Jag håller på att redigerar Alvhilda ytterligare en gång nu, innan jag kör igång med Steven på tisdag i NaNoWriMo.
Många stycken får det att krypa över min rygg, jag känner handsvetten och försöker komma på alla möjliga sätt att gömma texten. Hur många gånger ska hon egentligen ligga? Oj så ytligt beskrivet det var i det partiet. Men va mycket upprepningar. Femtioelva meningar som börjar med Jag. Blä blä blä.
Det förväntade jag mig. Jag är väldigt självkritisk och en pillerska när det gäller texten. Jag blir sällan nöjd. Därför blir jag så glatt överraskad när jag läser långa partier där jag plötsligt kommer på mig själv tänkandes:
"Har jag skrivit det där? Det var ju skitbra?" Jag har funnit mig själv leva in i texten och känna med karaktären på en nyvunnet sätt trots att det är femte gången jag läser texten och den dessutom är skriven av mig själv.
Då känner jag mig faktiskt ganska nöjd. Det väger upp kräkspartierna.
Många stycken får det att krypa över min rygg, jag känner handsvetten och försöker komma på alla möjliga sätt att gömma texten. Hur många gånger ska hon egentligen ligga? Oj så ytligt beskrivet det var i det partiet. Men va mycket upprepningar. Femtioelva meningar som börjar med Jag. Blä blä blä.
Det förväntade jag mig. Jag är väldigt självkritisk och en pillerska när det gäller texten. Jag blir sällan nöjd. Därför blir jag så glatt överraskad när jag läser långa partier där jag plötsligt kommer på mig själv tänkandes:
"Har jag skrivit det där? Det var ju skitbra?" Jag har funnit mig själv leva in i texten och känna med karaktären på en nyvunnet sätt trots att det är femte gången jag läser texten och den dessutom är skriven av mig själv.
Då känner jag mig faktiskt ganska nöjd. Det väger upp kräkspartierna.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.