så att jag slapp höra när de bråkar hela tiden" (9 år)

De två sista, här under, kan man dra på smilbanden åt men (kanske färgad av alla de andra tragiska citaten) jag, och andra som också läst citaten, börjar fundera över vilken erfarenhet dessa barn har som får dem att säga det dom gör:

"Om man inte vill ha barn ska mannens pillesnopp vara blå ..."
"... den kan också vara grön." (7 år)

Detta var bara ett axplock av de citat som vi reagerade på och jag funderar över författares och förlags ansvar i dessa barns utsatthet. Har föräldrarna godkänt att deras barns ord trycks, är det ingen som funderar över eller ifrågasätter citaten och barnens erfarenhet?

Är det någon som skrattar?