För stora valmöjligheter

I kväll har dottern varit på halloweenfest.
Jätteroligt.
I går skulle vi komma på vad hon skulle klä ut sig till. På vägen hem kom jag med förslaget om att hon kunde gå som en jättestor rosa kanin eftersom vi har en dress som hon håller på att växa ur. Hon blev jätteexalterad över idén men nappade ändå inte på den.
Hon skulle gå som en älva.
Väl hemma rotar hon fram vingar och kjol men hittar varken överdelen eller något trollspö. Jag kommer med förslag om att hon kan gå som Woody eftersom hon har hela den dressen som snart är för liten - nej
Jessie eftersom hon har hela den dressen och den blir snart är för liten - nej
stålmannen eftersom hon har hela den dressen som snart är för liten - nej
spindelmannen ... - nej
till slut blev det ...

Pirat.
Hon har till och med en liten papegoja på axeln i form av en anka,
som hon kom på helt själv.
Underbart!

Klockan var vid det laget långt efter läggdags.

Jag och sonen skulle få fredagsmyset helt för oss själva när hon var iväg. Jag tänkte då att vi skulle höja åldersribban på filmerna eftersom han ändå är tio år och ofta tycker filmerna hans lillsyrra väljer är allt för töntiga. Jag råkade uttrycka mig luddigt för jag bad honom hitta en spännande film som hans syrra inte brukar vilja se, lite större film.

Han valde pokémon.

Det blev inte pokémon

Jag tvingade min son att titta på I robot.

Han tyckte om att bli tvingad till det och var otroligt fascinerad över bilarna och robotarna.

Jag har kommit på att jag måste sluta ge mina barn för mycket valmöjligheter.
I slutändan är det bara jag som får lida för det.