När man åker tåg möter man så mycket olika personligheter. Det var inte så länge sedan jag berättade om han som helt ur kontext berättade att UD var arg på honom för att han inte gått på någon presidentmiddag.
Idag träffade jag på några original till, fast av den mer negativa sorten.
Vi kom på en ganska full vagn. Det var ett helt bord ledigt (jag vill sitta vid bord för det är lättare att skriva på datorn då) men dörren in i vagnen krånglade så några gubbar han ta det bordet precis före. Rakt över gången var det ännu ett bord där bara två tanter satt, alltså var det två platser lediga, en för mig en för min jobbarpolare.
Jag frågade helt sonika om det var ledigt, fick inget svar bara en sur blick och valde att ta det som ett "Sitt inte här vi vill inte det" och sket i det. Dom äger inte vagnen och jag vill ha bord. Om dom inte vill ha oss där får dom vara tydliga med det och dessutom ge en jävligt bra anledning.
Jag drog upp min dator och kände hur tanten bredvid mig blängde på mig och snart vänder hon sig, rent demonstrativt, med ryggen åt mig. Så tydligt det bara går, som för att visa att jag inte var värd hennes uppmärksamhet. Det roliga är ju bara att på det sättet ger hon mig jättemycket uppmärksamhet. Tanten mitt emot henne satt och sov räv med mungiporna nere vid knäna. Hennes rynkor skvallrade om att det var där dom brukade sitta.
Jag hade här två val:
- ta åt mig, bli ledsen, kanske flytta för jag inte kände mig välkommen.
eller - så kunde jag ta ännu mer plats, hoppas på att alla slag på tangenterna som jag gjorde verkligen hördes och verkligen vara på gott humör för att reta upp kärringarna så mycket som möjligt.
ja inte fan grina jag, jag garvade inombords över hur mycket hennes agerande slog tillbaka på henne själv eftersom hon inte lyckades kröka ett enda själahår på mig men däremot blev hon själv på riktigt dåligt humör.
Ja se människor ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.